Rapande avlopp

Jag tror att det bor ett monster i vårt avlopp.
Det rapar.
Eller också är det en förrymd boaorm (jag kan liksom inte komma från tanken att det är stor fet, äcklig orm i vårt avlopp... Ibland blir jag nojjig när jag sitter på muggen och tänker på denna orm Fobisk, jag?!)

Duktig kille

Igår somnade Arvid i sin säng utan tårar och skrik.
Vi kör den snälla metoden och sitter med honom tills han somnat.
Men ändå!
Mamma-hjärtat spricker av stolthet (över vaddå egentligen???)

Total (?) home make over

Beställt tid för klipp och färg (för mamman) - check
Beställ tid för rakning (för Morgan) - check
Ringt för femtielfte gången efter de som ska fixa värmepumpen (nu har de lovat att komma idag...) - check
Ringt kommunen för att kolla på det bråkiga avloppet - check

Och klockan är bara strax efter halv tio på morgonen!!!!!!!!!

Ångrat mig

Det blir ingen till salu-annons.
Jag har ångrat mig.
Han är rätt gullig ändå.
Och jag skulle förmodligen dö en utdragen och smärtsam död om jag sålde min skrikande lilla älskling.
Men jag hade gärna sett att det hängt med en manual till bäbisen när man fick den... Jag menar, felsökning är ju inte det lättaste precis. Och när man väl hittat felet, hur åtgärdar man det?

Bäbis till salu

Den här annonsen tänker jag snart sätta in i DN. Du som är sugen på en bäbis - håll utkik!!

Jag har nu bestämt mig för att sälja min bäbis. Bäbisen är väldigt söt och periodvis otroligt charmig. Sex tänder medföljer och två splirrans nya kommer fram inom kort. Bäbisen har temperament och vet vad han vill. Helst till erfaren och tålmodig mamma. All utrustning medföljer. Svar till "ge mig mitt gamla liv tillbaka"

Glad (?) midsommar

Det där med bäbisar som sover i egen säng har varit lite inaktuellt i ett par nätter nu (när ska jag lära mig att inte ta ut segern i förskott...). A har nämligen åkt på en förkylning med snor som rinner i floder, hosta och kraftiga nysningar. Att sova i egen säng har därmed inte varit på tapeten. Tyvärr.

Midsommarafton gick således i gnällighetens tecken. Och när bäbisen gått och lagt sig var vi helt slut efter att ha försökt hålla bäbisen på någorlunda humör. Lite god mat och skön promenad i hyfsat väder hann vi dock med under dagen.

Uppföljning: Operation bäbis sover i egen säng

Jajamen, det går bra det här.
Det går bra.
Bara bra.

Vi fortsätter att hålla tummarna...

Finns det en lapp?

Om svaret på den fråga är JA så är lyckan gjord. Åtminstone om man heter Arvid och är 8,5 månader. Arvids fascination för tvättrådslappar eller tillverkningslappar (heter det så?) är fortfarande alldeles enorm. Han får en mjuk leksak (ett lejon) med böjliga leder och fina knappögon. Vad tror ni han gör? Jo, suger på lappen. Vad verkar vara roligast med den nya leksaken? Lappen, naturligtivs...

Operation: bäbis sover i egen säng

Inatt var första natten som vi försökte få Arvid att sova i egen säng igen. Natten till söndagen blev nämligen ett fiasko med en mamma som slet sitt hår och morrade för att bäbisen inte ville sova i egen säng. Till sist kapitulerade mamman, på pappas uppmaning, och det lilla skitungen sov resten av natten alldeles förträffligt i en betydligt större säng än den som egentligen är ämnad för honom.
Men så i natt var det dags för nya, hårda bud.
Han nattades i vår säng för att flyttas över till sin säng när han somnat.
Det gick bra.
Han vaknade till några gånger under kvällen men somnade om på egen hand.
Kalasbra!
Jag gick och la mig vid 10 för att ta igen några förlorade timmars sömn.
Trodde jag ja.
I spjälsängen låg en skruvande mask.
Lagom till att O gick och la sig en timme senare (jag hade fortfarande inte somnat) satte en liten mistlur igång.
Ingenting hjälpte.
Inte välling. Inte napp. Inte buff i rumpan.
Lille plutten ville INTE sova själv i spjälsängen.
Lille plutten ville upp.
Mamman var benhård - inga bäbisar i min säng!
O fick ta hand om alltihop då jag var alldeles för trött för att ha något som helst tålamod.
Efter en halvtimme med gråt somnade den lille stackaren om igen - i spjälsängen, som mamma ville.
Han sov till halv tre då det var dags för en flaska välling/ersättning. Efter den somnade han om igen och sov i egen säng fram till fem. Då fick han komma upp i stoooora sängen och bli buffad i rumpan fram till klockan sex då bäbisen tyckte att nu fick det vara nog - dags att vakna!

Undrar hur det går inatt...

6 610 kr

fattigare är jag nu.
Men ett par snygga glasögon rikare!
Nu får jag nog ta och fixa till håret också.
Sen är jag redo för en kanonsommar!

Ännu en helg passerad

Helgerna går alltid alldeles för fort. Speciellt när det är fint väder. Är det inte konstigt så säg?!

I fredags var jag och Arvid med lille P och hans mamma A och badade på Tumlaren. Det var Arvids första bassängbad - mycket uppskattat!! Så det får blir fler sådana besök framöver.

Igår besökte vi en, för oss, ny handelsträdgård på Bokenäset. Jag blev lycklig ägare till en ny ros, Raubritter, som jag letat efter ganska länge. Det enda som oroar mig är att det på lappen stod att blommorna var röda, men vad jag vet så är Raubritter inte röd utan rosa!!! En jättebronsmyra fick också följa med hem i bilen. Så att min gargoyle har lite sällskap bland växterna. Nu tror jag att jag ska satsa på en rosa flamingo och en vanlig trädgårdstomte...

Idag har vi bara varit hemma och njutit av det fina vädret. Gäller nog att passa på för midsommarvädret verkar ju inte bli särskilt märkvärdigt... Jag har varit på utrotningshumör och gjort mitt bästa för att eliminera det tusental av vallmo som härjar fritt varhelst det finns en lite gnutta jord att fröså sig i. Känns som ett omöjligt uppdrag. I klass med maskrosorna. Jag tror jag fått den j-vla vallmon av mamma... Inte fattade jag då att den skulle ta över i princip ALLT!

Sedan så har vi till sist kapitulerat och flyttat in Arvids spjälsäng i vårt sovrum igen. Han har inte sovit i egen säng på över en månad och nu börjar jag blir ganska så trött på att ha en hoppjerka jämte mig i sängen VARJE natt, HELA natten. Jag sover rent ut sagt apdåligt. Så nu provar vi att låta honom somna i vår säng för att bli överflyttad till egen säng. Kanske går det bra om han hör att vi sover i samma rum - hoppet är det sista som överger människan!

Okänd pimpinellros

På min mammas begäran kommer här en bild på en pimpinellros som växer i vår ena häck. Den är söt som socker och doftar underbart.

Nu tycker jag mig se antydan till tänder nr 7 och 8.

Exemplarisk kille!

Jag är mamma till världens mest exemplariske kille. Han smajlade mot alla på nämndmötet. Han pratade lite gulligt och charmade till och med min chef... Inte en enda gång skrek han under mammas dragning. Frågan är om ledamöterna lyssnade på mig eller var fullt upptagna med att titta på den bedårande lille killen med Tintin-lugg?

Han äter!!

Efter fem dagars matvägran har nu skrutten ätit som vanligt idag!! Han frustar fortfarande som en häst när jag försöker ge första skeden - men sen gapar han villigt och äter snällt. Jag fattar noll... Men GUUUUUUD vad SKÖÖÖÖÖNT det är att vara mamma till det lilla monstret när han äter!

Jippi jej jej jippi jippi jej!

Nu har det dunkat in ett antal tysingar på kontot. Känns som en skänk från ovan, men riktigt så bra är det ju inte - pengarna var ju faktiskt mina från början och staten har bara fått låna dem ett tag...

Dagen till ära ska jag iväg till optikern och beställa nya brillor. Kul kul kul kul kul kul kul kul! Är så trött på dem jag har. Snygga (och dyra) är de som jag bestämt mig för.

Jippi jej jej jippi jippi jej!

Följa med mamma på jobbet

I morgon ska bäbisen få följa med mamman till jobbet. En snabbis. Det är nämndmöte och mamman ska bara in och gästspela på två ärenden. Pappan har så mycket på jobbet att göra att han inte kan stanna hemma och ta hand om bäbisen. Därför får bäbisen följa med mamman. Mamman är lite nervös. Inte för att dra sina ärenden utan för att bäbisen inte ska sköta sig.

Mamman: Bäbisen, du vet när du är på ditt soligaste humör...?
Bäbisen: Mmmmmmm...
Mamman: Tror du att du kan vara på det i morgon?
Bäbisen: Hmmmmmm???
Mamman: Ja, det skulle väl vara roligt?
Bäbisen: ?????????
Mamman: Jomen, det är väl roligt att vara på bra humör?!
Bäbisen: ??????????????? *vad är haken*
Mamman: Då bestämmer vi det då. Att du är på bra humör i morgon!!
Bäbisen: Har jag inte sagt nåt så har jag har då inte lovat nåt!!

Lite Arvid-bilder

Bäbis med smak (-musik)

Bäbisen gillar musik. Favoriten just nu verkar vara Modjo. Mamman och pappan får något blankt i blicken och tänker tillbaka på svunna tider med klubbande på Söder. Men nu är nu och lite eftermiddagsklubbande till potatismoset (som bäbisen inte åt av) och majsplättarna (som bäbisen faktist stoppade i munnen, svårare att säga hur mycket som verkligen svaldes...) är faktiskt helt okej. Bäbisen har, tro det eller ej, taktkänsla och kör justa moves i barnstolen, på golvet eller i gåstolen.

Jag vill ha...

...en hund! Åååååh en blååååå! Arg ska den vaaa. Ja ja jaaaaa!

Börjar bli lite trött på att ha den här truddelutten på repeat i huvudet nu...

BVC-nytt

Igår var vi på BVC för att väga och mäta samt för att kolla om det kan vara något med Arvids öron som gör att han är på så dåligt humör och usel på att äta.

Vikt: 9 910 g
Längd: 72,0 cm
Huvudomfång: 46,3 cm

De trodde inte att det var något med öronen, han hade för mycket vax i dem för att de skulle gå att säga något mer exakt om det (aha, det är därför han inte lyssnar när jag säger NEJ!, jag som trodde att han medvetet ignorerade mig *blink*). Utan de trodde också att det var tänderna som spökade.

Jobbig helg

Det har inte varit några muntra toner i de senaste inläggen. Helgen har varit en riktig mardröm med gnällig bäbis och trötta föräldrar.

Igår, söndag, var en riktig helvetesdag med feber och gråt i stort sett hela dagen. Insåg då att vi varit förskonade från sjuk bäbis fram tills nu. Några förkylningar, men aldrig hög feber och den här typen av ont-gråt som vi som föräldrar inte kan göra något åt. Inte har Ipren hjälpt heller... Behöver jag säga att mamman varit ganska orolig. Men jag försöker intala mig att det är tänder på g igen.

Idag åker bäbisen omkring i sin gåstol och dansar till Atomic Swing. Han terroriserar Morgan och busar med mamman. Han åt till och med en portion gröt i morse. Visst, lite kinkig är han men inte värre än i torsdags!! Hoppas att det har vänt... Har en tid på BVC efter lunch för att väga och kolla om det kan vara något med öronen.

Kan en bäbis leva på bara luft?

Vill inte vara vuxen...

Idag är en sån där dag som man önskar att man var tre år, utan något som helst ansvar och helt omedveten om livets alla bekymmer.

Arvid går igenom nån urjobbig fas som innebär att han hela tiden är missnöjd över det mesta (som att han inte kan ta sig fram för egen maskin, att han inte når en viss grej, att en viss grej inte gör som han vill, att jag inte bär honom hela tiden, att jag inte leker med honom hela tiden, att jag går ut ur rummet för att hämta en grej etc i all evinnerlighet...). Han matvägrar och varje måltid är en kamp. Han gillar inte ens gröt längre. Eller fruktpuré. Han hatar sin stol och gråter om jag sätter på haklappen. Som tur är äter han lite mer ersättning än vanligt. Men eftersom han inte blir mätt på denna diet så blir det två till tre flaskmatningar varje natt. Och sen vaknar han klockan fem varje morgon. Som en klocka. Jag är på gränsen till nervsammanbrott.

Vår luft-vattenpump har ballat ur totalt. Som en blixt från klar himmel. Den är inte ens två år gammal. I veckan tog det fyra dagar med tjutande larm stup i kvarten och inget varmvatten innan de hittade och åtgärdade felet. Trodde vi ja - idag klockan 17.30 lagom till helgen larmade den där j-vla pumpen igen. Blir så TRÖTT!!

Tjutande pump och tjutande bäbis. Två vansinnigt irriterande moment!

Sen är det en favorit i repris. Vårt j-vla avloppssystem. Jag är så himla trött på den där stickande avloppslukten som letar sig upp från källaren. Två gånger har vi haft slamsugningen här det senaste året. Men det blir bara värre och värre. Troligtvis är enda medicinen att borra upp betonggolvet och lägga om hela skiten (i ordets rätta bemärkelse). Sannolikt inte gratis. Men för att kunna göra det måste vi få ur alla våra "överblivna" grejjor som bildäck, krukor, utemöbler, möbler etc i all evinnerlighet ur källaren. Och för att få undan det måste vi bygga en friggebod. Jag tror inte att det är gratis det heller.

Tjutande pump, tjutande bäbis och illaluktande avloppssystem. Kan det bli värre?!

Ja, om man så vill. Vår sketna bil. Den borde bytas ut. Behöver nog inte säga mer än så.

Tjutande pump, tjutande bäbis, illaluktande avloppssystem och sketen bil. Jag känner inte att mitt liv är så populärt idag!

Just för tillfället skulle jag vilja vara sambo utan barn, bo i hyresrätt, ha en ny kalasbra bil och pengar i överflöd. Drömma kan man ju alltid göra...

Första gången?!

De som känner mig vet att jag är en slarvmaja när det kommer till födelsedagar och presentköp. Tråkigt tycker även jag eftersom det gör mig till en störande dotter/syster/vän. För jag vill egentligen inte vara så glömsk och slarvig, men jag är nog tyvärr ett omöjligt kapitel att skriva om när det handlar om sånt. Men att jag glömmer/missar att skriva ner/fota när Arvid gör/säger saker för första gången gör att jag ibland känner mig som världens sämsta mamma. Jag förbannar mig själv för att jag är en sådan slarver. Stackars A kommer att vara den enda i sin klass som har en mamma och pappa som måste låtsas komma ihåg när han passerade milstolpar. Och han är ju ändå ett första-barn...

Mors dag

...har vi inte firat på Stenklev. Arvid hade liksom glömt bort det (konstigt, han kom ju faktiskt ihåg Fars dag och då var han betydligt mindre än idag...). Jaja, jag ä int bitter, det lär ju bli fler såna dagar att glömma bort - hehehe!

Helgen har vi tillbringat ute i det fina försommarvädret i trädgården. Arvid har badat i uppblåsbar pool, vilket förmodligen var det roligaste han någonsin upplevt i sitt lilla liv (mamman blev nästan lika blöt som bäbisen). Jag har pulat med plantering och omplantering i krukor och O har fixat till en ny stensatt yta att ställa soptunnan på (så nu hoppas vi att sopgubben slutar sura och demonstrativt ställa tunnan mitt på grusgången alldeles mitt i vägen där man ska gå).

I trädgården är flera av rosorna på G och jag går och gottar mig som värsta tanten i väntan på alla mina godingar (jag vet, supernördigt, men jag kan inte rå för det... MMMMMMMMMM!). Jag köpte en till Mme Boll och planterade den jämte den jag redan har eftersom jag tycker att den är så spretig. Helt onödigt, men det försöker jag att förtränga.

Arvid har börjat "prata" lite mer. Han snackar mest hela tiden och låter stundom som en mycket viktig liten herre - jag har börjat kalla honom för min lille Napoleon (av flera anledningar...). Nnngaaa och eeeeiiijaaa tillhör favoritorden. Inget kryp så långt ögat når, men nu börjar vi se vissa tendenser till att stå på knä. Men det inträffar mest när han från sittande sträcker på sig för att nå något.

I veckan jobbade jag min sista dag - nu är jag föräldraledig/semesterfirare fram till mitten av augusti då jag börjar på heltid igen. Det har varit en mental räddning att få gå till jobbet en dag i veckan, men nu ska det faktiskt vara skönt att vara helt ledig med skrutten igen i ett par månader. Den här tiden kommer ju aldrig tillbaka så nu ska jag njuta!!

På resande fot

Här händer det som sagt inte mycket. Jag har förstått att en del har funderat på om vi har gått under jorden. Men nejdå, jag har bara haft så himla mycket annat för mig. Hela familjen har varit i Stockholm i helgen. Vi hälsade på diverse gamla vänner i Bagis, åt god mat och tog det väldans lugnt. Att besöka Stockholm den här tiden på året fick oss båda att längta litegrann tillbaka... Gräset är ju alltid grönare...

Resan upp gick kalasbra - Arvid skötte sig exemplariskt. Jag hade däremot världens huvudvärk när vi kom fram. Förmodligen för att jag varit så himla nervös för hur A skulle funka så många timmar i bilen. Det var ju väldigt onödigt... För det hade varit mycket bättre om jag sparat krutet till hemresan! Då jäklar! Stackars A tröttnade på att åka bil redan innan vi kom till Örebro. Tårarna sprutade och han var så arg och ledsen. Ett tag trodde jag att vi skulle få flytta till Mariestad, för att köra hela vägen hem verkade stört omöjligt. Efter ett flertal stopp utmed vägen somnade han dock någon mil söder om Mariestad. Han sov i en timme för att vakna några mil innan vi nådde Trollhättan. Där fick vi pausa och passade på att handla mat. Han vägrade sitta i vagnen så då fick O bära honom. Åter i bilen så hann vi knappt fram till Uddevalla innan det var dags igen. Men då bestämde vi oss för att köra på. Några kilometer hemifrån så somnade den ilskna lilla skrutten - så himla typiskt!

Inatt sov plutten som en stock. Han som vaknat vid halv fem - fem på morgnarna sov ända till halv sju! Vilket rekord! Nu fasar jag för nästa långresa som sker redan till veckan då vi ska till Borås. Tänk om han hatar bilresor efter denna traumatiska bilfärd?

Stiltje

Här händer det inte mycket. På bloggen alltså. Det är ju vår och då känns det som att det finns hur mycket annat som helst som man bör/måste/VILL göra istället. Gärna utomhus.

Idag har vi haft fint besök från söder! Arvid har hittat en ny idol och fjällugglan har fått vara ute på äventyrspromenad. Det är inte alla fjällugglor som får chansen att spana in maneter. Och inte vilka maneter som helst, utan kammaneter. Lyllos fjällugglan som fick egen guidning av en manetexpert!

Gravidhjärna

Nej, det har jag inte - längre. Men jag har definitivt haft. En allvarligt drabbad sådan. För gissa vad vi har ståendes längst ner i ena hörnet av trädgården och som planterades förra våren?
- En BONDSYRÉN.
Och fast den inte räcker mig mer än till knäna så kommer den faktiskt att blomma i år! Så ingen panik här längre - alla på Stenklev sitter ner i båten och andas in genom näsan och ut genom munnen.

Elefant-febern håller i sig...

En tröja med det här elefantmönstret landade i brevlådan idag. Fynd på Tradera! Mmmm, jag gillar elefanter.... Mmmmm, vill ha mera elefanter...

Sover och sover och sover...

Idag verkar lille-skrutt jättetrött. Han sov 1,5 timme på morgonen efter frukost. Somnade igen vid 12 och sover fortfarande. Okej, han somnade vid 20.30 igår (vilket är extremt sent för en bäbis som heter Arvid och bor på Stenklev) och då hade mamman och bäbisen tillbringat en stor del av dagen på Torp köpcentrum (hur kan man lyckas med det?). Kanske lite mycket intryck?

Oj, vilket superintressant inlägg. Frågan är väl vem mer än jag som kan tänkas vara intresserad av denna information?!

Kommentera mera!

Jag har på något vänster lyckats klicka i en liten ruta som gjorde att jag inte längre tillät kommentarer. SÅÅÅÅ dumt! För jag gillar ju när ni kommenterar... Nu hoppas jag dock att det är åtgärdat - tack Linda!

PANIK!

Jag kom just på att vi inte har någon syrén!!! En bondsyrén måste man ju bara ha! Så i vår får jag tjuvlukta på alla andras syréner och komma ihåg att beordra grävaren i familjen att hitta en lämplig plats för en sådan buske.

Sova middag

Varför i hela friden kommer jag först efter 7,5 månad med bäbis på att det är mysigt att sova middag ihop med en liten champinjonknopp (nya smeknamnet på tjockisen)? Idag blev det ingen tupplur eftersom vi var på föräldraträff. Så då får man passa på vid läggdags istället! Förmodligen är det insikten om att jag nu bara har 2,5 månad kvar av föräldraledigheten som gör det... Lite vemodigt.

Hittat min bibel!

Eftersom jag kommer från bibelbältet måste jag ju använda mig av vissa uttryck... Jag har alltså hittat min bibel - fattar inte hur jag har klarat tre säsonger med rosor i trädgården utan den!? Jo, för visst är det så att jag är så nördig att min bibel naturligtvis heter Rosor för nordiska trädgårdar del 3 Användning och Skötsel av rosgurun Lars-Åke Gustavsson. Jag är heeeeelt frälst!

Buskille

Jag återgår härmed till dyrkande av vår lilla champinjonknopp...
Arvid har börjat testa var gränserna går för vad man får och inte får som bäbis i den här familjen. Han far omkring i sin gå-stol och har tre riktiga no no-ställen som han bara måååååste besöka:
1. Soffbordet där laptopen brukar stå under dagen
2. Korgen i vilken vi förvarar modemet som sladdarna sticker ut från då vi använder internet (ja, vi måste verkligen skaffa trådlöst...)
3. Monsteran med sina stora, gröna, flikiga blad.
Han sparkar sig till dessa ställen med världens fart och med ena armen hängandes ut över kanten på gå-stolen - redo att klämma och ta tag i häftiga saker som kommer i hans närhet. Blicken är fäst på mig och munnen är (som alltid...) öppen i en hänförd och frågande min Kolla mamma, kolla - nu åker jag hit och klämmer och rycker lite. Det får jag väl inte? Eller får jag det? Åååååååhh, det är så spännande att jag inte kan låta bli... Jag säger Nej! och Ajaj! men det möts bara av ett förvånat ansikte och stora krokodiltårar. Han kan verkligen INTE förstå varför han inte kan få klämma och känna lite. Och jag har svårt för att inte skratta, för jag hinner inte ens titta bort innan han är framme vid ett förbjudet område igen. För det mesta exakt samma som jag precis sa att han inte fick vara på...

Har inte tid

Jag har INTE haft tid att sitta här och ösa lovord över vår älskepuff. Det har funnits viktigare saker att göra (jaha, och jag som trodde att älskepuffslovordande var meningen med livet numera...). För i helgen har det varit livsnödvändigt viktigt att knipsa av och gräva upp alla gula och röda och orangea tulpanlökar som stått lite här och var i trädgården. På både möjliga och totalt omöjliga ställen. Dessa små lökar har gjort oss, framförallt O, alldeles snurriga i kolan vad gäller synintryck. Konfetti brukar O säga - men nu är de finito. Till nästa vår blir det inga röda, gula och orangea tulpaner hos oss. Då gäller svarta och vaniljfärgade tulpaner istället - MYCKET lugnare för ögat!

Såååå fel...

Jag måste vara en trädgårdssnobb. De här tulpanerna satte vi i höstas i tron att de skulle vara orange. Oj, så fel det bidde. De bidde nämligen laxrosa... Skitfult i vår rabatt!!! Så vad gör man? Jo naturligtvis kapar man dem och sätter dem i vas. De gjorde sig mycket bättre på vårt matbord!

Rätt lag?

Det gäller att hålla på rätt lag. Om pappa får välja blir det det här laget. Nappen har Arvid fått av farmor och farfar.

Grrrrrrr

Just nu är jag på jakt efter två rosor - Constance Spry och Raubritter. Men det verkar som förgjort att få tag på dessa här! Här saluförs mestadels Flammentanz och andra ordinära badgästerosor (okej, okej, en ganska grov generalisering...). Vågar man beställa barrotade rosor från Flora Linnea? För det verkar vara den enda lösningen på mitt delikata problem.

# 5 å 6

Här på Stenklev ljuder idag inga muntra toner. Inte ens hoppgungan får tyst på gnället. Skrutten har haft nästan två veckor med gott humör, men nu är friden slut igen... Tänderna 3 och 4 har inte ens vuxit ut till hälften förrän det är dags för femman ocn sexan att komma fram... Fast jag verkar ha blivit en härdad morsa för just nu tar jag det hela med en klackspark (återkom om ett par dagar ska vi se hur det låter då!). Kanske är det vetskapen om att en av Sveriges bästa barnvakter blir bohuslänning på deltid från och med i morgon *blink blink*.

Sol ute...

...sol i sinne! Jisses så söt lille plutten är ibland!
Här på picknick i en solig bokbacke. PUSS PUSS PUSS!




Och här en nyfiken påsk-kille. Ännu mera PUSS!

Nu sitter Arvid

Sedan ett par dagar tillbaka kan Arvid sitta. Det är JÄTTEKUL tycker han, och äntligen kan han sysselsätta sig själv korta stunder. Balansen blir bättre dag för dag, men fortfarande dimper han med ansiktet före när mamma inte är tillräckligt uppmärksam. Idag har han "lekt" med kompisen S. S är knappt en månad äldre än Arvid. Jämfört med Arvid är hon snabbare än blixten - hon kryper sedan länge. Nu kan hon även resa sig och ser ut att vara på god väg att börja gå. Tänk vad olika de små krypen kan vara! Arvid han är nöjd med att sitta han...

Gosa? Nä tack!

Mamman: Åååååååh lilla bäbisen, vad du är söt!
Bäbisen: Äh, lägg av morsan - jag har inte tid med sånt där!
Mamman: Jomen bäbisen, vill du inte mysa lite i mammas knä?
Bäbisen: Är du dum eller? Jag är upptagen med att pilla på den här intressanta manicken (fjärrkontroll).
Mamman: Men det är jättemysigt att mysa! Du är bara för liten för att förstå det... *tar upp bäbisen och trycker ner honom i knät'*
Bäbisen: Blääääääääh! Måste du vara så nära? Det är äckligt, jag blir svettig!
Mamman: Visst är det... mysigt...? *kämpar med en fäktandes bäbis*
Bäbisen: Hmmmm, vad är det här för grej?? Går den att bita på? Ja, det gör det!!!!! Mmmmmm, gott, gott, GOTT!
Mamman: Nämen bäbisen! Den där grejjen är mammas, den är till datorn!!!
Bäbisen: Hmmm, dator säger du? Vad är det för nåt? Kan man bita på den? Smakar den gott? Åh, kolla in de där konstiga grejjerna som sitter fast på dig (fötter)! Va konstiga de är? Var kommer de ifrån? Men, hallå! Titta på det där prassliga (tidning). Mmmmm, sånt gillar jag!!!
Mamman: Nä du bäbisen, om du ska sitta i mammas knä får du faktiskt inte hålla på och klänga omkring så där. Då får du sitta på golvet igen (bäbisen kan numera sitta själv!).
Bäbisen: Det var ju det jag sa - att det INTE är mysigt att sitta i knät!

Sushi, sushi...

Sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi, sushi.

Här bor man på västkusten med superfräsch fisk så gott som bakom hörnet. Jag undrar: VARFÖR finns det ingen som gör supergod take-away-sushi här?

Mmmm som i magnolia

Den som väntar på nåt gott, heter det ju. Första våren vi bodde här ruinerade vi oss nästan på en mängd träd, buskar och perenner till trädgården. Vi köpte rejäla grejjor - inget fjams. Och då kostar det... Bland annat köpte vi en trädmagnolia, Kobus (jäkligt dyr) och en stjärnmagnolia, Stellata (ganska dyr). Förra våren väntade vi med spänning på om de skulle blomma. KAAABOOOOOM! Så kom det en rejäl frostknäpp som tog kål på såväl blomknoppar som skott... Fy, vad besvikna vi var. Men i år har Stellatan finfina blomknoppar, se bara här på bilden. Och Kobusen verkar ha repat sig efter förra årets bakslag, den har visserligen bara en blomknopp, men den sätter vi allt vårt hopp till. Och j-lar vad sura vi kommer att bli om den fryser bort!!

*host host* = mamma

Arvid verkar tycka att det där med att jollra dadadada, mamamamama etc är fullständigt onödigt. Han kör fortfarande vokalljud och ett och annat skorrande rrrrrr och lite nnnnnnn. För att variera sig så har han kommit ett eget uttryck för mamma - två fejkhostningar. När han vill ha uppmärksamhet av mig (aldrig av O) så hostar han två små hostningar och tittar uppfodrande på mig. Måste säga att jag känner mig lite lurad på konfekten!

Flangel?

Jag har ju börjat jobba en dag i veckan. Det är både kul och jobbigt. Kul att få träffa kollegor (jag har en himlans trevlig arbetsplats *blink blink*) och att få anstränga hjärnan med något annat än att fundera på om jag bytte blöja innan jag gav A mat eller inte... Jobbigt för att man (konstigt nog) blir väldans trött av att anstränga hjärnan med något annat än att fundera på om jag bytte blöja innan jag gav A mat eller inte... Det resulterar i små roliga episoder.

Mitt jobb innebär att man titt som tätt har möten med exploatörer och kommunpolitiker. Det gäller alltså att man är vältalig och har huvudet på skaft. Speciellt när man är ung tjej och har håret uppsatt i två tofsar och har converse-skor. Då gäller det att ha pondus - och jag gör verkligen mitt bästa för att inge pondus (tofsarna gör det hela lite till en utmaning och jobbet lite mer spännande!). Idag hade jag således möte med fyra män i sin bästa ålder. Det var första gången jag mötte dessa herrar och jag var ensam kvinna och enda tjänsteman på mötet. Herrarna hinner nästan inte mer än innanför dörren förrän jag gör min första språktabbe. Efter att vi presenterat oss säger jag "någon av er får gärna komma och göra mig sällskap på den här flangeln". Blaha! Vad var det där - flangel?! Oj, vad jag måste vara förtroendeingivande! Jag slätar över min felsägning så gott det går och vi fortsätter mötet... Mitt under mötet så hittar jag helt plötsligt inte ett ord, där sitter jag och mitt i en mening så börjar jag gapa som en fisk - vad i helskotta hette det nu igen, det där braiga ordet som vi så gott som DAGLIGEN använder i planeringssammanhang? Efter en stunds gapande kommer jag på det - just det allmän platsmark - så var det ju! DOOOH! Jag hör ett kvävt skratt från arkitekten i sällskapet... Himlans skit, gäller att släta över det här med! Två timmar senare avslutar vi mötet och mina felsägningar och minnesluckor (för det inträffade några sådana, ja) till trots, tror jag nog att jag ändå gick därifrån med hedern i behåll *PUUUUUH*.

I'm back on track!

Vårfika i bokskogen

Igår åkte vi till bokskogen tillsammans med en fikaryggsäck. Arvid fick hänga med i Manducan på pappas mage. Mössan är lite på sniskan men vad gör väl det... Det gick kalasbra! Mysigt och vårigt!

Första mössan

Häpp!

Första egna trikåmössan. Sydd i ett grönrandigt trikåtyg som jag fått av mamma. Himlans vilket pyssel det var att försöka få ihop sömmarna så att ränderna möter varandra... Det gick inte helt... Men jag är ändå rätt nöjd med formen. Mössan blev lite stor så den kommer att få följa med som födelsedagspresent idag när vi går på 1-årskalas! Sen måste jag sy en till A för han är i stort behov av en trikåmössa modell lite tjockare.

Mamman gör mellanmål

Idag hade mamman ingen banan hemma till mellanmål. Jahapp, vad gör man då? Bara fruktpuré blir ju nämligen ingen bäbis mätt på. Kom då på att man kunde testa ett recept som mamman fått på ett föräldraforum på nätet.

Fruktkompott för bäbisar
1 dl havregryn
Frukt av det man har hemma, i bitar (t ex äpple, päron, banan, blåbär, jordgubbar, mango)
Ev torkad frukt för mer sötma (t ex aprikos)
1-2,5 dl vatten (beroende på vad det är för frukt)
Koka allting mjukt. Mixa. Servera. Går bra att frysa in i portioner.

Här på Stenklev provade vi smaksättning med äpple, blåbär och torkade aprikoser. Allting ekologiskt, så att mamman kan sova tryggt om nätterna... Eftersom bäbisen vid detta lag var väldigt hungrig så severades kompotten ljummen. Bäbisen åt med god aptit och gapade som en liten fågelunge efter mer. Gissa om mamman kände sig nöjd!!

Vårtecken

Gräset växer så det knakar. Äppelträden har tjocka knoppar. Blåsippor och vitsippor blommar för fullt. I trädgården kommer tulpanerna snart att blomma. Koltrasten och bofinken sjunger. Och vi har fullt med små svarta myror inomhus. Nu är det inget snack om saken - det är vår!!!

Planer för trädgården

Den här familjen utgörs av en landskapsarkitekt och en som kan lägga sig i (och en liten plutt, men han har inget jobb ännu så det räknas inte). Det är inte jag som är landskapsarkitekten. Trots att jag mest bara tycker och tänker saker (högt och ljudligt) så får jag ofta min vilja igenom. Kanske är det för att hålla det lugnt och trivsamt i Stenklev, eller också är det för att vi faktiskt utgör ett radarpar när det gäller att komma överens om hur det ska se ut i vår trädgård.

Planerna för trädgården den här säsongen är att bygga en friggebod utmed gatan. Men det beror på tid och pengar... Jag hoppas i alla fall att vi hinner med och har råd. Vi är verkligen i stort behov av utrymmet, både som förvaring och som övernattningsmöjlighet för besökare. Sen så vill vi gärna ha två odlingsbänkar. O vill gärna platsbygga dem, medan jag tycker att det räcker bra med pallkragar... Vems vilja som avgår med seger är inte avgjort ännu. Vidare så ska det planteras fler rosor (enligt mig!). Framför allt om vi bygger friggeboden. Sen kommer det lite tråkiga och det är att om vi måste gräva om avloppet så ryker en del av de blomsterland som vi fixade till förra året. Trist!

Ja ä int bitter

När alla andra (nästan i alla fall...) haft några röda dagar att vila upp sig på så har följande utspelat sig på Stenklev.
En styck jobbandes sambo. Stressad som f-n.
Två styck bäbiständer som snaaaaaart tänker komma fram.
En styck skrikandes bäbis (som förestående ägare till tänderna).
Samma bäbis som vägrar äta mat eller dricka vatten.
Sova vet inte heller bäbisen vad det innebär.
Och jag är bara sååååååååååååååååååååååååå trött.
Om mammor fick rymma hemifrån så hade jag varit en bra bit härifrån vid det här laget...

Are you talking to me?!

Igårkväll klockan 21 kom jag på den briljanta idén att fixa en ny öppning, typ ett stort knapphål, på den extra sittdynan till vagnen. Detta för att få in selens rem som går under rumpan på rätt ställe så att den passar med nya åkpåsen. Kanske inte det bästa projekt man ska ge sig i kast med vid denna tid på kvällen. Inte med tanke på att jag inte använt den där symaskinen på väldigt länge...

Klockan 23.30 gick jag till sängs, svärandes och muttrandes andra fula ord. Kvar på matbordet stod symaskinen, sittdynan och en stor hög uppsprättad tråd. Men inte ett knapphål i sikte...

I morse gjorde jag ett överraskande utfall mot symaskinen. Överraskningsmomentet bestod i att jag gav mig på maskinen med sittdynan i högsta hugg - innan frukost (det gäller ju att passa på när lillskrutten sover och inte kan höra sin mammas fula vokabulär). Efter ännu mer sprättande och svärande fick jag till sist ihop ett stort knapphål. Det blev inte snyggt - men det funkar!

Mohahahahahahahaha!

Åkpåse och solhatt

Idag kom ett paket med posten innehållandes en styck åkpåse i denim med foder av brun velour samt en styck solhatt i brunt tyg med vita hjärtan fodrad med turkost tyg. Sååååååååå fina!!
Det är Sygryn som har gjort dessa på beställning. Hon är så duktig och snabb och har väldigt fina tyger och modeller att välja mellan!! Tack, jag är väldigt nöjd med resultatet och det verkar även som att Arvid gillar grejjorna!

Kladdigt värre...

För bara en liten stund fick jag äntligen A till att somna. Trött och sliten som jag känner mig efter en gnällnatt tätt följd av en gnälldag tog jag alldeles nyss av mig glasögonen för att vila en stund. Vad ser jag då - ena glasögonskalmen är alldeles inkletad i något som inte går att ta miste på - lax med potatis och morot! Jahapp... Jag stryker handen genom håret och fastnar genast i något intorkat... Lax med potatis och morot! Nu sitter jag här och tycker att det kan ju knappast blir mer pinsamt än så här. Jag har alltså gått på den dagliga promenaden, som även inkluderar ett besök på Konsum (där jag dessutom träffade folk jag känner) alldeles inkletad i barnmat. Vidare har jag tagit emot besök av lillasyster med pojkvän i detta skick.

Jag som vanligtvis är ganska mörk under ögonen ser efter en natt med några få timmars sömn mer ut som en panda än som en människa. Mörka ringar runt ögonen, nerkräkta och nersmetade jeans (äppelgröt och vidare den numera välkända lax med potatis och morot, men det orkade jag inte bry mig om när jag skulle ut på promenad - märker väl ingen tänkte jag!) och alldeles inkletad i barnmat - vilken miserabel syn jag måste ha varit...

Elefantfeber

Jag har drabbats av elefantfeber - tycker att elefanter är bland det finaste som finns! Arvid får just nu väldigt mycket med elefanter på: örngott, tavlor, bodys, bodysuits, gosedjur... På bilden till inlägget Härlig kille! har han en favorit-elefant på sig, snyggt med färgkombinationen blått och orange, eller hur!? Och i det här inlägget en loppistavla - sååååå elefantig och retro, dvs två flugor (eller elefanter om man så vill!) i en smäll!

I fredags klickade jag hem den här, från Småfolks vårkollektion. Fint som snus!

Bild lånad från Småfolks hemsida

Vårigt värre!

Nu sjunger bofinkarna för fulla muggar, vi har tagit fram utemöblerna och fikat ute i bara tjocktröjan! O har slagit "ängen" med gräsklipparen (efter moget övervägande om vi skulle våga lunta eller inte...) och jag har klippt ned lavendeln. Så härligt!

Igår kom nya vagnen - vilken skillnad!! Bidrog definitivt till vårkänsla! Efter lite provkörning och kånkning i vår yttertrappa så kan gamla hederliga Brio Kombi närmast liknas vid en pansarvagn i jämförelse med Timmy. Timmyn är superlätt och smidig (och då fick den ändå sämst på momentet snäva svängar av vagnarna i Råd&Röns test av sittvagnar...Annars fick den totalt sett bäst i test!) och Arvid gillar "fönstret i taket". Jag är jättenöjd!

Och så ska jag väl krypa till korset... Jag har brutit mot godislöftet - inte en gång, inte två gånger utan TRE gånger *suck*!!!! Hur dålig karaktär har jag på en skala?! Och hur dum är inte jag som avlägger ett sådant löfte precis innan påsk, med allt vad påskägg och smågodis heter...

I love MUMIN

Är det nåt jag är helt såld på så är det Mumin-muggar... Mmmmm, gillar starkt! Här är några i skåpet. Det senaste förvärvet är Sniff, den har en så fin färg tycker jag! På önskelistan står nu en cerise Mymlan - så ni vet!

När både jag och O är hemma och vi ska dricka kaffe (för det är det som ska drickas i dessa muggar) så är det jag som har Love-muggen och O som får Stinky... Sniff-muggen lägger jag också snabbt beslag på (kanske bara är nyhetens behag?) - mmmmmmm, gillar färgen starkt! Lilla My och Hattifnattarna är också superduperfina, och den blå färgen på Mumintrollet - mmmmmmm, gillar alla mina muggar!

Härlig kille!

En bild på mammas hjärta!

YYY

Nu får det vara slut...

på mitt godissnaskande. Jag tror jag ätit godis VARJE dag i en veckas tid nu. Har ett sånt himla sötsug att jag blir tokig. Och nej, jag är inte gravid (tack å lov, för en till knodd nu hade jag aldrig orkat med...). Jag har bara gått och blivit beroende av socker. Socker, socker, socker... Så nu, inför alla som läser här på bloggen, lovar jag att jag har ätit det sista godiset på länge.

(Förresten vad räknas som godis? Räknas Anton Berg plommon i madeira som godis? I så fall kanske jag kan börja sluta när den asken är uppäten? Eller?)

Fem-i-topp: idag 1 april

1. Sol, sol, sol!
2. Blåsippor och tussilago.
3. Extrapriset på godis på Konsum.
4. Att vi är inne i månaden april - nu kommer snart min nya vagn!
5. Att denna skrikdag snart är till ända...

6-månaderskontroll & vaccinering

Idag har vi varit på 6-månaderskontroll och så har Arvid fått andra sprutan i vaccinationsprogrammet.

Vikt: 9 215 g
Längd: 69 cm
Huvudomfång: 44,8 cm

Arvid växer som han ska men har gjort ett litet hopp neråt från sin viktkurva och ligger nu på kurvan under. Jag är inte f örvånad med tanke på att han har ätit så lite under flera månader. Men idag glufsade han i sig en rejäl klick av Hipps potatis/majs/kalkon till sin mammas stora förvåning (denna höll han nämligen på att "dö av"för bara ett par dagar sedan, så äcklig var den då...)

Han fick OK på 6-månaderskontrollen och läkaren tyckte inte längre att han var så platt i bakhuvudet. Känns så skönt! Däremot kommenterade hon att han hade stort huvud (!) och sa att "barn med så stora huvuden kan vara lite sena med att sitta eftersom det blir lite tungt att hålla uppe huvudet". Vad säger man då? Jaha...

Jobb, jobb, jobb 2

Tänkte bara meddela de bloggbesökare som i normalfallet även utgör mina kollegor att på fredag kommer jag att börja jobba igen! Jag vet inte om ni blir glada eller om ni känner skräck inför stundande återseende. Och jag vågar inte ens gissa vad mina "klienter" har för tankar om detta. Själv tycker jag det ska bli väldans kul! Och det rör sig ju bara om en dag i veckan, så ni behöver inte bli alltför förskräckta! See you later, alligator!

Jobb, jobb, jobb

Jag jobbar hårt på att försöka få mina vita Converse att bli lite mindre lysande vita. Just nu blir man nästan bländad om man tittar ner på mina fötter... Funderar därför på om man kanske skulle be gatusoparen (ni vet den där maskinen som sopar gatorna och som är ett tydligt tecken på att nu är det snart vår?!) att sopa över mina skor. Jag tänker mig att då får de ett jämt lager damm på sig och blir lite lagom patinerade.

Dop avklarat!

Yej, vi lyckades hålla oss kräk- och snorfria!!!

Nu är lillplutten alltså döpt. Själva vattenpåhällandet var piece of cake tyckte Arvid, jag vill bada mera. Värre var det med orgelspelandet... Inte kul, tyckte lilleman och sprutade krokodiltårar under samtliga tre psalmer. Under sista psalmen fick mamman och pappan hålla för gaphalsens öron, det hjälpte litegrann. Efteråt bjöds det mat och kaffe. Dagens mittpunkt tossades runt i den ena famnen efter den andra - utan problem! Jag är en mäkta stolt morsa till detta übersociala barn!

Känns skönt att vi har genomfört det hela. Tack alla ni som hjälpt till och fixat och donat!!

Ett inlägg från Arvid

ojjkjjivfdxjk yrxxf njm jin iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinmjkjb ijbvcfxtc ikjigtyxseg vggcfvvv vftc b

Arvid 6 månader idag!

Tänk vad tiden gått fort! Nyss var han en ytte-pytte-plutt, men nu börjar han blir en person med karaktär!!

Älskar, älskar, älskar

Jag läste för ett tag sedan i någon tidning någonstans att Converse är HELT fruktansvärt ute. Jaha, det var ju synd. För jag bara ÄLSKAR min nya skinande vita! Vill nästan sova med dem på. Och ännu mer älskar jag mina fd vita (numera grå) och sönderslitna. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra med dessa trotjänare... Älskar, älskar, älskar!

Låg moral

Jaha, då sover bäbisen nu då... Och vad gör mamman? Städar hon? Nähä, och varför inte det?
- Jo, för att det är så himla skönt att bara få sitta ner (för sig själv) utan att någon skriker i örat på en hela tiden!

Idag är det tänkt

att jag ska städa inför helgens dop. Grejjen är bara den att A är fruktansvärt klängig. Jag får inte ens lägga honom på en filt i matrummet för att städa köket, ett par meter därifrån... Då blir han jätteledsen och stortjuter. Inga fejktårar här inte utan han är uppriktigt ledsen. Tror att det är lite magknip. Så nu sitter vi här, A i Manducan på min mage, och lyssnar på Sofie Zelmani - A's favorit.

Utmaning - allt ska börja på I

Jag har fått en utmaning av Anne. Den var rätt kul faktiskt! Så jag kunde naturligtvis inte låta blir att anta den...

Varje ord måste börja med första bokstaven i ditt namn!

1. Vad heter du? Ingrid
2. Ett annat ord på fyra bokstäver: Iris
3. Flicknamn: Isa (såååå fint namn!)
4. Pojknamn: Ivar
5. Yrke: Illustratör
6. Färg: Indigo
7. Klädesplagg: Innetofflor (yes, efter mycket funderande...)
8. Mat: Indiskt (mmmmm, längtar efter fisken i bananblad som vi fick i Cochin i Kerala, mmmm!)
9. Sak i badrummet: Ipren (okej, jag vet man ska inte förvara läkemedel i badrummet, men det gör jag ändå!)
10. Plats/ Stad: Illinois
11. En orsak till att vara sen: Ishalka!
12. Något man inte skriker: I h-vete heller!
13. Film: I huvudet på John Malkovic (fast den tycker jag är lite knepig...)
14. Något man dricker: Iste (gott!)
15. Band: Iron Maiden
16. Djur: Iller (Göran?)
17. Gatunamn: Ibsengatan
18. Bil: Isuzu (tack du där uppe för google!)
19. Sång: I just called to say I love you (går för närvarande konstant i bilen...)
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Ishockey

Jag skickar vidare utmaningen till systrarna 1 och 2 (hahaha, kul för Åsa!) och Linda!

Mammons röst - eller besöket på Torp Köpcentrum

Idag har mamman och bäbisen varit på Torp Köpcentrum tillsammans med en annan mamma och bäbis. En låååååång utflykt som bäbisarna hann tröttna på flera gånger om. Men är man bäbis har man bara att anpassa sig, vilket de snabbt insåg - de små gullklimparna!

Mamman gillar egentligen inte Torp. Mamman avskyr egentligen Torp. Externa köpcentra brukar normalt sett inte vara speciellt snygga. Men Torp är nog bland det fulaste köpcentrum mamman någonsin sett. Efter att ha blivit mamma har mamman dock insett att det är rätt praktiskt och bekvämt med köpcentrum - tyvärr... Åtminstone den här tiden på året.

Eftersom mamman kommer att börja jobba så smått om ett par veckor så behövde mammans garderob uppdateras något. Morgonens snabba check i garderoben lät ungefär så här: svart, svart, svart, mörkgrå, mörkblå, svart, svart, mörkbrun, svart, svart, svart, grafitgrå, svart... Med sig hem i påsar från diverse affärer fick mamman med sig något grönt, något rutigt, något ännu grönare, något prickigt och... något svart!

Mamman kollade även in nya Converse eftersom de gamla vita numera snarare är grå och nästan inte håller ihop längre. Mamman tittade på gråa, blåa, röda, beiga och svarta skor. Med sig i påsen fick hon dock ett par... VITA. Varför variera sig när vita Converse är absolut snyggast?!

Lite nördvarning är det när mammorna även passar på att besöka stora livsmedelsaffären för att kolla in utbudet av barnmat. Oooooohhh kolla här, en hel GÅNG med bara barnmat! Oooooooohhh, kolla vad många olika grötar det finns att välja mellan!! Ooooooohhh, det finns många fler ekologiska burkar här än hemma!!! Jag trodde faktiskt inte att jag skulle sjunka SÅ långt ner i bäbisträsket...

Bäbisen fick inte ett enda nytt plagg. Det är första gången mamman åkt från Torp utan att ha shoppat halvt ihjäl sig till det lilla grynet. Eller jo, för att hålla bäbisen på gott humör fick han faktiskt en BRIO skallra - så retro och så rätt!

Pappan då? Fick inte han något? Jodå, han fick också present i form av Anton Bergs plommon i madeira och jordgubbar i champagne. Eftersom mamman tycker de är kalasgoda...

Våffeldags!

Idag blev jag extremt sugen på våfflor med creme fraiche, löjrom och rödlök.
EXTREMT sugen!
Inhandlade grejjorna man behöver och gick hem.
Kvällen kom och O kom hem från jobbet.
Fram med våffelsmet och övriga ingredienser.
Nu j-klar ska här göras våfflor!
Upptäcker då att JAG HAR GLÖMT LÖJROM!
Panik uppstår! (nej det gjorde det inte, men vid det här laget har ni säkert noterat min svaghet för att överdriva saker/händelser - det blir så mycket roligare då!)
Det fick bli söta våfflor med hjortronsylt i stället.
Och visst, det var väl inte fy skam det.
Men jag är fortfarande EXTREMT sugen på våfflor med creme fraiche, löjrom och rödlök.
Så då antar jag att det bara återstår att göra nya våfflor i morgon!

Tada!

Mamman lever farligt

Idag har mamman på sig svarta jeans.
Det tog ungefär tre minuter sen hade mamman en odefinerbar fläck på ena låret.
Troligtvis gröt, banan eller kräk (dvs gröt OCH banan fast i annan tappning...).
Sen gick mamman och bäbisen på långpromenad i solen.
Med andra ord: fläckrisken har varit eliminerad i åtminstone ett par timmar.
Nu har mamman haft på sig jeansen i ungefär 4 timmar.
Undrar hur många timmar mamman kan ha på sig de svarta jeansen innan de är så nerfläckade att det bara inte går att använda dem längre?
Någon som vill slå vad?!

Familjen Slem

Det har snörvlats, snorats, harklats, spottats och dregglats (obs! det sistnämnda har A stått för!) på Stenklev.
Inte bara av sorg över katten Majken.
Hela familjen har nämligen åkt på det värsta förkylnings-/bihåleslemmet som finns.
Mamman och bäbisen är inne på vecka 2.
Man skulle kunna tro att pappan är inne på vecka 3 (men det är inte riktigt sant...).
Till helgen blir det andra försöket att döpa Arvid så vi håller alla tummarna att slemmandet har gått över till dess...

Grey and dull...

Ja, det har väl kännetecknat de senaste dagarna här på Stenklev. Och då pratar vi alltså inte väder utan sinnesstämning. Vädret har det nämligen inte varit några större fel på. Sol och vår. Men det har vi knappast märkt. Det känns helt ofattbart att Majke-bajk är borta - man spanar efter henne i det torra gräset ute i trädgården och både vi och Morgan lyssnar efter att kattluckan ska slå och få höra hennes elefantsteg i trappan (för trots att hon var en liten nätt katt så hade hon förmågan att dunsa med tassarna som värsta elefanten). Men lill-skruttan kommer inte hem mer och vi får försöka att tänka på alla glada och roliga stunder istället (eller knäppa och irriterande händelser som då hon slickat i sig halva smörpaketet på köksbänken eller när hon spytt som en gris på köksgolvet för att hon käkat en räka, vilket vi snart fattade att hon var allergisk mot...). Ja, kort sagt livet på Stenklev fortsätter även utan det lilla kattskrället Majken. Men oj, vad vi älskade denna kattfröken och hennes tokiga upptåg!


Majken som var tämligen svårfångad på bild... Det här var ungefär vad bildbilioteket hade att bjuda på. Ingen jättebrabildkvalitet, men så var det att fota Majken in action!

Majken död

Så har det hemska hänt ännu en gång.
Vår lilla Majke-bajk har blivit påkörd.
Jag fick dåliga vibbar redan i förmiddags när hon inte var hemma och tiggde ost vid frukosten. Det brukar hon aldrig missa. Inte heller dök hon upp när timmarna gick.
På dagliga promenaden gick jag därför utmed stora vägen och letade, med vår förra katt Caesar i tankarna - ingen Majken.
På Konsum satt en lapp, Röd och vit katt påkörd vid XXXX (en plats nära oss), och så ett nummer att ringa. Redan då visste jag att det var Majken.
Hon blev påkörd sent igår kväll. Dog med all säkerhet på en gång.
De som tog hand om kroppen kan inte säkert säga att det var Majken. Det var mörkt när det hände, och man tittar väl kanske inte jättenoga på en död katt. Och inte kunde jag kolla själv för de hade lagt henne i en säck på kvällen och kört iväg med henne för kremering på förmiddagen.
Men deras beskrivning av katten och platsen det hände på gör att jag är säker på att det är vår lilla Majk. Och sen vet jag ju hurdan hon är, hon är aldrig hemifrån några långa stunder...
Och det gör ont.
Och jag lipar.
Och jag tycker synd om Morgan...

Mera käk!

Bäbisen: Ey morsan, det har varit lite dåligt med käk här på sistone!
Mamman: ??????????

B: Ja, du vet RIKTIG mat.
M: ?????????

B: Ingen så där rinnig smörja på löjlig flaska. Det är bara bäbisar som äter sånt.
M: ???????

B: Jag vill ha riktigt krubb!
M: ???????

B: Sånt där knäckebröd som pappan äter verkar gott. Sånt vill jag ha! Och sånt man äter med gaffel och kniv. Det är riktigt käk det!
M: Okej då bäbisen. Då ska du väl få "riktigt" käk!

Mamman gör iordning palsternackspuré och mangomos. Utrustar bäbisen med egen sked och packar in den i plastfolie (nejdå, det gjorde jag inte, men jag spillsäkrade ordentligt - lät så mycket häftigare med platsfolie bara...). Bäbisen äter med stor aptit.

B: Det där du morsan, det var riktig käk! Mer sånt!
M: ??????

B: Jo, ge mig mer. Jag pallar vad som helst!
M: Nejdu, bäbisen. Du får minsann vänta tills i morgon på mer "riktigt" käk.

B: Men då du, då ska jag äta en hel åker med sånt där mosigt grejs.
M: Låter bra, låter bra... Varifrån kom detta matintresse måntro?!

Mina rosor.

Förmodar att det inte är särskilt många som är intresserade av vilka rosor jag har i trädgården, men det tänkte jag ge blanka fasiken i. Tänkte nämligen lista alla mina rosor som ett led i mitt samlande. Jag vet, det är supernördigt - men ack vad jag kan grotta ner mig i rosböckerna och sukta över sorter jag ännu inte införskaffat... För även om det är O som är landskapsarkitekten i familjen så är det jag som är rosfantasten!

Jag skrev ett inlägg om rosor redan på gamla bloggen (som ju gått i graven...). Dessa stod högt upp på favoritlistan då. Måste så här i efterhand säga att de växer fruktansvärt långsamt. Men det kan ju kanske bero på att vi flyttat de stackars liven både en, två... ja en del t o m TRE gånger! Vi får väl skylla oss själva.

R. Glauca - fortfarande liten och tanig.
R. Hugonis - frös konstig nog ner förra våren, men har nu tagit sig bra!
R. Pimpinellifolia - fortfarande liten och tanig.
R. Pimp. "Poppius" - växer om än på ett krypande (?!) sätt.
R. Pimp. "Aicha" - växer bäst av rosorna som planterades första säsongen. En favorit!
R. Alba "Maxima" - en besvikelse. Växer jättedåligt, tanig och skranglig.
R. Moyesii "Nevada" - fortfarande liten och tanig.

Nu två år senare kan jag konstatera att även dessa finns hemma hos oss. (Jag orkar inte lista dem mer noga än så här, just nu.)

"Mme Boll" - en favorit som fått flytta runt lite, men växer bra ändå. Vilka blommor och vilken doft!
"Francesca" - en ros som O önskade sig. Lite slängig, men blommade rikligt första säsongen!
"Aimable Amie" - har inte imponerat hittills, men det kommer hoppas jag...
"Awakening" - vi får se, vi får se...
"Felicité Parmentier" - har vuxit på bra på bara en säsong. Jag är lite impad.
"Stanwell Perpetual" - har mest stått och stampat.
"John Davis" - är jättebesviken. Denna kanadensiska ros borde väl tåla ett och annat?!
"Mme Hardy" - min absoluta favorit. Älskar den!
"Mme Plantier" - har vuxit på bra på en säsong. Lite besviken på blommorna.
"Plena"- har mest stått och stampat.
"Winchester Cathedral" - skitros ärligt talat. Blomvillig första säsong, men oj vad angripen den blev av något (kommer inte på namnet nu - tänk på att jag är mamma...).

Och fler hoppas jag att det blir kommande säsong. Och så hoppas jag naturligtvis att de jag redan har växer så det knakar!

Vårstädning.

Har jag ägnat mig åt ett par timmar nu. Men inte inomhus utan i trädgården. Eller rättare sagt i blomrabatterna... Att försöka städa i hela trädgården känns lite som att ta sig vatten över huvudet. Det har varit så himla fint väder, om än lite blåsigt - men sol, sol, sol! Det torra i rabatterna har klippts bort och jag har även försökt ta bort det ogräs som tittat upp här och var. Är så himla sugen på att gå på och klippa rosorna, men det är lite för tidigt ännu, så jag får ge mig till tåls. I höstas petade vi ned en himla massa vårlökar - tulpaner i mängder, krokus, pärlhyacinter och scilla. Nu har krokusen och snödropparna börjat att titta upp. Och tulpanerna kommer så fint med sina blad. Härligt!

Lillplutten och jag har även varit på Kyrkis för första gången idag. Stackarn blev nog alldeles snurrig i kolan av alla barn som lekte och mammornas babbel. Bäst var ändå när alla sjöng Var bor du lilla råtta - det är hans favorit! Då kom världens största smajl (som går att få till med en napp i munnen vill säga...). Nu har han sovit i vagnen ute i trädgården ett par timmar. Jag hoppas att han snart vaknar och är hungrig för skrutten har inte ätit något vidare sen halv åtta i morse! Och nu är klockan fyra!

Kli i fingarna.

Nä, de är ingen konstig bieffekt av förkylningen. Utan ett resultat av alltför mycket läsande på fantastiska sybloggar. Nu är jag jättesugen på att sy ett par sparkbyxor i velour. Jag drömmer om en mossgrön velour. Mmmmmmm. Men med tanke på att jag inte sytt sedan högstadiet så ska jag kanske först ge mig på ett par vanliga muddbyxor. Problemet är bara att jag inte har något bra tyg hemma, och ingen mudd heller naturligtvis. Och det finns alltför mycket fint att välja på nätet. Svårt att bestämma mig!

Sjuk. Igen.

Nu är jag ordentligt förkyld igen. För ungefär fjärde gången sen A föddes. Och han är ju inte ens halvåret ännu. Jag som tidigare varit förkyld högst EN GÅNG PER ÅR! O blir typ aldrig förkyld (gissa om jag blev förvånad när han torskade på magsjukan!). A blir lite, lite snorig - framför allt rosslig. Är rent ut sagt skittrött på detta.

Öljäst?

Jag har hittat min mammas gamla kokbok från den vegetariska restaurangen Cranks. Maten i den ligger verkligen i tiden, men det finns en del ingredienser som jag knappt vet om man kan få tag på i vanlig affär (tänk nu på att jag bor i en liten håla på västkusten. Konsum i all ära, men de har faktiskt inte hur stor utbud som helst...). Öljästpulver är en sån ingrediens. Tycker att det är öljästpulver i vartenda recept! Har det någon funktion? Hur smakar det? Kan man utesluta det? Går det att ersätta med något annat?

Morgan vs mamman

När klockan passerat halv sju-sju på kvällen inleds världens bästa tid enligt Morgan. MAMMA-tid!!!!! (Jo, det är nämligen så att Morgan tror att jag är hans mamma. Majken däremot tror att filten Stockholm från IKEA är hennes mamma... Vet inte vem som är knäppast av dem faktiskt.) MAMMA-tid innebär att mamman i familjen (dvs jag som haft en klängig bäbis på sig hela dagen), nu får stå ut med en klängig katt som ska pussas, ligga i knät och trampa med framtassarna. Går mamman (fortfarande jag) någonstans så ska Morgan gå framför fötterna så att han med all säkerhet inte missar vart hon tar vägen.

Behöver jag säga att det är ganska jobbigt?! För enligt mig är MAMMA-tid något helt annat än den tid som spenderas med en klängig bäbis eller en klängig katt.

Sol och vår

Bäbisen: OOOOOÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHHHH!!!!!

Mamman: Vill du leka med det här? Den här då? Men det här vill du väl leka med?

Bäbisen: OOOOOÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHHHH!!!!!

Mamman: Vill du sitta i knät?
Bäbisen: OOOOOÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHHHH!!!!!
Mamman: Är du hungrig?
Bäbisen: OOOOOÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHHHH!!!!!
Mamman: Yo, bäbisen nu går vi ut på promenad!!!
Bäbisen: ????????????

Mamman bylsar på bäbisen och går ut i solen. Vilket vårväder!

Bäbisen: snaaaaaaaaaaark!
Mamman: *nöjd med livet*

Tre timmar senare.

Mamman: Men du bäbisen, det är nog dags för mat snart!
Bäbisen: SNAAAAAAAARK!


Vårluft och fågelsång tycks vara bästa medicinen mot ylande bäbisar med små vassa gaddar i underkäken!

ENKÄT

Ibland undrar jag vem det är som läser min blogg?! Mamma, svärmor och systrar är självskrivna kort - men alla andra!?

Det blir mycket om mitt lilla skräp, som ju faktiskt upptar det mesta av min vakna tid. Men hur kul är det att läsa om på en skala???

Så SNÄLLA, kan inte ni som tittar in här lägga tre minuter på att rösta i min enkät om vad ni vill läsa mer om?! (Å sen är det ju lite kul att testa den där funktionen...)

Tänder på g

Jodå. De syns skymta alldeles under tandköttet. Jag har inte sett det tidigare utan såg det först igår efter att syster 1 i helgen påpekade att tandköttet var så bulligt. Som den förstagångsmamma man är så har jag hela tiden tänkt att det är lååååångt kvar till dess lillplutten ska få tänder. Men nu är det alltså ett faktum. Och idag kom han på hur skönt det är när mamma gnuggar bitringen mot tandköttet så att det gnisslar.

Vårtecken!

Idag tog jag den första fästingen på Morgan. En pigg liten sak som kröp i pälsen. Bläh!

Gos?

Jag tror att min lille plutt har börjat "gosa" medvetet. När man håller honom i famnen och kramar honom kan han trycka sitt öga och kind mot mitt ansikte samtidigt som han håller armarna om halsen på mig. Det verkar som att han tycker att det är skönt med trycket mot ögat. Och inte säger en trött och sliten mamma nej till lite gos från ett litet ledset kryp...

Usch!

Bläddrade precis igenom mina senaste inlägg.
Fy, vilken gnällig ton jag har!
Det kan ju knappast vara kul att läsa allt mitt gnäll så härmed utlovas bättring.

(Nej, nu lovade jag ju alla andra att jag INTE skulle gnälla... Jaha, det intressanta blir ju att se om det kan få mig att ta mig i kragen!)

Jag ska bara...

Innan jag fick barn lovade jag mig själv att aldrig gnälla eller klaga över att det skulle vara jobbigt att ha barn. Det var ju tur att det bara var mig själv jag lovade det, för nu kommer ett UTBROTT!


Jag har välling i ansiktet.
På byxorna.
På tröjärmarna.
På golvet.
På babysittern.
Däremot INTE i bäbisens mage.

Jag har gröt i ansiktet.
På byxorna.
På tröjärmarna.
På golvet.
På babysittern.
Däremot INTE i bäbisens magee.

Jag har ont i huvudet efter allt gnällande, skrikande och gråtande.
Ont i ryggen efter konstant bärande, vaggande och tröstande.

Dessutom är det punka på barnvagnen!

Hemma igen

Anlände till Stenklev vid fem.
Bäbisen har illtjutit sedan klockan halv sex och vägrat äta mat (senaste målet intogs 12.30).
Mamman är helt slut.
Just nu vill mamman helst bara gå och lägga sig...

Bäbisen på vift

Nu är mamman och bäbisen hos bäbisens mormor och morfar i mörkaste Småland. Bilresan gick perfekt. Mamman har en liten hälsning till Vägverket bara, fixa bättre möjligheter att stanna bilen på vägen mellan Falköping och Mullsjö!!!!! Väl framme accepterades mormor och morfar på studs. Inga sura och ledsna miner här inte. Roligast är nog ändå hunden Viggo som har en mjuk päls och som, till skillnad mot katterna där hemma, gärna låter sig klappas. Natten tillbringades dock i mammans säng och resulterade i en varm och trött mamma och en inte helt utvilad bäbis. Är det inte konstigt att små bäbisar kan ta upp en halv vuxensäng utan problem?! I eftermiddag ska mamman och bäbisen besöka moster och kusinerna. Det blir spännande!

Stick!

Har haft vissa av symptomen för struma. Så på måndag ska det bli provtagning. Jag som avskyr blodprov!! Och jäkla skit, då kommer de förmodligen att se att jag förmodligen fortfarande har dåliga järnvärden. Jag slarvar ju något förskräckligt med järntabletterna... Snacka om tunnelseende ibland! Jaja, ska i alla fall bli skönt att få veta om det kan vara struma eller inte.

Matkrig

A och jag har ständiga bråk kring maten just nu.

A som tidigare har ätit mycket (och då menar jag mycket!) har nu övergått till fågelungeportioner. Det har krånglats mer till än från i en månad ungefär. Om han fick bestämma helt och hållet själv så skulle han förmodligen inte äta några större mängder mat (och med mat menar jag modersmjölksersättning) över huvud taget. Nu är det ju så att här i huset bestämmer mamman, därför dessa matkrig.

Jag försöker med diverse knep och trix lura i honom flaskorna. Han kan börja med att glupskt suga i sig en tredjedel av flaskan då han sitter i knät. Sedan tar det tvärstopp. Flaskan puttas bestämt iväg. Vi gör en paus. Jag sätter A i sittern och han spottar och vrider febrilt på huvudet för att slippa den äckliga flaskan. Det skriks och vevas med armarna. Jag lägger min arm över hans armar så att han inte kan putta iväg flaskan. Han får i sig lite till. Sen är det tvärstopp igen. (Jamen, han kanske inte är hungrig, tänker du. Han är visst hungrig menar jag. För har det gått 5 timmar sedan han sist åt och han den gången inte åt en hel flaska (200 ml i dagsläget) så borde han rimligtvis vara hungrig!). Jag häller upp ersättning i en mugg och skedmatar A. Han äter glupskt och inväntar ivrigt nästa sked. (Jag sa ju att han var hungrig!) Nu går det att varva skedmatning med flaska ett litet tag. Har jag tur har han ätit upp två tredjedelar av flaskan nu. Allt som oftast får jag slänga en tredjedel, ibland mer. Sällan äter han mer än 140 ml vid ett mål, snarare 100-120 ml. Tidigare åt han utan problem 200 ml per mål (med en flaska avser jag alltså 200 ml). Som tur är äter han för det mesta 1-2 rejäla mål på natten, då kan det lilla krypet glupskt suga i sig 230 ml... Mamman säger bara: ??????????

Det här är inte kul!! Jag vet jag låter helt ml-fixerad och jag känner mig nästintill sjukligt kontrollerande. Jag känner mig också elak som håller fast hans armar och som tvingar in nappen i munnen på honom. Men om jag inte bråkade med honom skulle han äta pytte-pyttelite, då skulle det sluta vid 50 ml. Jag är då rädd att han ska få vätskebrist. Samtidigt vet jag ju att han är hungrig. Han kan vända på en femöring från att ha varit skrikig och tvärvägrat flaskan till att glupskt äta nästan en hel flaska non-stop.

Ikväll provade jag att ge gröt och komplettera med flaskan. Det gick faktiskt över förväntan! En rejäl Arvid-portion gröt och nästan 50 ml ersättning får man nog räkna som ett bra mål. Kände mig riktigt nöjd!

Antar att intresseklubben antecknar febrilt?! Men jag var bara tvungen att häva ur mig lite. Nu ska jag försöka tagga ner lite när det gäller bråkandet och se om det hjälper. Håll tummarna!

Road trip

Mamman har bestämt att hon och bäbisen ska åka en sväng österut och hälsa på tjocka släkten. Det blir första långa bilresan för bäbisen. Och för mamman blir det första långa bilresan ensam med bäbisen. Mamman måste nog skriva packlista då den här utflykten är att jämföra med en expedition till Nordpolen.

På fredag bär det av.

Lilla skitungen

Har försökt få A att somna i en timme.
Han börjar ju bli rätt tung (8,5 kg) så jag orkar inte bära omkring på honom när han ska somna.
Har därför provat det mesta.
Snurrat på flygplansmobilen i taket.
Strukit honom över pannan och ögonbrynen.
Buffat i rumpan.
Lagt mig i sängen med honom brevid (då blev det ännu värre...)
Buffat i rumpan igen.
Blundat och andats lugnt och fint som om jag sov (funkade inte alls).
Till sist orkade jag inte med ylandet och bestämde mig för att ta en kort paus.
Jag hör då från nedervåningen hur ylandet där uppe övergår till joller.
Och sen blir det tyst!

Måste kolla om han somnade.

Nädå, han ligger där envist vaken och übertrött.

Nu ylas det igen. *suck*

Snöar. Igen.

Jag gillar inte vinter, kyla och snö.
Jag längtar jättemycket efter våren.
Går och väntar och väntar och väntar och väntar.
Nu snöar det igen.
Den gamla snön har inte ens töat bort än.
Herregud, jag bor på västkusten!
Här ska snön inte ligga kvar speciellt länge.
Dessutom har ju alla ungar haft sportlov så nu kvittar det väl om snön försvinner?
Jag hatar snö.
I ren protest tänker jag inte gå utanför dörren idag.

Usch. Är nog lite gnällig idag tror jag minsann.