Grey and dull...

Ja, det har väl kännetecknat de senaste dagarna här på Stenklev. Och då pratar vi alltså inte väder utan sinnesstämning. Vädret har det nämligen inte varit några större fel på. Sol och vår. Men det har vi knappast märkt. Det känns helt ofattbart att Majke-bajk är borta - man spanar efter henne i det torra gräset ute i trädgården och både vi och Morgan lyssnar efter att kattluckan ska slå och få höra hennes elefantsteg i trappan (för trots att hon var en liten nätt katt så hade hon förmågan att dunsa med tassarna som värsta elefanten). Men lill-skruttan kommer inte hem mer och vi får försöka att tänka på alla glada och roliga stunder istället (eller knäppa och irriterande händelser som då hon slickat i sig halva smörpaketet på köksbänken eller när hon spytt som en gris på köksgolvet för att hon käkat en räka, vilket vi snart fattade att hon var allergisk mot...). Ja, kort sagt livet på Stenklev fortsätter även utan det lilla kattskrället Majken. Men oj, vad vi älskade denna kattfröken och hennes tokiga upptåg!


Majken som var tämligen svårfångad på bild... Det här var ungefär vad bildbilioteket hade att bjuda på. Ingen jättebrabildkvalitet, men så var det att fota Majken in action!