Så har det hemska hänt ännu en gång.
Vår lilla Majke-bajk har blivit påkörd.
Jag fick dåliga vibbar redan i förmiddags när hon inte var hemma och tiggde ost vid frukosten. Det brukar hon aldrig missa. Inte heller dök hon upp när timmarna gick.
På dagliga promenaden gick jag därför utmed stora vägen och letade, med vår förra katt Caesar i tankarna - ingen Majken.
På Konsum satt en lapp, Röd och vit katt påkörd vid XXXX (en plats nära oss), och så ett nummer att ringa. Redan då visste jag att det var Majken.
Hon blev påkörd sent igår kväll. Dog med all säkerhet på en gång.
De som tog hand om kroppen kan inte säkert säga att det var Majken. Det var mörkt när det hände, och man tittar väl kanske inte jättenoga på en död katt. Och inte kunde jag kolla själv för de hade lagt henne i en säck på kvällen och kört iväg med henne för kremering på förmiddagen.
Men deras beskrivning av katten och platsen det hände på gör att jag är säker på att det är vår lilla Majk. Och sen vet jag ju hurdan hon är, hon är aldrig hemifrån några långa stunder...
Och det gör ont.
Och jag lipar.
Och jag tycker synd om Morgan...
Instagram
9 år sedan
2 kommentarer:
Åh, nej vad hemskt! jag lipar med dig! Det är ju så lätt hänt. Förbaskade bilar!
åhhh fy så tråkigt!
Skicka en kommentar