På resande fot

Här händer det som sagt inte mycket. Jag har förstått att en del har funderat på om vi har gått under jorden. Men nejdå, jag har bara haft så himla mycket annat för mig. Hela familjen har varit i Stockholm i helgen. Vi hälsade på diverse gamla vänner i Bagis, åt god mat och tog det väldans lugnt. Att besöka Stockholm den här tiden på året fick oss båda att längta litegrann tillbaka... Gräset är ju alltid grönare...

Resan upp gick kalasbra - Arvid skötte sig exemplariskt. Jag hade däremot världens huvudvärk när vi kom fram. Förmodligen för att jag varit så himla nervös för hur A skulle funka så många timmar i bilen. Det var ju väldigt onödigt... För det hade varit mycket bättre om jag sparat krutet till hemresan! Då jäklar! Stackars A tröttnade på att åka bil redan innan vi kom till Örebro. Tårarna sprutade och han var så arg och ledsen. Ett tag trodde jag att vi skulle få flytta till Mariestad, för att köra hela vägen hem verkade stört omöjligt. Efter ett flertal stopp utmed vägen somnade han dock någon mil söder om Mariestad. Han sov i en timme för att vakna några mil innan vi nådde Trollhättan. Där fick vi pausa och passade på att handla mat. Han vägrade sitta i vagnen så då fick O bära honom. Åter i bilen så hann vi knappt fram till Uddevalla innan det var dags igen. Men då bestämde vi oss för att köra på. Några kilometer hemifrån så somnade den ilskna lilla skrutten - så himla typiskt!

Inatt sov plutten som en stock. Han som vaknat vid halv fem - fem på morgnarna sov ända till halv sju! Vilket rekord! Nu fasar jag för nästa långresa som sker redan till veckan då vi ska till Borås. Tänk om han hatar bilresor efter denna traumatiska bilfärd?