onsdag 4 mars 2009

Matkrig

A och jag har ständiga bråk kring maten just nu.

A som tidigare har ätit mycket (och då menar jag mycket!) har nu övergått till fågelungeportioner. Det har krånglats mer till än från i en månad ungefär. Om han fick bestämma helt och hållet själv så skulle han förmodligen inte äta några större mängder mat (och med mat menar jag modersmjölksersättning) över huvud taget. Nu är det ju så att här i huset bestämmer mamman, därför dessa matkrig.

Jag försöker med diverse knep och trix lura i honom flaskorna. Han kan börja med att glupskt suga i sig en tredjedel av flaskan då han sitter i knät. Sedan tar det tvärstopp. Flaskan puttas bestämt iväg. Vi gör en paus. Jag sätter A i sittern och han spottar och vrider febrilt på huvudet för att slippa den äckliga flaskan. Det skriks och vevas med armarna. Jag lägger min arm över hans armar så att han inte kan putta iväg flaskan. Han får i sig lite till. Sen är det tvärstopp igen. (Jamen, han kanske inte är hungrig, tänker du. Han är visst hungrig menar jag. För har det gått 5 timmar sedan han sist åt och han den gången inte åt en hel flaska (200 ml i dagsläget) så borde han rimligtvis vara hungrig!). Jag häller upp ersättning i en mugg och skedmatar A. Han äter glupskt och inväntar ivrigt nästa sked. (Jag sa ju att han var hungrig!) Nu går det att varva skedmatning med flaska ett litet tag. Har jag tur har han ätit upp två tredjedelar av flaskan nu. Allt som oftast får jag slänga en tredjedel, ibland mer. Sällan äter han mer än 140 ml vid ett mål, snarare 100-120 ml. Tidigare åt han utan problem 200 ml per mål (med en flaska avser jag alltså 200 ml). Som tur är äter han för det mesta 1-2 rejäla mål på natten, då kan det lilla krypet glupskt suga i sig 230 ml... Mamman säger bara: ??????????

Det här är inte kul!! Jag vet jag låter helt ml-fixerad och jag känner mig nästintill sjukligt kontrollerande. Jag känner mig också elak som håller fast hans armar och som tvingar in nappen i munnen på honom. Men om jag inte bråkade med honom skulle han äta pytte-pyttelite, då skulle det sluta vid 50 ml. Jag är då rädd att han ska få vätskebrist. Samtidigt vet jag ju att han är hungrig. Han kan vända på en femöring från att ha varit skrikig och tvärvägrat flaskan till att glupskt äta nästan en hel flaska non-stop.

Ikväll provade jag att ge gröt och komplettera med flaskan. Det gick faktiskt över förväntan! En rejäl Arvid-portion gröt och nästan 50 ml ersättning får man nog räkna som ett bra mål. Kände mig riktigt nöjd!

Antar att intresseklubben antecknar febrilt?! Men jag var bara tvungen att häva ur mig lite. Nu ska jag försöka tagga ner lite när det gäller bråkandet och se om det hjälper. Håll tummarna!

3 kommentarer:

A & Lilla P sa...

Matkrig är aldrig kul...
MEN, däremot blev jag precis väldigt lycklig... :S Skönt att höra att A också äter på natten. Trodde nästan att det bara var P som fortfarande gjorde det... Alla tycker "Men sover han inte HEEEELA natten ännu?... Har du provat det här och det här?..."
GAH!
Ha det så kul på eran roadtrip!
Kram, Anne.

Anonym sa...

Gröt är bra. Och kom ihåg att all mat innehåller vätska. Fast A äter väl inte så mycket "annan" mat ännu. Anja har aldrig gillat att dricka och har växt upp nästan enbart på vätskan i mat och i två flaskor välling per dygn. I början oroade jag mig mycket men så länge de verkar må bra tror jag att vi kan lägga vår energi på annat. Hoppas den nya, avslappnade gröttrenden håller i sig.

Ingrid sa...

A: trodde också att det var jättekonstigt att A inte sov hela nätter. På BVC tyckte de nämligen att han "borde" göra det när han var tre månader! Men de flesta erfarna mammor som jag pratat med säger att det är helt normalt att barn under sitt första år äter nattmål!

Marie: om Anja klarade sig på det så borde Arvid klara sig på den mängd han får i sig. Men jag blev lite orolig när de på Barnmottagningen sa att bäbisar bör få i sig sin vikt i ml varje dygn, dvs 8,5 kg motsvarar 850 ml... Det är vi inte uppe i nu kan jag ju säga!