Kattf*n

Igår var Morgan hos "doktorn" för att klippa sig. Förmodligen var hämnden att lämna en hög inälvor från typ någon fågel under köksbordet  = vansinnigt äckligt!! Tackar gudarna för att jag inte upptäckte detta FÖRE frukost (däremot så tänker jag rätt mycket på hur äckligt det skulle vara om jag hade satt foten i äcklet... Så jag kryper in UNDER bordet, med ett barn i sjal på magen och ett barn som står vid sidan om och frågar vad jag gör, och  torkar upp kadavret = konststycke utan dess like. Älskar jag Morgan just nu? Nä. Skulle inte tro det.

Tur för Morgan att han inte gjorde detta INNAN han åkte till veterinären.

Mycket av det goda...

Gårdagen ägnade Arvid åt att ropa MAMMA! femtielva miljoner gånger. Insåg efter ett tag att det inte bara var mig han avsåg. Med jämna mellanrum fick O, farmor, farfar och Morgan fick sin beskärda del, de också...

Morgan har inte kräkts på flera dagar. Dieten verkar funka bra så nu räknar jag honom som frisk. Att hålla kattkräket inomhus i en vecka fungerade inte alls. Han fick gå ut redan efter fyra dagar eftersom det blev olidigt med en gnällig katt med överskottsenergi så att det skulle räcka till fem. Känns väldigt skönt - jag blir alltid så himla orolig när det är något med katterna.

Idag klockan tio ska vi till dagis för första gången. Spännande!!

Kattbekymmer

Morgan har inte varit piggelin sedan nyår. Han kräks flera gånger om dagen. Att torka kattspya i tid och otid är inte kul. Samtidigt blir man lite bekymrad för vad som kan vara fel.

Igår fick O ta med honom till veterinären. Hon visste dock inte vad det kunde vara. Han var inte förstoppad men visade tecken på uttorkning så hon satte ett dropp. Därefter blev de hemskickade med order om att Morgan ska vara inomhus i några dagar, ha magmedicin två gånger om dagen och kokt, mild mat i små portioner flera gånger om dagen i tre dagar. På fredag ska vi på återbesök.

För stackars Morgan är det inte roligt. Han är vrålhungrig och får inte gå ut. Så nu går han omkring som en osalig ande i huset...

Julens snyggaste frisyr

Snart är det jul, och då måste man ju vara nyfixad i håret. Eller? Här på Stenklev gäller det bara katter. Vi andra har inte tid för sånt fjams. Vi andra måste ju t ex skjutsa katten i fråga till frisören. Och hämta. Men numera stoltserar katten med en snygg lejonklippning. Fast det verkar inte som att katten förstår att uppskatta en frisyr värdig ett lejon. Som dessutom kostar kattmamman skjortan. Typ 1200 spänn.

Morgan skäms (och fryser) så mycket att han inte var lätt att fånga på bild... Numera bor han i badrummet som har sköööön golvvärme...

Lite av varje

Idag är det nog årets varmaste dag hittills. Men eftersom det blåser så är det bara skönt ute. Fast vi har mestadels varit inomhus och sparar vårt utevistandes till eftermiddagen/kvällen. Jag har bränt axlarna lite och vi har haft fullt upp med mellanmål, lek, blöjbyten och lunch. Just nu tar Arvid en siesta - verkar vara så skönt!

Arvid sov till kvart över sju idag. Men det är nog mer ett resultat av att moster Å var här och hälsade på igårkväll och att lillskrutten inte kom i säng förrän vid nio, än början på någon ny era... Det är fortfarande lite svårt att fatta att lillasyster bor här nu!

Efter frukost och två bajsblöjor åkte vi med Morgan till veterinären för att raka den stackars kissen. Eftersom han inte gillar att bli borstad på bakkroppen så måste han sövas och rakas/borstas då hans långa päls är alldeles ihoptovad. Så nu var det alltså dags för lejonklippning igen... Misstänker att vi får fortsätta med det här två gånger om året. Dyr katt!

Innan djuren ska sövas får de inte äta på 12 timmar. Det hela började med att Morgan inte kom in igår kväll. Då ställde jag om kattluckan så att han bara kan komma in, inte ut. Vid klockan ett hade han fortfarande inte kommit in, men vid tre hade han kommit in i alla fall (hur jag vet detta? det var en ovanligt stökig Arvid-natt!). Frågan är hur många möss han ätit under kvällen. Hungrig verkade han i alla fall vara för det var ett himlans jamande och tiggande. Men här inne fanns ingen mat att få. Trodde jag ja! När jag kom hem ifrån veterinären upptäckte jag att den lilla skitkatten hade ätit upp resterna av O's morgonfil och Arvids morgongröt. Förmodligen när jag hade fullt sjå att få Arvid att borsta tänderna och klä på sig.

Fick ett paket med posten idag. Det var barnkläder från svenska märket Plastisock som jag hittade på rea - en body, två leggings, en pyjamas och en mössa samtliga i mönstret Cirkus - rena fyndet. Jag gillar verkligen deras långärmade body och leggings nu på sommaren, så tunna, mjuka och sköna. Härliga färger är det också!

I eftermiddag ska vi hämta Morgan hos veterinären. Sen får det bli långpromenad (så att Morgan får lite lugn och ro...). Kanske en glass nere vid havet?!

Grey and dull...

Ja, det har väl kännetecknat de senaste dagarna här på Stenklev. Och då pratar vi alltså inte väder utan sinnesstämning. Vädret har det nämligen inte varit några större fel på. Sol och vår. Men det har vi knappast märkt. Det känns helt ofattbart att Majke-bajk är borta - man spanar efter henne i det torra gräset ute i trädgården och både vi och Morgan lyssnar efter att kattluckan ska slå och få höra hennes elefantsteg i trappan (för trots att hon var en liten nätt katt så hade hon förmågan att dunsa med tassarna som värsta elefanten). Men lill-skruttan kommer inte hem mer och vi får försöka att tänka på alla glada och roliga stunder istället (eller knäppa och irriterande händelser som då hon slickat i sig halva smörpaketet på köksbänken eller när hon spytt som en gris på köksgolvet för att hon käkat en räka, vilket vi snart fattade att hon var allergisk mot...). Ja, kort sagt livet på Stenklev fortsätter även utan det lilla kattskrället Majken. Men oj, vad vi älskade denna kattfröken och hennes tokiga upptåg!


Majken som var tämligen svårfångad på bild... Det här var ungefär vad bildbilioteket hade att bjuda på. Ingen jättebrabildkvalitet, men så var det att fota Majken in action!

Majken död

Så har det hemska hänt ännu en gång.
Vår lilla Majke-bajk har blivit påkörd.
Jag fick dåliga vibbar redan i förmiddags när hon inte var hemma och tiggde ost vid frukosten. Det brukar hon aldrig missa. Inte heller dök hon upp när timmarna gick.
På dagliga promenaden gick jag därför utmed stora vägen och letade, med vår förra katt Caesar i tankarna - ingen Majken.
På Konsum satt en lapp, Röd och vit katt påkörd vid XXXX (en plats nära oss), och så ett nummer att ringa. Redan då visste jag att det var Majken.
Hon blev påkörd sent igår kväll. Dog med all säkerhet på en gång.
De som tog hand om kroppen kan inte säkert säga att det var Majken. Det var mörkt när det hände, och man tittar väl kanske inte jättenoga på en död katt. Och inte kunde jag kolla själv för de hade lagt henne i en säck på kvällen och kört iväg med henne för kremering på förmiddagen.
Men deras beskrivning av katten och platsen det hände på gör att jag är säker på att det är vår lilla Majk. Och sen vet jag ju hurdan hon är, hon är aldrig hemifrån några långa stunder...
Och det gör ont.
Och jag lipar.
Och jag tycker synd om Morgan...

Morgan vs mamman

När klockan passerat halv sju-sju på kvällen inleds världens bästa tid enligt Morgan. MAMMA-tid!!!!! (Jo, det är nämligen så att Morgan tror att jag är hans mamma. Majken däremot tror att filten Stockholm från IKEA är hennes mamma... Vet inte vem som är knäppast av dem faktiskt.) MAMMA-tid innebär att mamman i familjen (dvs jag som haft en klängig bäbis på sig hela dagen), nu får stå ut med en klängig katt som ska pussas, ligga i knät och trampa med framtassarna. Går mamman (fortfarande jag) någonstans så ska Morgan gå framför fötterna så att han med all säkerhet inte missar vart hon tar vägen.

Behöver jag säga att det är ganska jobbigt?! För enligt mig är MAMMA-tid något helt annat än den tid som spenderas med en klängig bäbis eller en klängig katt.

Vårtecken!

Idag tog jag den första fästingen på Morgan. En pigg liten sak som kröp i pälsen. Bläh!

Morgan efter besök hos "frisören"

Vi här i Stenklev undrar om det i kattvärlden möjligtvis är "inne" med pudelfrisyr?! Om inte så tror jag tyvärr att Morgan kommer att bli väldigt mobbad... Så här se han nämligen ut efter veterinärbesöket idag!

Jag tycker att han är jättefulsöt i sin nya outfit. Majken däremot tycker det är skitfult och fräser så fort brorsan (på ännu vingliga ben efter narkosen...) försöker ta sig fram. Stackarn!

Besöket kostade oss 500 pix, en sönderslagen Upsala Ekeby-blomkruka, praktiskt taget ingen nattsömn och bensin för fyra mil med Avensisen! Kanske en rimlig summa pengar om man nu tänker på alla plåster och och sårtvättar som jag skulle behövt om jag hade försökt mig på att kamma/klippa/raka honom UTAN narkos...

Gissa...

vem som kom hem nu?
Morgan naturligtvis!!!

Tid hos veterinären

Ungefär nu skulle vi ha satt oss i bilen och åkt med Morgan och Majken till veterinären för vaccination... Samtidigt skulle vi passa på att kolla med henne om det är så att Morgan måste rakas, för han har fått så otroligt tovig päls (eftersom jag under oktober aldrig hann borsta honom). De där tovorna är något som han och jag bråkar om dagligdags och det slutar alltid med att jag förlorar och vackert får ta hand om mina rivsår...

Klok av tidigare erfarenhet när det gäller katter och veterinärbesök hade jag vid halv sju på morgonen stängt dörren ner till källaren (där vi har kattlucka). Majken inne *check* Morgan inne *check*! Vid halv åtta åker O till jobbet. Akta så att inga katter smiter ut! Under natten har det bildats is på bilrutorna så O kommer tillbaka och säger att han kan skrapa rutorna åt mig så slipper jag göra det med två katter och en bäbis väntandes i en kall bil. Snällt! Vid halv nio är det dags att börja kolla så att alla är färdigätna och redo att slängas in i kattburar och bilbarnstol. Men... var ända in i h-vete är Morgan?! Jag letar igenom hela huset - men ingen Morgan. Eftersom han är rätt stor så kan han inte gömma sig på så hemskt många ställen. Jag ropar och lockar med burkmat, jag hotar och morrar något om att om han inte kommer fram NU så blir det bara ett sista veterinärbesök för hans del - ingen Morgan... Jag ringer O och säger att han minsann får komma hem och gå ut och leta efter kattkräket eftersom det med all säkerhet är han som har låtit honom smita ut! Vi letar i en halvtimme - men Morgan är och förblir puts väck (han är väl inte dum heller?).

Skamset får jag ringa veterinären och boka om besöket till nästa vecka. Veterinären säger lite syrligt han kanske skulle varit inomhus i natt. Det var ju just det jag hade tänkt på!!!

Så nu ber jag till högre makter om att vi inte ska behöva göra om samma procedur nästa vecka igen...

*suck*

Hemma och vände

Morgan var bara hemma i en knapp halvtimme:
- åt sin gourmetmat
- gosade med mig
- hälsade på O som kom hem för att käka lunch
- nosade runt lite i trädgården
- och försvann sedan igen...

HALLÅ!!
Skulle vi inte gosa hela eftermiddagen?!

Nä, tydligen inte.
Förmodligen har han något riktigt spännande på g.
Ett ny-inpinkat revir eller nåt sånt.

Det här kan bli en riktig följetong...
Men nästa gång han är borta i flera dagar ska jag försöka att behålla förnuftet och inte gå upp i limningen totalt.

Lycklig igen

Morgan har kommit hem!!

Så nu har jag lipat glädjetårar.
Och gett det lilla monstret extra god mat.
Är således lycklig igen.

Slutet gott allting gott!

Olycklig...

Idag är jag olycklig.
Går mest omkring och spanar ut genom fönstren.
Morgan är försvunnen.
I torsdags och fredags hade vi besök av min kompis MM och hennes lilla M.
Morgan gillar inte besök. Och definitivt inte besökarnas barn.
Han brukar protestera mot besöken genom att vara hemifrån lite längre än vanligt.
Senast jag såg honom var för två dygn sedan, i fredags förmiddag.
Ja jag vet, det är inte så länge sen.
Men han brukar aldrig vara borta mer än ett dygn.
Vart kan han ha tagit vägen?
Vi har varit ute och ropat och letat - men ingen Morgan.
Jag tänker på hur hemskt det var att hitta vår första katt död - påkörd.
Hemska tanke.
Eller att han blivit inlåst i en bod som någon sommarboende haft tillfälligt öppen?!
Utan mat och vatten kommer han att dö!

Så därför är jag olycklig idag.

Girlpower!!

Här hemma pågår ett krig.
Det är tre parter inblandade i detta krig.
Jag.
Morgan.
Och så Majken.

Syftet med kriget är att lägga beslag på bästa platsen att sitta/ligga på.
Det utspelar sig i vardagsrummet och har fyra huvudsakliga mål: soffan, ligginsatsen till barnvagnen, mormorsfilten och en provstickning i raggsocksgarn.

Morgan har två favoritplatser
- insatsen till barnvagnen eller på sin mamma (= jag).
Får han inte ligga där (barvagnen = förbjudet område, jag = trött på klängig katt) vill han helst ligga på mormorsfilten (vilket han inte får eftersom den blir så hårig...).
Morgan har med andra ord problem.

Jag har en favoritplats
- soffan.
Som inköpare av soffan tycker jag egentligen inte att det är för mycket begärt att få sitta där - i fred...

Majken däremot kör en annan taktik.
Vinnartaktiken.

När Morgan och jag som bäst slåss om vem som ska/får ligga/sitta, var och på vem/vad så går hon tyst och stilla och lägger sig i ett hörn av soffan.
Där ligger hon och ser alldeles för gullig ut för att jag ska vilja störa henne när jag äntligen fått Morgan att förstå att jag inte kommer att ge mig...
Så jag sätter mig i det hörn av soffan där jag får plats.
Någon plats för Morgan finns inte när jag och Majken ockuperat våra platser i soffan.
Så Morgan får ligga på provstickningen, som i sin tur ligger på golvet bakom soffan.

GIRLPOWER!!

familjebesök & konsten att anlägga en gräsäng

helgen som gick hade vi besök av storasyster med familj. underhållningen bestod bland annat av loppisbesök, sightseeing och glassätning (till min och syskonbarnet J:s stora förtjusning...) samt krabbfiske och bad för grabbarna (jag, syrran och bebis-M såg till att hålla oss på torra land).

besöket var uppskattat av de flesta som bor i vårt hus - det var bara fegis-katten Morgan som funderade på om han skulle vara tvungen att flytta hemifrån på grund av det skräckinjagande svarta monstret som följde med besökarna... som tur var tog han sitt förnuft till fånga och kom hem igen!

min syster, som är en fena på att fotografera, tog lite bilder på vår trädgård - O:s och mitt ständigt föränderliga projekt. jag förstår inte hur hon lyckas få det att se så bra ut!!!! ta gärna en titt på inlägget på hennes blogg för att se resultatet.

jag vill poängtera att vi inte enbart låter gräset växa sig högt p g a lathet ;-) - vi tycker faktiskt att det är effektfullt och vackert med det höga gräset, framför allt om man klipper gångar och geometriska former (med måtta, det får inte bli för plottrigt) i det! och det behövs inget "specialgräs" för att få till en vacker gräsäng. gräset är som fulast på våren, då får man se till att hålla maskrosorna i schack, annars tar de över och sprider sig överallt. under sommar och höst är variationen i fröställningar och de olika gräsens färgskiftningarna otroligt vackra... på hösten ska man inte göra misstaget att tro att man måste klippa gräset (been there, done that!) - det är bättre att under kontrollerade former "lunta" gräset framåt tidig vår...

kattliv på stenklev

det är inte bara vi som tycker att det är jobbigt med värme. våra katter morgan och majken är tämligen trötta på värmen och envisas med att dricka vatten ur "vattenhålet" i trädgården - en zinkbalja med strandiris och en näckros - fastän jag serverar friskt vatten i vattenskålen varje dag. men det ska liksom bara vara så att man som katt ska hänga över kanten till baljan och lapa ur det stillastående vattnet...



i flera dagar har jag försökt att fota majken när hon är som allra gulligast - men på något sätt är det som att hon vet att hon ska se snygg ut när jag tar bilden och just därför vägrar hon sitta still eller anlägger värsta dum-minen. vilket gör att jag alltid försöker att skynda mig eller ta foton "i smyg". morgan däremot poserar snyggt och tycks gilla när kameran kommer fram. jag kan därmed med lätthet konstatera att det i vårt fotoinnehav förekommer få fina bilder på majken, men desto fler på morgan - orättvist men sant!

(jag antar att jag inte behöver förklara att det är majken på den övre bilden och morgan på den nedre...)

med doft av... blöt katt!

ni vet hur det luktar om vantarna på vintern när de har blivit blöta av snö?! just nu luktar det så i mitt vardagsrum...

anledning: älsklings-morgan har varit ute i regnet och blivit blöt. och när man är en långhårig katt med dyngsur päls så luktar man - "obviously" - snöblöt vante!