Första veckan avklarad

Jaha, här sitter jag framför datorn med ett glas rött vin. Nu har jag jobbat en hel vecka. Är rätt trött och tycker verkligen att jag förtjänar ett glas rött. Hahaha, det rimmar till och med!!!

Har inte riktigt lärt mig att gå och lägga mig i tid. Det har inte blivit före elva en enda kväll. Och eftersom jag är den som går upp med A när han vaknar vid halv sex så får jag väl skylla mig själv om jag är trött... Har faktiskt sytt ett par bruna manchesterbyxor med turkos mudd till A av ett par av mina gamla, numera slaktade, byxor. Är väldigt nöjd med symaskinen och har svårt att låta bli den på kvällarna.

Att vara tillbaka på jobbet är både kul och lite vemodigt. Jag kan inte riktigt fatta vart tiden tog vägen. Samtidigt är jag väldigt medveten om att det inte var länge sen jag längtade halvt ihjäl mig efter att få börja jobba. Nu inser jag att bäbistiden definitivt är över och att det hela gick väldigt, väldigt fort. En dag efter jobbet var jag och handlade mat på Konsum. Där mötte jag en mamma med en liten kille i vagn. Han var nog som A i ålder och tittade på mig med stora ögon när mamman körde förbi med vagnen. Jag drabbades av akut hemlängtan och fick en tjock klump i halsen bara av tanken på mitt lilla drägg och skyndade mig att handla klart. Drägget ifråga är dock mer pappa-vänligt inställd för tillfället och jag ska villigt erkänna att det kniper lite i mamma-hjärtat av avundsjuka när pappa är favoriten fastän en viss person varit borta hela dagen...

End of no return

I morgon börjar jag jobba igen. Min föräldraledighet är till ända.
Känns J Ä T T E K O N S T I G T !

Dålig fart

...är det här på bloggen. Det beror på att Arvid är helt jäkla apjobbig när det kommer till mat just nu. Det får mig att bli alldeles ur form och det enda jag tänker på är om, när, vad och hur mycket den lilla drakbäbisen får i sig. Känns som att det här krånglandet har hållt på i evigheters evigheter, eller åtminstone i flera månader. De facto är det nog så att krånglet har pågått av och till sedan han var tre-fyra månader och att krångelperioderna bara blir längre och längre medan jag-gillar-mat-perioderna blir kortare och kortare. Idag åt han en halv burk yoghurt på hela dagen och - jag höll nästan på att glömma! - lite smörgås. Då började dagen kl 05.00 med en flaska ersättning och avslutades kl 18.45 med en flaska välling/ersättning. Vilken mamma skulle inte bli knäpp när det är samma visa dag ut och dag in? Sedan tre veckor tillbaka har han bara ätit sämre och sämre och sämre för varje dag som gått.

Och som jag letar efter ORSAKER till detta krånglande. Först var det tänder. Sen utvecklingfas. Nä, troligtvis tänder. Nja, kanske är det en utvecklingsfas ändå? Nope, det var tänder. Sen var det värmen. Definitivt värmen. Japp, värmen. Eller är det kanske tänder? Kan även vara utvecklingsfas. Nä, det är nog så att han inte gillar bitarna i 8-månadersburkarna. Sen blev det svalare och vi åkte till Danmark. Han fick nog lite resfeber. Blev lite hård i magen. Fast det skulle kunna vara tänder så som han dregglade. Igen. Men å andra sidan är det ju inte helt lätt att vara på resande fot. Sen kom vi hem. Ingen skillnad. Det måste vara tänder. Definitivt tänder. Eller, är det bitarna i 8-månadersburkarna han inte gillar? Utvecklingsfas? Vill han hellre äta plockmat själv? Måste vara tänder...

Nu är jag är helt slut i huvudet. O påstår att jag är jobbigare än drakbäbisen. Förvånar mig inte ett smack. Jag VET att jag är fruktansvärt enkelriktad. Jag gör inte annat än googlar och läser på föräldrasidor på nätet om barn som matvägrar eller har dålig aptit. Och fastän jag numera borde vara expert på detta ämne efter allt jag läst så känner jag mig ändå lipfärdig när jag, optimist som jag är, ser år av matkrångel framför mig. Och fastän jag vet att föräldrar till matvägrande barn ska hålla huvudet kallt och inte tjata/truga eller visa att de blir arga/ledsna/oroliga så är det inte riktigt förnuftet som regerar i detta huvud. Jag blir VANSINNIG - väldigt smart reagerat Ingrid, väldigt smart!

Ifall ni undrar varför det är så dött här, menar jag.

Hur många...

Vi kör vidare på bajstemat när vi ändå är igång!!!
Dagens fråga är: hur många bajsblöjor är det normalt att byta på en 9-månaders bäbis per dag?
Jag byter ta mig sjutton 4-7 bajsblöjor om dagen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ibland känns det som att den ungen bajsar oftare än han kissar.

Kladdigt värre...

För bara en liten stund fick jag äntligen A till att somna. Trött och sliten som jag känner mig efter en gnällnatt tätt följd av en gnälldag tog jag alldeles nyss av mig glasögonen för att vila en stund. Vad ser jag då - ena glasögonskalmen är alldeles inkletad i något som inte går att ta miste på - lax med potatis och morot! Jahapp... Jag stryker handen genom håret och fastnar genast i något intorkat... Lax med potatis och morot! Nu sitter jag här och tycker att det kan ju knappast blir mer pinsamt än så här. Jag har alltså gått på den dagliga promenaden, som även inkluderar ett besök på Konsum (där jag dessutom träffade folk jag känner) alldeles inkletad i barnmat. Vidare har jag tagit emot besök av lillasyster med pojkvän i detta skick.

Jag som vanligtvis är ganska mörk under ögonen ser efter en natt med några få timmars sömn mer ut som en panda än som en människa. Mörka ringar runt ögonen, nerkräkta och nersmetade jeans (äppelgröt och vidare den numera välkända lax med potatis och morot, men det orkade jag inte bry mig om när jag skulle ut på promenad - märker väl ingen tänkte jag!) och alldeles inkletad i barnmat - vilken miserabel syn jag måste ha varit...

Finaste bloggen jag läst

Måste bara skriva ett inlägg om den finaste bloggen jag någonsin läst - Heja Abbe. Jag har nämligen ägnat den senaste halvtimmen åt att lipa och känna mig som en av världens mest lyckligt lottade med en frisk och pigg bäbis! För en del mammor och pappor får gå igenom lite mer än andra. Så vill du få en käftsmäll och inse hur bra du förmodligen har det och kanske lipa en skvätt så ska du kolla in det Abbes pappa skriver.

Katrinplommonpuré

Om någon undrar hur jobbigt det är att göra egen katrinplommonpuré till en 4,5 månaders bäbis så är det fritt fram att fråga mig. Jag vet nämligen.

Först lägger man 10-15 torkade katrinplommon i blöt i ett par timmar - det är inte så jobbigt.
Sedan mixar man dem med en stavmixer - det är inte heller särskilt jobbigt.
Då upptäcker man att det fortfarande är för stora skalbitar i moset - då blir det lite jobbigt.
Så då tar man fram en tesil - det är inte särskilt jobbigt, men en föraning om hur jobbigt det kan bli gör detta moment en smula obehagligt.
Sedan pressar man moset genom tesilen - DET är rent ut sagt URJOBBIGT!

Nu finns det nog en och annan lite mer erfaren mamma som ler åt min dumhet: göra egen katrinplommonpuré - vilken jubelidiot!
Det kommer jag säkert också tänka när jag har hämtat mig från detta nederlag. Om några år eller så.
Men just nu tänker jag ta mig en välförtjänt paus i TV-soffan och vila min stackars arm som är alldeles ledbruten av mosandet.

En söndermosad arm och en flygplanshavererad rygg på en och samma dag - jag måste älska det lilla skräpet oerhört mycket!

Kommunikation

För tillfället kommunicerar mamman och bäbisen med det brummande billjudet.
Funkar alldeles utmärkt.

En erfarenhet rikare...

är jag nu.
Jag har nämligen införskaffat en haklapp ifrån Marimekko i vaxat bomullstyg.
Otroligt praktiskt nu när vi har börjat med potatismos.
Inte lika praktiskt när A kräks välling...
För när han knölar omkring med haklappen så att den hamnar i ansiktet så hamnar även allt kräk där.
Fräsch liten bäbis jag har!

Helgmys

Livet e.b. (efter barn) är minst sagt annorlunda jämfört med livet f.b.

Helgmys innebär numera:
- att ta en lång dusch utan att behöva ha värsta elefantöronen för att höra eventuellt gnyl från A
- att pressa färska apelsiner till morgonjuicen istället för att på 3 sekunder halsa i sig ett glas God Morgon
- att få sätta på tvättmaskinen i lugn och ro
- att få sortera veckans tvätt (!)
- att få plocka undan allt stök som uppstått under veckan!
- att få ta en promenad ihop med en manlig familjemedlem som har vuxit ifrån det där med att kaskadkräkas (hoppas jag i alla fall...)
- att samma manlige familjemedlem får ta hand om A:s eftermiddagskink (nej, han är inte hungrig och han behöver inte byta blöja och han har inte byxor som sitter för hårt *blink*, han är T R Ö T T & G N Ä L L I G - welcome to my world!)

Det är sann lycka det!

Joggla

...innebär att du håller i nappen och att bäbisen (obs! med fri vilja, annars kallas det barnmisshandel...) kör runt den i munnen utan att ta den. Bäbisen "jogglar" med nappen.

Arvid tycker att det är bland det bästa som finns att joggla med nappen. Morsan och farsan måste liksom ägna all sin uppmärksamhet på honom och sen är det ju bara såååå gott att smaka och känna på nappen utan att behöva ha hela i munnen. Och om m och p dessutom säger joggel, joggel, joggel så blir det bara ännu roligare!

Noll poäng till er alltså...

Att mynta ett begrepp

Idag har jag kommit på ett nytt och väldigt användbart verb - att joggla.

Okidok, tänker du - vad in i helskotta betyder det?
Haha! Det skulle du bra gärna vilja veta va?!
Men för att göra det hela lite roligare tänkte jag att ni som tittar in på bloggen ska få gissa dess betydelse - så lämna gärna en kommentar med ditt förslag!!

Som ledtrådar kan jag lämna följande:
- det är ett bra verb när man är småbarnsförälder
- för att göra detta måste man ha ett visst hjälpmedel
- det ser ut ungefär som det låter
- när man gör det kan man säga "joggel, joggel, joggel" - det blir mycket bättre effekt då!

Facit kommer i nästa inlägg... LYCKA TILL!

Bära bäbis i sjal...

...har jag testat på idag.

Funkar riktigt bra faktiskt. Först tyckte A att det blev alldeles jättekonstigt och ville inte alls vila huvudet mot mig. Nej, då gjorde han verkligen skäl för namnet Starke Arvid - jisses, vad han stretade emot. Fattar inte att en liten (förkyld) bäbis kan vara så stark i armar och nacke. Men lite Cornelis Vreeswijk på det och gissa vem som nu sover som en (tyst) liten gris?!

Har en känsla av att min Sino från Looma kommer att bli högst uppskattad, av såväl mig som av A. Jag slipper trötta ut axlar och rygg samtidigt som jag får armar och händer fria att göra annat med. Och A ligger nära mig, bekvämt och tryggt och kan hänga med överallt!

Vaken bäbis

Undrar om modersmjölksersättning fungerar som uppåttjack på vissa bäbisar?
Idag har Arvid nämligen varit helt omöjlig till att inte sova.
Han vaknade vid fyra och var hungrig som en varg - okidok, en nappflaska komma pronto!
Sen var han klarvaken.
Vid sex var jag alldeles jättetrött och la honom i vår säng.
Sov till halv åtta.
Sedan mer nappflaska i omgångar - och ingen trött bäbis här inte...
Vaken till ett - då jag tog en promenad i regnet med vagnen.
Men, nejdå, han skulle inte sova.
Halva promenaden gick och till sist somnade han i alla fall - bara för att vakna så fort vi kom innanför dörren igen.
Klockan var då halv tre.
Hej och hå!
En ständigt vaken bäbis är hyfsat påfrestande för en nybliven mamma...
Framför allt när ingenting man som mamma gör är bra - förutom att ge nappflaska, det gillar han minsann!
Mamma-lunch serverades inte förrän halv fyra...
Lillkillen somnade inte förrän vid halv fem.

Och gissa vem som vaknar nu...

Att älska ett kräkmonster

Tänk dig en kille som småspyr i tid och otid.
Någon gång emellanåt kommer det även en fontänkräkning som fullständigt blöter ner såväl honom som dig.
Troligtvis får du fontänkräkningen rakt i ansiktet.
Och det sker antagligen när en måltid just är avslutad och ni som bäst tittar varandra djupt i ögonen.
Detta ständiga kräkande gör att killen så gott som jämt luktar lite halvsurt.
Och att han typ måste byta kläder fem gånger om dagen.
Vem som tvättar kläderna åt honom? Du såklart!

Men konstigt nog så älskar du den här killen.
Och ännu konstigare är att du faktiskt älskar honom mer och mer ju mer kräk det kommer ut ur detta monster.


Arvid = kräkmonster nr 1

Att praoa som mjölkkossa...

... är inte riktigt min grej.
Att amma gör ont, gör ont, gör ont och gör ont!
Förbannat ont, rent ut sagt!
Därför pumpar jag och har börjat med tillägg
- vilket är rena drömtillvaron för mina sönderslitna matdistributörer.
För de har bokstavligt talat gått in i väggen och drabbats av utmattningsdepression.
Förmodligen kan de börja arbetsträna först efter en tids sjukskrivning.

Kan jag inte få praoa i blomsteraffär istället?

Övermogen frukt, någon?

De senaste dagarna har varit lite jobbiga.

Först försvann Morgan.
Det var en rysare som, troligtvis, bara jag förstår vidden av
(m a o Ingrid är en hormonladdad bomb som kan smälla av för mindre...).
Men det slutade ju med glädjetårar i alla fall!!

Natten till onsdagen avled min farfar.
Och även om han var gammal och sjuk, så gör det ont när någon som står en nära går ut tiden.
De tårarna sitter väl fortfarande fast lite i halsen.
Framför allt då jag tänker på min farmor som nu är ensam kvar.
Och att jag kanske inte kommer att kunna vara med på begravningen.

Nu går jag dessutom på plusdagar.
De senaste dagarnas känslomässiga berg- och dalbana gör att jag mest känner mig som en övermogen frukt!
Alldeles mosig inuti och med ett sprickfärdigt skal utanpå...

Snääääääääälla kom ut NUUUUUUUUUUU!

Falsklarm...

IGEN!!

Jag ber om ursäkt om jag driver upp stämningen.
Börjar bli lite av "vargen kommer".
Ska genast sluta.

Klara, färdiga...

...gå?

Idag kan det vara bebis på G
(var snälla och släng er inte på telefonen, jag vill bara ha lugn och ro...).
Fast samtidigt är det svårt att veta - det har ju varit falsklarm tidigare.
Så O har fått åka till U-valla på ett jobb nu på förmiddagen.
Och för tillfället så känns det ganska lugnt (hmmm, känner igen det där)
Fast jag vet i 17 om O ska få åka på mötet i Borås i morgon...

Storasyster har dragit lättnadens suck då jag nu passerat deras två septemberfödelsedagar.
Lillasyster kan också andas ut - hon fyllde år igår!
Var hos bm igår och hon trodde nog att Bäbisen kommer innan min egen födelsedag (ja tack!).
Pappa däremot tror inte att det blir något förrän den 2 oktober (nej tack!).

Själv har jag inget emot att Bäbisen kommer, typ IDAG!

Ingen bebis...

... idag heller!

Börjar bli lite jobbigt nu.