Tänk...

...att jag fortfarande har (mar-)drömmar om franskalektionerna på gymnasiet. Och det är nu 13 år sedan jag hade den sista lektionen...
...att jag är så vuxen att jag sagt "hej, det är Arvids mamma" (visserligen i telefon när jag ringer förskolan men ändå!)
...att jag på allvar ibland funderar på att säga upp mig från jobbet och göra något helt annat. Typ sälja glass till badgäster (förmodligen skulle jag bli rikare på det...).
...att jag blir stolt när min son försöker härma Tarzans vrål (det ni!)
...att jag har köpt en ny mobiltelefon i hopp om att jag ska bli bättre på att använda den än den jag hade förut (vad är det för psykologi?)
...att jag redan har glömt bort hur jävla skitjobbigt det är att gå upp i ottan på morgonen när en liten skitunge bestämt sig för att det är färdigsovet och att jag av någon konstig anledning börjat tycka att det vore väl trevligt med en bäbis nr 2?
...att jag har glömt hur man byter däck på bilen (oj, vad jämställda vi var här då...)
...att jag tycker att det är alldeles för kul att jobba på mitt jobb för att ta steget och säga upp mig och börja sälja glass till badgäster (och bli rik!).
...att jag får liiiiiiiiiiiite ångest när jag tänker på att jag knappast blir yngre ju fler dagar som går, snarare äldre (nej, det var ju det jag inte ville tänka på...)
...att jag lyssnar glatt på mina Lars Winnerbäck-skivor och tycker att jag är väldigt med i musiksvängen (ps. i love you, lars!)
...att jag är för svag för att orka lyfta bildäcket på plats när man byter däck på bilen (haha! tur att man är tjej och FÅR vara svag utan att någon lyfter på ögonbrynen! skit i jämställdheten!)
...att jag själv märker att jag blir mer och mer lik min mamma för varje dag som går, både vad det gäller de bra sidorna och de mindre bra ;)
...att jag fortfarande skulle göra vad som helst för Arvid fastän har I ALLA JÄVLA LÄGEN väljer sin pappa framför sin mamma.

...ja, det var väl ungefär det jag ville ha sagt nu.

Våga vägra nyårsfirande...

...eller Sagan om den förkylda mamman.

Jaha, då är vi snart en halvtimme in på 2010. Jag är kvällen till ära iklädd ett par mysbyxor, raggsockor och en gammal Helly Hansen. Varför denna extravaganta outfit? Jo, jag är dunderförkyld, visserligen den enda i familjen, men det är ändå jag som lagt ribban för vårt nyårsfirande. Större delen av dagen har jag ägnat åt att glo på resten av familjemedlemmarna, svära på Morgan som dödat och ätit upp en björktrast inomus för att därefter spy upp nyss nämnda fågel tillsammans med diverse annat snask *blä!* på en av våra stolar, funderat på att packa in Morgan i ett paket med adress nordpolen *moahahahahaha* så att han får frysa riktigt ordentligt, tvingat maken att gå till Konsum två gånger samt sovit en tupplur framför Bolibompa...

Jag orkade i alla fall hålla mig vaken till tolvslaget (uppenbarligen!), som vi skålade in med hjälp av en whiskey (Jameson, vad annars?!). Är man förkyld så är man. Nu packar jag ihop overlocken för kvällen - för sy det orkade jag minsann göra - stänger ner datorn och önskar att året inte fortsätter som det började...

Over and out.

Man känner sitt hus

1. När man vet vilka golvbrädor som knarrar.
2. Hur ovan nämnda golvbrädor knarrar.
3. Vilka knarrande golvbrädor det är som väcker ens sovande barn.

Stoppa inte tejp i munnen!

Du vet sån där brun, bred tejp man kan köpa på stooooor rulle och som man använder när man slår in stooora paket?
Stoppa inte sån tejp i munnen när du slår in paketet - ja, så där som man ibland gör när man måste ha händerna fria för att vika ner t ex omslagspappret.
Snälla gör inte det.
För om du gör det finns stoooor risk att halva läppen hänger med när du sedan ska ta ur tejpbiten ur munnen och sätta fast det på paketet.
Och sen, när du står där med halva läppen på en tejpbit och grinar illa av smärta med den andra halvan av läppen, ja den som fortfarande sitter fast i ansiktet, mer som mer ser ut som och känns som ett stooort köttsår - kom då ihåg att det var jag som varnade dig...

Lyckad dag

Idag har jag tvättat två tvättar, plockat ur diskmaskinen, bakat elefantbajsbröd (med ovanligt lyckat resultat!), stickat på en tröja till buset, gått på promenad i snöstorm (nja...), gymmat (i babygymet såklart!), busat med mitt lilla frö, gjort grönsakssoppa OCH beställt en större soptunna!

Det du!

Ångestladdad kväll

I morgon klockan 10 är det slut på myglandet. Jag kan inte ens försöka slingra mig undan med att jag faktiskt kommer i mina gamla jeans sedan två månader tillbaka. Så jag försöker intala mig själv att det här är nyttigt för mig. (vilket det ju också är, men inte sjutton känns det bättre för det...) Jag har ju till och med köpt nya träningsskor enkom för detta... Usch, jag kommer att få värsta träningsvärken. Skit, skit, skit!

Sömnlös

Jaha, klockan är nu 03.19 och här sitter jag. Fattar inte att det ska vara så jäkla svårt att somna om när A har fått sin nattflaska... Det var aldrig några problem när han var mindre. Har jag försökt att somna om sedan halv tre. Mer regel än undantag nu för tiden. Och visst, för det mesta brukar det gå efter ett tag. Men idag tänkte jag pröva att gå upp istället för att ligga och vrida mig. Så här sitter jag nu med en kopp rosa fruktte och några kardemummaskorpor... Önskar att jag kunde skriva nice eller nåt sånt, men det är inte riktigt så jag uppfattar situationen.

O reagerar!

Följande kraftord uttryckte min käre O när vi tittade på Västnytt ikväll:
- Västra Götaland är Sveriges baksida! (fast han sa inte baksida utan ett ord som rimmar på klöv och som är en synonym till rumpa... )
Hrrrmmm.
Kräver kanske sin förklaring... Om man försöker sammanfatta budskapet i de senaste månadernas nyhetsrapportering om det här länet (hög arbetslöshet, taskig infrastruktur och i många fall sjukt (hihi) undermålig sjukvård) - ja, vad drar man för slutsats? Så han kanske inte är helt fel ute i alla fall...

Fem-i-topp: jobba vs mammaledig

5 bra saker med att jobba!
1. Man tjänar pengar
2. Man får lägga sig i andras business (kul jobb jag har va?)
3. Man har anledning att ta på sig snygga kläder
4. Man får användning av sin dyra parfym
5. Man får äta BARA pannkakor de torsdagar lunchen utgörs av ärtsoppa och pannkakor

5 bra saker med att vara mammaledig!
1. Man får ägna sig åt att pussa och krama på en liten goding HELA dagen
2. Din bäbis avgudar dig oavsett om du hunnit duscha på morgonen eller inte
3. Man har inga deadlines att passa (nej, bvc-besök räknas inte som en deadline!)
4. Man kan ta långa promenader under dygnets ljusa timmar VARJE dag
5. Man kan äta brie på knäckemacka varje dag utan att någon bryr sig

Vill göra en Jenny...

Uppvuxen med Nationalteaterns Kåldolmar och Kalsipper som det 70-talsbarn man (ändå) är, har jag just nu väldigt stor lust att göra en Jenny. Ja, ni vet mamman som rymmer till sjöss för att hon är så trött på hem och barn.

Jag är Jenny - whoop ba do do do - Jenny, havets skräck!
Jag är Jenny - whoop ba do do do - rysligt rå och fräck!

Eller också kan jag kanske sätta ut Arvid på Tradera till utropspris 1 kr. Fast det är ju det med att bud är bindande... Kan bli jobbigt om det visar sig att han är snäll och gullig i morgon så att jag ändrar mig...

Tarmflora?

Följande funderade min käre sambo på alldeles nyss...

Varför heter det tarmflora?
Borde det inte vara mer korrekt att säga tarmfauna?
Det handlar ju faktiskt om bakterier...

Ja, jag säger då det... SNILLEN SPEKULERAR!

Jag blir så förbannad!

Det finns en del saker här på jorden som gör mig nåt så fruktansvärt FÖRBANNAD!!!!!!!

En är att försöka para ihop sambons strumpor med varandra. Det är typ stört omöjligt.

För det första
...så äger han nästan bara enfärgade svarta strumpor. Okej, det finns några mörkblå och några mörkbruna också, men skit samma. Det gör varken till eller från...

För det andra
...så tycker han själv att det inte spelar någon större roll om en strumpa specifikt hör ihop med en annan - är den svart så är den, då hör den ihop med en annan svart strumpa, är hans filosfi. Sen om den andra strumpan har en resårstickning i skaftet och den andra är slät, det hör liksom inte hit. Detta resultera ofta i att han har en nyans svart på ena foten och en annan på den andra. Någon kanske skulle kalla det spännande eller vågat eller personligt. Jag blir mest dunderirriterad...

För det tredje
...så är det mestadels jag som tvättar här hemma. Så det är MIG det drabbar. Mina strumpor hänger jag parvis när jag hänger tvätten. Det är så himla enkelt när man sen tar ner tvätten, vips så har man automatiskt ett par! Visst är det finurligt? Sambons strumpor har jag numera slutat att försöka para ihop, det går helt enkelt inte.

Om nu någon undrar så JA jag har försökt para ihop hans strumpor alldeles nyss. Och NEJ jag är inte perfektionist, men någon ordning kan det väl få vara i strumplådan? Åtminstone på en fredag...

Helgmys

Livet e.b. (efter barn) är minst sagt annorlunda jämfört med livet f.b.

Helgmys innebär numera:
- att ta en lång dusch utan att behöva ha värsta elefantöronen för att höra eventuellt gnyl från A
- att pressa färska apelsiner till morgonjuicen istället för att på 3 sekunder halsa i sig ett glas God Morgon
- att få sätta på tvättmaskinen i lugn och ro
- att få sortera veckans tvätt (!)
- att få plocka undan allt stök som uppstått under veckan!
- att få ta en promenad ihop med en manlig familjemedlem som har vuxit ifrån det där med att kaskadkräkas (hoppas jag i alla fall...)
- att samma manlige familjemedlem får ta hand om A:s eftermiddagskink (nej, han är inte hungrig och han behöver inte byta blöja och han har inte byxor som sitter för hårt *blink*, han är T R Ö T T & G N Ä L L I G - welcome to my world!)

Det är sann lycka det!

familjens svarta får?

har tittat på systrarnas bloggar och konstaterar rätt snabbt att jag definitivt är familjens svarta får när det kommer till bloggar... Senast jag bloggade var för över ett halvår sedan. Inläggen då var väl knappast särskilt intressanta och bilderna föga inspirerande... Undrar som flundran om det beror på att mina systrar begåvats med speciella talanger som jag tyvärr gick bet på i min genuppsättning eller om jag helt enkelt är lat? (vilket i och för sig skulle kunna vara en defekt i genuppsättningen...)

Men nu ska här bakas andra bullar - lösningen på detta kallas föräldraledighet! Då kommer jag att ha all tid i världen att skriva poetiska inlägg och publicera fantastiska foton. Däremellan kommer jag att baka de godaste och nyttigaste surdegsbröd man kan tänka sig och sticka minst ett nytt plagg till mig eller Bäbisen i veckan...

Hoppet är det sista som lämnar människan har jag hört!