Första gången?!

De som känner mig vet att jag är en slarvmaja när det kommer till födelsedagar och presentköp. Tråkigt tycker även jag eftersom det gör mig till en störande dotter/syster/vän. För jag vill egentligen inte vara så glömsk och slarvig, men jag är nog tyvärr ett omöjligt kapitel att skriva om när det handlar om sånt. Men att jag glömmer/missar att skriva ner/fota när Arvid gör/säger saker för första gången gör att jag ibland känner mig som världens sämsta mamma. Jag förbannar mig själv för att jag är en sådan slarver. Stackars A kommer att vara den enda i sin klass som har en mamma och pappa som måste låtsas komma ihåg när han passerade milstolpar. Och han är ju ändå ett första-barn...