fredag 5 juni 2009

Vill inte vara vuxen...

Idag är en sån där dag som man önskar att man var tre år, utan något som helst ansvar och helt omedveten om livets alla bekymmer.

Arvid går igenom nån urjobbig fas som innebär att han hela tiden är missnöjd över det mesta (som att han inte kan ta sig fram för egen maskin, att han inte når en viss grej, att en viss grej inte gör som han vill, att jag inte bär honom hela tiden, att jag inte leker med honom hela tiden, att jag går ut ur rummet för att hämta en grej etc i all evinnerlighet...). Han matvägrar och varje måltid är en kamp. Han gillar inte ens gröt längre. Eller fruktpuré. Han hatar sin stol och gråter om jag sätter på haklappen. Som tur är äter han lite mer ersättning än vanligt. Men eftersom han inte blir mätt på denna diet så blir det två till tre flaskmatningar varje natt. Och sen vaknar han klockan fem varje morgon. Som en klocka. Jag är på gränsen till nervsammanbrott.

Vår luft-vattenpump har ballat ur totalt. Som en blixt från klar himmel. Den är inte ens två år gammal. I veckan tog det fyra dagar med tjutande larm stup i kvarten och inget varmvatten innan de hittade och åtgärdade felet. Trodde vi ja - idag klockan 17.30 lagom till helgen larmade den där j-vla pumpen igen. Blir så TRÖTT!!

Tjutande pump och tjutande bäbis. Två vansinnigt irriterande moment!

Sen är det en favorit i repris. Vårt j-vla avloppssystem. Jag är så himla trött på den där stickande avloppslukten som letar sig upp från källaren. Två gånger har vi haft slamsugningen här det senaste året. Men det blir bara värre och värre. Troligtvis är enda medicinen att borra upp betonggolvet och lägga om hela skiten (i ordets rätta bemärkelse). Sannolikt inte gratis. Men för att kunna göra det måste vi få ur alla våra "överblivna" grejjor som bildäck, krukor, utemöbler, möbler etc i all evinnerlighet ur källaren. Och för att få undan det måste vi bygga en friggebod. Jag tror inte att det är gratis det heller.

Tjutande pump, tjutande bäbis och illaluktande avloppssystem. Kan det bli värre?!

Ja, om man så vill. Vår sketna bil. Den borde bytas ut. Behöver nog inte säga mer än så.

Tjutande pump, tjutande bäbis, illaluktande avloppssystem och sketen bil. Jag känner inte att mitt liv är så populärt idag!

Just för tillfället skulle jag vilja vara sambo utan barn, bo i hyresrätt, ha en ny kalasbra bil och pengar i överflöd. Drömma kan man ju alltid göra...

6 kommentarer:

Kristin sa...

Hej du syrran, kämpa på! Det fixar sig. Det mesta sketna i livet brukar ändå bli ganska bra. Men allt har ju en förmåga att klumpa ihop sig så man blir gråhårig. Inget problem kommer ensamt. Arvid är i en fas när han har kommit på att livet är så mycket mer än vad han förmår, det är helt naturligt och det kommer gå över om... någon tid. Sådana faser kommer hela tiden när de planar ut och innan de små liven tar sig upp på nästa platå.

Skickar en kram så du känner du är lite mer poppis! :-)
/Kristin

Miriam sa...

Vi håller på att renovera köket, så sovrummet och vardagsrummet samsas numera och i sovrummet står vårt nya kök och väntar. Låter inte på långa vägar så kaotiskt som du verkar ha det, men jag kanske förstår en liten gnutta av hur det är i alla fall :).

Kram Miriam

Åsa sa...

Älskade syster yster! Ska jag komma och avlasta dig nån dag i veckan? eller vill du kanske ut och käka nån kväll? Jag kan skjutsa om du vill ta ett glas vin?

Kram på dig

Linda sa...

Åh vad jag känner med dig!
Styrkekramar från en som är ungefär i samma stadie..

A & Lilla P sa...

Usch, jag känner verkligen med dig. Fy, vad jobbigt!

Orkar du med en promenad någon dag, så kan vi gnälla lite tillsammans?...

Ingrid sa...

Syster 1: Tack för de orden. Jodå, näsan är över vattenytan, men jag hatar de där kallsuparna!!

Miriam: Kaos är alltid kaos, oavsett kvantitet... Tack för omtanken!

Syster 2: Vad du är snäll! Det går nog bra ändå, men jag kan kanske ha det innestående?

Linda: Visst är livet bra underbart ibland!?

Anne: Promenad? Jajamen!