Ännu en helg passerad

Helgerna går alltid alldeles för fort. Speciellt när det är fint väder. Är det inte konstigt så säg?!

I fredags var jag och Arvid med lille P och hans mamma A och badade på Tumlaren. Det var Arvids första bassängbad - mycket uppskattat!! Så det får blir fler sådana besök framöver.

Igår besökte vi en, för oss, ny handelsträdgård på Bokenäset. Jag blev lycklig ägare till en ny ros, Raubritter, som jag letat efter ganska länge. Det enda som oroar mig är att det på lappen stod att blommorna var röda, men vad jag vet så är Raubritter inte röd utan rosa!!! En jättebronsmyra fick också följa med hem i bilen. Så att min gargoyle har lite sällskap bland växterna. Nu tror jag att jag ska satsa på en rosa flamingo och en vanlig trädgårdstomte...

Idag har vi bara varit hemma och njutit av det fina vädret. Gäller nog att passa på för midsommarvädret verkar ju inte bli särskilt märkvärdigt... Jag har varit på utrotningshumör och gjort mitt bästa för att eliminera det tusental av vallmo som härjar fritt varhelst det finns en lite gnutta jord att fröså sig i. Känns som ett omöjligt uppdrag. I klass med maskrosorna. Jag tror jag fått den j-vla vallmon av mamma... Inte fattade jag då att den skulle ta över i princip ALLT!

Sedan så har vi till sist kapitulerat och flyttat in Arvids spjälsäng i vårt sovrum igen. Han har inte sovit i egen säng på över en månad och nu börjar jag blir ganska så trött på att ha en hoppjerka jämte mig i sängen VARJE natt, HELA natten. Jag sover rent ut sagt apdåligt. Så nu provar vi att låta honom somna i vår säng för att bli överflyttad till egen säng. Kanske går det bra om han hör att vi sover i samma rum - hoppet är det sista som överger människan!

Mors dag

...har vi inte firat på Stenklev. Arvid hade liksom glömt bort det (konstigt, han kom ju faktiskt ihåg Fars dag och då var han betydligt mindre än idag...). Jaja, jag ä int bitter, det lär ju bli fler såna dagar att glömma bort - hehehe!

Helgen har vi tillbringat ute i det fina försommarvädret i trädgården. Arvid har badat i uppblåsbar pool, vilket förmodligen var det roligaste han någonsin upplevt i sitt lilla liv (mamman blev nästan lika blöt som bäbisen). Jag har pulat med plantering och omplantering i krukor och O har fixat till en ny stensatt yta att ställa soptunnan på (så nu hoppas vi att sopgubben slutar sura och demonstrativt ställa tunnan mitt på grusgången alldeles mitt i vägen där man ska gå).

I trädgården är flera av rosorna på G och jag går och gottar mig som värsta tanten i väntan på alla mina godingar (jag vet, supernördigt, men jag kan inte rå för det... MMMMMMMMMM!). Jag köpte en till Mme Boll och planterade den jämte den jag redan har eftersom jag tycker att den är så spretig. Helt onödigt, men det försöker jag att förtränga.

Arvid har börjat "prata" lite mer. Han snackar mest hela tiden och låter stundom som en mycket viktig liten herre - jag har börjat kalla honom för min lille Napoleon (av flera anledningar...). Nnngaaa och eeeeiiijaaa tillhör favoritorden. Inget kryp så långt ögat når, men nu börjar vi se vissa tendenser till att stå på knä. Men det inträffar mest när han från sittande sträcker på sig för att nå något.

I veckan jobbade jag min sista dag - nu är jag föräldraledig/semesterfirare fram till mitten av augusti då jag börjar på heltid igen. Det har varit en mental räddning att få gå till jobbet en dag i veckan, men nu ska det faktiskt vara skönt att vara helt ledig med skrutten igen i ett par månader. Den här tiden kommer ju aldrig tillbaka så nu ska jag njuta!!

Gravidhjärna

Nej, det har jag inte - längre. Men jag har definitivt haft. En allvarligt drabbad sådan. För gissa vad vi har ståendes längst ner i ena hörnet av trädgården och som planterades förra våren?
- En BONDSYRÉN.
Och fast den inte räcker mig mer än till knäna så kommer den faktiskt att blomma i år! Så ingen panik här längre - alla på Stenklev sitter ner i båten och andas in genom näsan och ut genom munnen.

PANIK!

Jag kom just på att vi inte har någon syrén!!! En bondsyrén måste man ju bara ha! Så i vår får jag tjuvlukta på alla andras syréner och komma ihåg att beordra grävaren i familjen att hitta en lämplig plats för en sådan buske.

Hittat min bibel!

Eftersom jag kommer från bibelbältet måste jag ju använda mig av vissa uttryck... Jag har alltså hittat min bibel - fattar inte hur jag har klarat tre säsonger med rosor i trädgården utan den!? Jo, för visst är det så att jag är så nördig att min bibel naturligtvis heter Rosor för nordiska trädgårdar del 3 Användning och Skötsel av rosgurun Lars-Åke Gustavsson. Jag är heeeeelt frälst!

Har inte tid

Jag har INTE haft tid att sitta här och ösa lovord över vår älskepuff. Det har funnits viktigare saker att göra (jaha, och jag som trodde att älskepuffslovordande var meningen med livet numera...). För i helgen har det varit livsnödvändigt viktigt att knipsa av och gräva upp alla gula och röda och orangea tulpanlökar som stått lite här och var i trädgården. På både möjliga och totalt omöjliga ställen. Dessa små lökar har gjort oss, framförallt O, alldeles snurriga i kolan vad gäller synintryck. Konfetti brukar O säga - men nu är de finito. Till nästa vår blir det inga röda, gula och orangea tulpaner hos oss. Då gäller svarta och vaniljfärgade tulpaner istället - MYCKET lugnare för ögat!

Såååå fel...

Jag måste vara en trädgårdssnobb. De här tulpanerna satte vi i höstas i tron att de skulle vara orange. Oj, så fel det bidde. De bidde nämligen laxrosa... Skitfult i vår rabatt!!! Så vad gör man? Jo naturligtvis kapar man dem och sätter dem i vas. De gjorde sig mycket bättre på vårt matbord!

Grrrrrrr

Just nu är jag på jakt efter två rosor - Constance Spry och Raubritter. Men det verkar som förgjort att få tag på dessa här! Här saluförs mestadels Flammentanz och andra ordinära badgästerosor (okej, okej, en ganska grov generalisering...). Vågar man beställa barrotade rosor från Flora Linnea? För det verkar vara den enda lösningen på mitt delikata problem.

Mmmm som i magnolia

Den som väntar på nåt gott, heter det ju. Första våren vi bodde här ruinerade vi oss nästan på en mängd träd, buskar och perenner till trädgården. Vi köpte rejäla grejjor - inget fjams. Och då kostar det... Bland annat köpte vi en trädmagnolia, Kobus (jäkligt dyr) och en stjärnmagnolia, Stellata (ganska dyr). Förra våren väntade vi med spänning på om de skulle blomma. KAAABOOOOOM! Så kom det en rejäl frostknäpp som tog kål på såväl blomknoppar som skott... Fy, vad besvikna vi var. Men i år har Stellatan finfina blomknoppar, se bara här på bilden. Och Kobusen verkar ha repat sig efter förra årets bakslag, den har visserligen bara en blomknopp, men den sätter vi allt vårt hopp till. Och j-lar vad sura vi kommer att bli om den fryser bort!!

Planer för trädgården

Den här familjen utgörs av en landskapsarkitekt och en som kan lägga sig i (och en liten plutt, men han har inget jobb ännu så det räknas inte). Det är inte jag som är landskapsarkitekten. Trots att jag mest bara tycker och tänker saker (högt och ljudligt) så får jag ofta min vilja igenom. Kanske är det för att hålla det lugnt och trivsamt i Stenklev, eller också är det för att vi faktiskt utgör ett radarpar när det gäller att komma överens om hur det ska se ut i vår trädgård.

Planerna för trädgården den här säsongen är att bygga en friggebod utmed gatan. Men det beror på tid och pengar... Jag hoppas i alla fall att vi hinner med och har råd. Vi är verkligen i stort behov av utrymmet, både som förvaring och som övernattningsmöjlighet för besökare. Sen så vill vi gärna ha två odlingsbänkar. O vill gärna platsbygga dem, medan jag tycker att det räcker bra med pallkragar... Vems vilja som avgår med seger är inte avgjort ännu. Vidare så ska det planteras fler rosor (enligt mig!). Framför allt om vi bygger friggeboden. Sen kommer det lite tråkiga och det är att om vi måste gräva om avloppet så ryker en del av de blomsterland som vi fixade till förra året. Trist!

Mina rosor.

Förmodar att det inte är särskilt många som är intresserade av vilka rosor jag har i trädgården, men det tänkte jag ge blanka fasiken i. Tänkte nämligen lista alla mina rosor som ett led i mitt samlande. Jag vet, det är supernördigt - men ack vad jag kan grotta ner mig i rosböckerna och sukta över sorter jag ännu inte införskaffat... För även om det är O som är landskapsarkitekten i familjen så är det jag som är rosfantasten!

Jag skrev ett inlägg om rosor redan på gamla bloggen (som ju gått i graven...). Dessa stod högt upp på favoritlistan då. Måste så här i efterhand säga att de växer fruktansvärt långsamt. Men det kan ju kanske bero på att vi flyttat de stackars liven både en, två... ja en del t o m TRE gånger! Vi får väl skylla oss själva.

R. Glauca - fortfarande liten och tanig.
R. Hugonis - frös konstig nog ner förra våren, men har nu tagit sig bra!
R. Pimpinellifolia - fortfarande liten och tanig.
R. Pimp. "Poppius" - växer om än på ett krypande (?!) sätt.
R. Pimp. "Aicha" - växer bäst av rosorna som planterades första säsongen. En favorit!
R. Alba "Maxima" - en besvikelse. Växer jättedåligt, tanig och skranglig.
R. Moyesii "Nevada" - fortfarande liten och tanig.

Nu två år senare kan jag konstatera att även dessa finns hemma hos oss. (Jag orkar inte lista dem mer noga än så här, just nu.)

"Mme Boll" - en favorit som fått flytta runt lite, men växer bra ändå. Vilka blommor och vilken doft!
"Francesca" - en ros som O önskade sig. Lite slängig, men blommade rikligt första säsongen!
"Aimable Amie" - har inte imponerat hittills, men det kommer hoppas jag...
"Awakening" - vi får se, vi får se...
"Felicité Parmentier" - har vuxit på bra på bara en säsong. Jag är lite impad.
"Stanwell Perpetual" - har mest stått och stampat.
"John Davis" - är jättebesviken. Denna kanadensiska ros borde väl tåla ett och annat?!
"Mme Hardy" - min absoluta favorit. Älskar den!
"Mme Plantier" - har vuxit på bra på en säsong. Lite besviken på blommorna.
"Plena"- har mest stått och stampat.
"Winchester Cathedral" - skitros ärligt talat. Blomvillig första säsong, men oj vad angripen den blev av något (kommer inte på namnet nu - tänk på att jag är mamma...).

Och fler hoppas jag att det blir kommande säsong. Och så hoppas jag naturligtvis att de jag redan har växer så det knakar!

Vårstädning.

Har jag ägnat mig åt ett par timmar nu. Men inte inomhus utan i trädgården. Eller rättare sagt i blomrabatterna... Att försöka städa i hela trädgården känns lite som att ta sig vatten över huvudet. Det har varit så himla fint väder, om än lite blåsigt - men sol, sol, sol! Det torra i rabatterna har klippts bort och jag har även försökt ta bort det ogräs som tittat upp här och var. Är så himla sugen på att gå på och klippa rosorna, men det är lite för tidigt ännu, så jag får ge mig till tåls. I höstas petade vi ned en himla massa vårlökar - tulpaner i mängder, krokus, pärlhyacinter och scilla. Nu har krokusen och snödropparna börjat att titta upp. Och tulpanerna kommer så fint med sina blad. Härligt!

Lillplutten och jag har även varit på Kyrkis för första gången idag. Stackarn blev nog alldeles snurrig i kolan av alla barn som lekte och mammornas babbel. Bäst var ändå när alla sjöng Var bor du lilla råtta - det är hans favorit! Då kom världens största smajl (som går att få till med en napp i munnen vill säga...). Nu har han sovit i vagnen ute i trädgården ett par timmar. Jag hoppas att han snart vaknar och är hungrig för skrutten har inte ätit något vidare sen halv åtta i morse! Och nu är klockan fyra!

Awakening

Plockade in rosor från klätterrosen Awakening som vi i somras planterade mot fasaden vid entrén. Känns väldigt lyxigt att kunna sätta rosor i vas i november, och fler knoppar är på G. Frågan är hur den klarar frosten som vi har så gott som varje natt nu...

I början gillade jag inte att rosen har blanka blad, jag föredrar rosor med matt bladverk. Men när man ser den nu blir jag nästan kär - jag gillar att det är underkjolvarning på den!

Nytt tillskott till familjen!

Måste bara visa en bild på det senaste tillskottet i familjen.

Några dagar efter Arvids födelse fyllde jag ju själv år.

Och bästa födelsedagspresenten var naturligtvis den lille grisen.

Men sedan så blev jag otroligt bortskämd av O - med massor av fina presenter!

Är det något han är bra på så är det att hitta precis rätt grej!

Och just den här har jag gått och önskat mig under väldigt lång tid.

Här är alltså en ny liten figur som fått flytta in hos oss - är den inte för härligt lagom läskig så säg!

Min alldeles egna gargoyle!

Äppelmos-tajm!

O är en storkonsument av allt vad sylt heter.
En favorit är min mammas lingonsylt.
En annan är hjortronsylt.
En tredje han ofta pratar om är hans farmors "äpplemos".
(det verkar som att de säger så i Borås - själv säger jag äppelmos...)

Idag fick O den briljanta idén att vi ska göra äppelmos av våra äpplen i trädgården.
Med tanke på att vi, förutom vårt gamla äppelträd (sort okänd!), faktiskt har planterat fyra nya äppeltträd (Katja, Lobo, Aroma och Ingrid Marie) så BORDE vi ta tillvara på frukten.
Förra året fick sniglarna och älgarna äta upp dem (ja, det finns älgar i Bohuslän)...

Jag, som inte är lika huslig som mina systrar, tycker om tanken på att stå och göra äppelmos.
När det kommer till själva genomförandet är jag dock inte särskilt drivande.
Men okej då, jag får väl göra ett försök.

Fortsättning följer...

Mme Boll

Det här är min favoritros - Mme Boll.

Den luktar gott.
Den har en vacker färg.
Den blommar troget från juli ända in på höstkanten.

Det enda som är lite trist är att om det är regnigt väder så vill blommorna inte slå ut utan den ruttnar som knopp.

familjebesök & konsten att anlägga en gräsäng

helgen som gick hade vi besök av storasyster med familj. underhållningen bestod bland annat av loppisbesök, sightseeing och glassätning (till min och syskonbarnet J:s stora förtjusning...) samt krabbfiske och bad för grabbarna (jag, syrran och bebis-M såg till att hålla oss på torra land).

besöket var uppskattat av de flesta som bor i vårt hus - det var bara fegis-katten Morgan som funderade på om han skulle vara tvungen att flytta hemifrån på grund av det skräckinjagande svarta monstret som följde med besökarna... som tur var tog han sitt förnuft till fånga och kom hem igen!

min syster, som är en fena på att fotografera, tog lite bilder på vår trädgård - O:s och mitt ständigt föränderliga projekt. jag förstår inte hur hon lyckas få det att se så bra ut!!!! ta gärna en titt på inlägget på hennes blogg för att se resultatet.

jag vill poängtera att vi inte enbart låter gräset växa sig högt p g a lathet ;-) - vi tycker faktiskt att det är effektfullt och vackert med det höga gräset, framför allt om man klipper gångar och geometriska former (med måtta, det får inte bli för plottrigt) i det! och det behövs inget "specialgräs" för att få till en vacker gräsäng. gräset är som fulast på våren, då får man se till att hålla maskrosorna i schack, annars tar de över och sprider sig överallt. under sommar och höst är variationen i fröställningar och de olika gräsens färgskiftningarna otroligt vackra... på hösten ska man inte göra misstaget att tro att man måste klippa gräset (been there, done that!) - det är bättre att under kontrollerade former "lunta" gräset framåt tidig vår...

trädgårdspynt

ända sedan vi var och besökte lillasyster i manchester förra våren så har jag gått och suktat efter en alldeles egen gargoyle eller gremlin att gömma i något hörn av trädgården. hittade alldeles nyss att sådana finns att köpa på postorder på Ulriksdals trädgårdar på Kivik - himla skit att vi inte hann dit när vi var där tidigare i våras...

i vanliga fall avskyr jag allt vad trädgårdsskulpturer heter - men ett eget monster vore bara för underbart!

vill ha, vill ha, vill ha!