fredag 29 januari 2010

Tänk...

...att jag fortfarande har (mar-)drömmar om franskalektionerna på gymnasiet. Och det är nu 13 år sedan jag hade den sista lektionen...
...att jag är så vuxen att jag sagt "hej, det är Arvids mamma" (visserligen i telefon när jag ringer förskolan men ändå!)
...att jag på allvar ibland funderar på att säga upp mig från jobbet och göra något helt annat. Typ sälja glass till badgäster (förmodligen skulle jag bli rikare på det...).
...att jag blir stolt när min son försöker härma Tarzans vrål (det ni!)
...att jag har köpt en ny mobiltelefon i hopp om att jag ska bli bättre på att använda den än den jag hade förut (vad är det för psykologi?)
...att jag redan har glömt bort hur jävla skitjobbigt det är att gå upp i ottan på morgonen när en liten skitunge bestämt sig för att det är färdigsovet och att jag av någon konstig anledning börjat tycka att det vore väl trevligt med en bäbis nr 2?
...att jag har glömt hur man byter däck på bilen (oj, vad jämställda vi var här då...)
...att jag tycker att det är alldeles för kul att jobba på mitt jobb för att ta steget och säga upp mig och börja sälja glass till badgäster (och bli rik!).
...att jag får liiiiiiiiiiiite ångest när jag tänker på att jag knappast blir yngre ju fler dagar som går, snarare äldre (nej, det var ju det jag inte ville tänka på...)
...att jag lyssnar glatt på mina Lars Winnerbäck-skivor och tycker att jag är väldigt med i musiksvängen (ps. i love you, lars!)
...att jag är för svag för att orka lyfta bildäcket på plats när man byter däck på bilen (haha! tur att man är tjej och FÅR vara svag utan att någon lyfter på ögonbrynen! skit i jämställdheten!)
...att jag själv märker att jag blir mer och mer lik min mamma för varje dag som går, både vad det gäller de bra sidorna och de mindre bra ;)
...att jag fortfarande skulle göra vad som helst för Arvid fastän har I ALLA JÄVLA LÄGEN väljer sin pappa framför sin mamma.

...ja, det var väl ungefär det jag ville ha sagt nu.

tisdag 19 januari 2010

Raseriutbrott pågår

Typ femte i dag eller nåt sånt.

Det är en väldigt arg son vi har just nu. Och mamman fattar noll. Det har kommit nu i samband med att vi skolar in på förskolan (det får visst inte heta dagis...). Undrar om han är otrygg eller om det ändå hade kommit...

Just den här gången fattar jag visserligen. Han skulle precis äta gröt och hade lugnt och fint ätit tre skedar när helvetet bryter lös. Orsak? Ja, fråga inte mig! Lyfter ner honom på golvet och han fortsätter att bröla och vill kolla på TV. Jag vägrar att låta honom göra det så här dags på dagen och inte innan gröten. Han protestskriker och slänger sig på golvet och klänger på möblerna. Det går inte att få kontakt med honom. Det är jäkligt svårt att inte tappa humöret.

Vad ska man göra?
1. Låta honom få som han vill?
2. Ignorera skrikandet tills han lugnar ner sig.
3. Bli arg och "säga ifrån"?

Just nu kör jag på nummer två. Jag låter honom skrika tills han vill ha kontakt med mig igen. Och då är jag inte arg. För en liten stund sedan kom han till mig och ville kramas. Log, pratade lite och pillade på mitt halsband. Efter två minuters lugn och ro så är han vansinnig igen. För att jag inte vill sätta på TVn. Ignorerade honom igen. Efter ett par minuter blev han lugn igen. Med snor över hela ansiktet.

Han vill inte ha någon gröt. Han vill inte att jag sätter ifrån mig honom. Men nu sitter han vid TVn. Så egentligen vann han i alla fall...

Var fan har jag lagt handboken?!

lördag 16 januari 2010

Skratta eller gråta?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så här ser det ut hemma hos mig just nu. Det är ingen vidare bild, men det spelar egentligen ingen roll. Det är kaoset jag vill visa. Och det framgår av bilden oavsett kvaliteten förmodar jag... Så här ser det i alla fall ut allt som oftast hemma hos oss. När jag alldeles nyss, smidig som en gasell (nåja...), hoppade mellan alla grejjor för att hämta något som hamnat längst under röran så slog det mig att det här måste jag ju bara visa. Tänk att man kan vänja sig vid att ha det så här?! Fattar inte hur alla andra lyckas hålla det städat och undanröjt när man har småbarn. Och vi har bara en...



Arvid har blivit förkyld så igår fick han stanna hemma från dagis (annars har det gått bra!). Idag är han knappast piggelinare - det är väldigt gnälligt och snorigt. Pappan har stuckit en sväng till götet för att hälsa på gamla polare. Han såg ut att tycka att det var rätt skönt att lämna hemmet för ett dygn... Kan man klandra honom?

tisdag 12 januari 2010

Läget under kontroll

Arvid tycker det är spännande med dagis. Mamma är inte så spännande. Men det är bra tycker mamma. Vi har bara varit en timme i stöten på dagis än så länge. I morgon ska vi vara där hela TVÅ timmar. Än så länge ser allt bra ut. Men man märker att hela barngruppen störs av Arvid som inte fattar att man sitter still på golvet i en ring när det är samling. Arvid har myror i brallan och springer omkring med en halv banan i munnen och en äppelbit i handen. Och dansar när de andra barnen sjunger sånger. De där myrorna verkar sprida sig även till en del av de andra barnen... Men enligt fröknarna så tar det bara någon vecka innan även Arvid sitter snällt på golvet. Vad kallar man det?! Pedagogik? Disciplin? Hjärntvätt?

Oavsett så är vi än så länge väldigt nöjda med avdelningen och fröknarna. Jag beundrar verkligen de tre fröknarna som ska hålla koll på 15(!) barn i åldern 1,5 till 3 år. Jag och O klarar knappt av att ha koll på en klätterapa!!

måndag 11 januari 2010

Mycket av det goda...

Gårdagen ägnade Arvid åt att ropa MAMMA! femtielva miljoner gånger. Insåg efter ett tag att det inte bara var mig han avsåg. Med jämna mellanrum fick O, farmor, farfar och Morgan fick sin beskärda del, de också...

Morgan har inte kräkts på flera dagar. Dieten verkar funka bra så nu räknar jag honom som frisk. Att hålla kattkräket inomhus i en vecka fungerade inte alls. Han fick gå ut redan efter fyra dagar eftersom det blev olidigt med en gnällig katt med överskottsenergi så att det skulle räcka till fem. Känns väldigt skönt - jag blir alltid så himla orolig när det är något med katterna.

Idag klockan tio ska vi till dagis för första gången. Spännande!!

lördag 9 januari 2010

Äntligen!!

Idag har hela familjen varit på underbara Torp köpcentrum (eftersom ironi inte alltid är så lätt att uppfatta skriftligt så kommer här ett förtydligande: jag bara skojade, Torp är inte alls underbart. Eller jo, när det är arton minus utomhus, då är Torp ett undebart ställe att släppa lös sin myror-i-brallan-och-benen-kille!!). Arvid var i sitt esse och babblade på H E L A tiden. Och när han inte babblade så sprang han iväg åt ett helt annat håll än vad vi hade tänkt oss.

Men det var inte det jag tänkte prata om. Det jag tänkte berätta var att ÄNTLIGEN har lillstrumpa sagt MAMMA!! Flera gånger och medvetet!! Lyckan är enorm när ens lilla monster ropar MAMMA! MAMMA! efter en i gångarna på gigantiska Coop!! Den här dagen kommer att minnas som dagen då mamma-hjärtat smälte på Coop på Torp Köpcentrum!!

torsdag 7 januari 2010

Nya tider väntar

På måndag börjar vi inskolningen av Arvid på dagis. Får man som förälder säga att det ska bli rätt skönt?! Efter en låååååång paus från öppna förskolan över jul och nyår så känns det som ett ganska välbehövligt inslag. Jag gillar min lillstrumpa, men han är minst lika envis som sin mamma, om inte värre ibland... Och varken mamma eller pappa tycker det är speciellt enkelt att sysselsätta den lille stackaren. Så det blir nog bra för alla inblandade skulle jag tro.

Jag är lite, men bara lite, nervös inför inskolningen. O blir vansinnig på mig när jag funderar högt om hur man tar sig in till den avdelningen som Arvid ska gå på (ja, jag vet ju inte ens var ingången ligger...), om han ska ha innetofflor eller inte, om de har pipmuggar på dagis (daaa! suckar O), var man bäst märker kläder med namn, hur sjutton det ska gå att få lillstrumpa att sova ihop med en hel hög med andra barn när han idag alltid somnar när vi ligger brevid, om Arvid kommer att börja gilla mat nu när han får se andra ungar äta, om man kan räkna med att personalen ser till att han har tillräckligt mycket/lite kläder på sig när de går ut... Jag skulle förmodligen kunna hålla på i all evighet och fundera... Det är lite samma känsla som när man börja en ny hösttermin - spännande samtidigt som det är lite läskigt!

onsdag 6 januari 2010

Kattbekymmer

Morgan har inte varit piggelin sedan nyår. Han kräks flera gånger om dagen. Att torka kattspya i tid och otid är inte kul. Samtidigt blir man lite bekymrad för vad som kan vara fel.

Igår fick O ta med honom till veterinären. Hon visste dock inte vad det kunde vara. Han var inte förstoppad men visade tecken på uttorkning så hon satte ett dropp. Därefter blev de hemskickade med order om att Morgan ska vara inomhus i några dagar, ha magmedicin två gånger om dagen och kokt, mild mat i små portioner flera gånger om dagen i tre dagar. På fredag ska vi på återbesök.

För stackars Morgan är det inte roligt. Han är vrålhungrig och får inte gå ut. Så nu går han omkring som en osalig ande i huset...

fredag 1 januari 2010

Våga vägra nyårsfirande...

...eller Sagan om den förkylda mamman.

Jaha, då är vi snart en halvtimme in på 2010. Jag är kvällen till ära iklädd ett par mysbyxor, raggsockor och en gammal Helly Hansen. Varför denna extravaganta outfit? Jo, jag är dunderförkyld, visserligen den enda i familjen, men det är ändå jag som lagt ribban för vårt nyårsfirande. Större delen av dagen har jag ägnat åt att glo på resten av familjemedlemmarna, svära på Morgan som dödat och ätit upp en björktrast inomus för att därefter spy upp nyss nämnda fågel tillsammans med diverse annat snask *blä!* på en av våra stolar, funderat på att packa in Morgan i ett paket med adress nordpolen *moahahahahaha* så att han får frysa riktigt ordentligt, tvingat maken att gå till Konsum två gånger samt sovit en tupplur framför Bolibompa...

Jag orkade i alla fall hålla mig vaken till tolvslaget (uppenbarligen!), som vi skålade in med hjälp av en whiskey (Jameson, vad annars?!). Är man förkyld så är man. Nu packar jag ihop overlocken för kvällen - för sy det orkade jag minsann göra - stänger ner datorn och önskar att året inte fortsätter som det började...

Over and out.