Mamman och pappan

För ett par dagar sedan lämnade vi Arvid till farmor och farfar för att åka till IKEA. Jag undrar lite vad som har hänt där. För sedan dess kallar han oss för MAMMAN och PAPPAN. Störtirriterande. Vad gör man åt det? Ska man rätta honom? Har gjort det några gånger och sagt MAMMA! Men då har han nästan blivit ledsen och direkt sagt MAMMAN! Suck.

Glad midsommar (i efterskott)

Så här på midsommardagen antar jag att det fortfarande går bra att säga glad midsommar, eller?!

Den här midsommarhelgen var efterlängtad av mig. Jag vet att man inte ska klaga, men nu börjar det blir rätt slitigt att gå hemma med två barn. Samma sak dag ut och dag in. Fixa mat, plocka undan mat, byta blöjor och sen börjar allt om igen. Det är konstigt nog stressigt att komma iväg i tid för att hämta och lämna Arvid på förskolan de dagar han är där. Jag är alltid sen när jag ska hämta. Och på morgonen så blir det alltid tjat och en mamma som blir arg när vi är sena och inte har kommit iväg för att någon inte vill samarbeta och den andra bara skriker. Sen har vi Ellen som bara vill bli buren hela tiden... Arvid har energi för två känns det som och tycker att det mesta är tråkigt. Jag förstår honom, han får hela tiden stå tillbaka för Ellen. Många dagar känner jag mig fruktansvärt otillräcklig och orättvis. O har dessutom jobbat mycket på sistone och så har det varit kallt, blåsigt och regnigt väder att det har varit svårt att vara ute med Ellen som inte vill ligga i vagn. Då blir det lätt lite för mycket av "det goda"... (så, nu har jag gnällt av mig!)

Så det kändes väldigt skönt att få en längre helg ihop med O. För även om jag gnäller på att han jobbat mycket på senaste tiden så delar vi verkligen på ALLT när han är hemma. Bara det är en anledning att älska honom :) Igår blev en lugn dag. Vi valde att stanna hemma bara vi fyra och ta det lugnt. Jag städade undan mina symaskiner (det är nu man ska applådera!) och plockade in pioner och rosor från trädgården. Så åt vi midsommarlunch med jordgubbar till efterrätt. Mitt i prick. Lugnt och skönt och glada barn (mest hela tiden!). Idag blir det dans kring midsommarstången (huvaligen). Fast Arvid tycker nog att det blir kul - och vad gör man inte för de små liven :)

Om en vecka ska jag och barnen åka till päronen i Småland. Det blir kul för Arvid att hänga med mormor, morfar, moster och kusinerna. Och det blir skönt för mig! O ska stanna hemma och måla golven på vår nedervåning (spännande!) - det kommer bli så snyggt med vita golv till våra teakmöbler! Två flugor i en smäll!

Ellen idag

Vägrar att äta och har svårt för att somna.
Så jag bär och bär och bär och bär. 
Och min kropp - den värker och värker och värker.

Hur man charmar tjejer

Idag hade vi alltså besök av fyra Lysekilsflickor. Arvid är mycket fascinerad av större barn och tyckte det var väldigt kul att leka med storasyster A. Mellansyster S, som är mer i Arvids ålder, var inte lika intressant. Lillasyster S var inte intressant överhuvudtaget. Där konstaterade han mest att det var en bäbis och kontrade med att fråga efter "Edden" (killen säger "Alid" om sig själv, men kan inte säga Ellen...).

I alla fall. Vi var på lekplatsen då det kommer några tjejer i tioårsåldern. Vi hade precis plockat fram vår picknick, men den övergav Arvid snabbt till förmån för de stora tjejerna. En bit ifrån tjejerna stannade han och började morra och klösa med händerna i luften. Tjejerna stirrar på Arvid och jag har svårt att hålla mig för skratt. När jag frågar vad han gör så säger han efter lite morr och klös att han är "sickosaur", dvs en dinosaur. Arvid Dinosaur fortsätter sitt morrande och klösande och går med dinosauriekliv omkring och följer efter tjejerna när de går till ett annat lekredskap. Tjejerna verkar måttligt roade. Fler stora barn kommer till lekplatsen och till slut får Arvid och Storasyster A leka med dem. Gissa om det var en lycklig Arvid som fortsatte att försöka impa. När jag frågar om han är i vägen och stör dem så svarar de att han är rolig och söt. Och det tyckte mamma också att han var. Storasyster A tyckte däremot att han blev lite störig. Det hade mamma också tyckt om hon varit i A:s skor.

En sak är dock säker, killens raggningsteknik kommer förmodligen att förbättras med åren. För vem vill dejta en dinosaur?!

Kattf*n

Igår var Morgan hos "doktorn" för att klippa sig. Förmodligen var hämnden att lämna en hög inälvor från typ någon fågel under köksbordet  = vansinnigt äckligt!! Tackar gudarna för att jag inte upptäckte detta FÖRE frukost (däremot så tänker jag rätt mycket på hur äckligt det skulle vara om jag hade satt foten i äcklet... Så jag kryper in UNDER bordet, med ett barn i sjal på magen och ett barn som står vid sidan om och frågar vad jag gör, och  torkar upp kadavret = konststycke utan dess like. Älskar jag Morgan just nu? Nä. Skulle inte tro det.

Tur för Morgan att han inte gjorde detta INNAN han åkte till veterinären.

Fint besök

Idag får vi besök av en kvartett Lysekilsflickor. Vi har tänkt oss lekplatshäng med picknick, men det verkar som att vädrets makter inte har tänkt detsamma. Vi håller tummarna för att det åtminstone ska vara uppehåll. För att tänka positivt: det har i alla fall slutat tokblåsa!

Jag ska bara... 2

Vad gör man när barnet äntligen somnat?
Jo, serru, dricker kaffe och äter kex. Därefter ritar nya mönster. Sist men inte minst: sätter sig framför symaskinen!! Men först ska jag bara passa på att sätta in smutsdisken i diskmaskinen och plocka upp lite grejjor från vardagsrumsgolvet och torka av spisen och...

Jaha. Så var barnet vaket igen. Nu sitter jag här och bloggar och undrar hur länge hon tycker det är okej att jag ignorerar hennes knorranden och viftande på armarna (som hon nyligen upptäckt faktiskt sitter på henne!)?

Att göra idag

Min vikarie R undrade för ett tag sedan vad jag gör "hela dagarna" nu när jag är ledig. Så för din skull R kommer här en liten lista på vad jag ska göra idag och lite bonusgrejjor som jag hoppas hinna med.

• Borsta tänder.
• Skriva ett kort och lägga farmors solhatt på brevlådan.
• Klippa till tyget som ska användas som fronttyg på den Mei Tei som jag ska byta till mig och lägga det på brevlådan.
• Tvätta tyger.
• Fixa lunch.
• Gå till lekplatsen med öppna förskolan.
• Laga middag.
• Borsta tänder och byta till pyjamas på Arvid.

Om jag hinner:

• Testa rullfåll på OL.
• Testa att sy med gummitråd. 
• Sy haremsbrallor till Ellen.
• Klippa till en tröja till Arvid i pirattyget.

Det var den dagen det...

Söndag

Idag har det varit gråmulet och lite regnigt här. Jag har försökt röja i min garderob och bland alla barnkläder som ligger överallt (känns det som). Det märks att vi har ännu sämre förvaring nu än innan vi drog igång källarrenoveringen (bilder från det kaoset tänkte jag visa en annan dag). Vi är i stort behov av fler byråer... En tripp till IKEA hade inte suttit helt fel. Men hur vi ska få ihop det med två barn känns som en omöjlighet när Arvid rymmer iväg varenda gång vi går på Konsum. Man måste hålla koll på honom hela tiden annars försvinner han. Antar att vi får vänta på de där byråerna ett tag till.

Vi tog även en tur till Solliden och för att köpa lite växter till trädgården. Det blev inte mycket. En funkia att sätta i kruka, några kryddväxter och lite fröer. I sommar får vi drömma om en fin trädgård, den ser verkligen inte rolig ut just nu med skrotupplaget från källaren. När vi kom hem fick jag ledigt en stund för att pula i trädgården bara för att "slippa från" barnen ett tag. Skönt. Att gå hemma med två kids har gått mig lite på nerverna den senaste veckan.

Bingo!

Nyss lyckades Arvid med konststycket att göra både nr 1 och nr 2 i pottan. Första gången. Det belönades med TVÅ klistermärken att klistra på pottan.

Säg hej till Ellen!

Här är hon. Familjens senaste tillskott. Lilla Ellen. Idag 2 månader och 10 dagar.

Dra igång bloggen igen?

Jag har funderat ett tag på om jag ska dra igång den här bloggen igen eller inte. Kanske ska ge det ett försök i alla fall? Det har onekligen hänt lite sedan sist. Nu har vi ju blivit fyra i familjen. Fem om man räknar med Morgan.

Yepp. Jag gör ett försök.

Tänk!

Tänk så fort tiden kan gå. Från januari till augusti. Bara sådär. Vips, liksom!

Min tid har mestadels ägnats åt att vara mamma, kommunalt anställt, hobbysömmerska och fru. I den ordningen ungefär. Jag har knappt ägnat tv:n en minut sedan jag började sy. Jag har knappt ägnat vårt hem en inredningstanke sedan jag började sy. Jag har knappt ägnat NÅGOT någon endaste tanke sedan jag började sy (till min käre O's stora förtret...). Men just nu är jag mätt på att sy. Så jag tänkte skriva ett litet inlägg här för att se om jag fortfarande tycker att det är kul.

Än så länge är det rätt kul.

Det har hänt massor sedan sist. Arvid har blivit stora dagiskillen. Eller, ja - det är väl ungefär det som hänt sen sist. Arvid har vuxit (vi andra har inte vuxit så hemskt mycket, eller det skulle vara på bredden i så fall...). Han är ingen bäbis längre. Han kan massor med ord, och börjar sätta ihop dem till meningar; traktom, pickepiga, dlake, hova, låsa - listan kan göras lång. Det är inte så lätt alla gånger att förstå vad han menar.

Det är ingen underdrift att påstå att dagisföräldrar är mycket sjuka. Den här våren var jag konstant förkyld i TVÅ månader. Efter ungefär fem vändor på vårdcentralen med diverse skrap av hals (ge mig någon jädrans dundermedicin - ville jag nästan skrika de sista gångerna) konstaterades det att det "bara" var virus. Dagis är en enda stor virushärd!! Nu är vi dock piggelina allihop - hade nästan glömt hur det känns...

Napoleontendenserna sitter i. Han beordrar mamma och pappa att rita, att dansa, att baka sandkakor, att komma. Han har lärt sig att sura och surar så fort han inte får som han vill. Han älskar att titta på Shrek och har blivit helt tokig i drakar. Jag skulle kunna hålla på i en evighet och berätta om Arvids bedrifter...

Nähä, nu börjar det bli långrandigt. Så nu slutar jag för den här gången.

Hej svejs!! Får se när jag skriver nästa gång :)

Tänk...

...att jag fortfarande har (mar-)drömmar om franskalektionerna på gymnasiet. Och det är nu 13 år sedan jag hade den sista lektionen...
...att jag är så vuxen att jag sagt "hej, det är Arvids mamma" (visserligen i telefon när jag ringer förskolan men ändå!)
...att jag på allvar ibland funderar på att säga upp mig från jobbet och göra något helt annat. Typ sälja glass till badgäster (förmodligen skulle jag bli rikare på det...).
...att jag blir stolt när min son försöker härma Tarzans vrål (det ni!)
...att jag har köpt en ny mobiltelefon i hopp om att jag ska bli bättre på att använda den än den jag hade förut (vad är det för psykologi?)
...att jag redan har glömt bort hur jävla skitjobbigt det är att gå upp i ottan på morgonen när en liten skitunge bestämt sig för att det är färdigsovet och att jag av någon konstig anledning börjat tycka att det vore väl trevligt med en bäbis nr 2?
...att jag har glömt hur man byter däck på bilen (oj, vad jämställda vi var här då...)
...att jag tycker att det är alldeles för kul att jobba på mitt jobb för att ta steget och säga upp mig och börja sälja glass till badgäster (och bli rik!).
...att jag får liiiiiiiiiiiite ångest när jag tänker på att jag knappast blir yngre ju fler dagar som går, snarare äldre (nej, det var ju det jag inte ville tänka på...)
...att jag lyssnar glatt på mina Lars Winnerbäck-skivor och tycker att jag är väldigt med i musiksvängen (ps. i love you, lars!)
...att jag är för svag för att orka lyfta bildäcket på plats när man byter däck på bilen (haha! tur att man är tjej och FÅR vara svag utan att någon lyfter på ögonbrynen! skit i jämställdheten!)
...att jag själv märker att jag blir mer och mer lik min mamma för varje dag som går, både vad det gäller de bra sidorna och de mindre bra ;)
...att jag fortfarande skulle göra vad som helst för Arvid fastän har I ALLA JÄVLA LÄGEN väljer sin pappa framför sin mamma.

...ja, det var väl ungefär det jag ville ha sagt nu.

Raseriutbrott pågår

Typ femte i dag eller nåt sånt.

Det är en väldigt arg son vi har just nu. Och mamman fattar noll. Det har kommit nu i samband med att vi skolar in på förskolan (det får visst inte heta dagis...). Undrar om han är otrygg eller om det ändå hade kommit...

Just den här gången fattar jag visserligen. Han skulle precis äta gröt och hade lugnt och fint ätit tre skedar när helvetet bryter lös. Orsak? Ja, fråga inte mig! Lyfter ner honom på golvet och han fortsätter att bröla och vill kolla på TV. Jag vägrar att låta honom göra det så här dags på dagen och inte innan gröten. Han protestskriker och slänger sig på golvet och klänger på möblerna. Det går inte att få kontakt med honom. Det är jäkligt svårt att inte tappa humöret.

Vad ska man göra?
1. Låta honom få som han vill?
2. Ignorera skrikandet tills han lugnar ner sig.
3. Bli arg och "säga ifrån"?

Just nu kör jag på nummer två. Jag låter honom skrika tills han vill ha kontakt med mig igen. Och då är jag inte arg. För en liten stund sedan kom han till mig och ville kramas. Log, pratade lite och pillade på mitt halsband. Efter två minuters lugn och ro så är han vansinnig igen. För att jag inte vill sätta på TVn. Ignorerade honom igen. Efter ett par minuter blev han lugn igen. Med snor över hela ansiktet.

Han vill inte ha någon gröt. Han vill inte att jag sätter ifrån mig honom. Men nu sitter han vid TVn. Så egentligen vann han i alla fall...

Var fan har jag lagt handboken?!

Skratta eller gråta?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så här ser det ut hemma hos mig just nu. Det är ingen vidare bild, men det spelar egentligen ingen roll. Det är kaoset jag vill visa. Och det framgår av bilden oavsett kvaliteten förmodar jag... Så här ser det i alla fall ut allt som oftast hemma hos oss. När jag alldeles nyss, smidig som en gasell (nåja...), hoppade mellan alla grejjor för att hämta något som hamnat längst under röran så slog det mig att det här måste jag ju bara visa. Tänk att man kan vänja sig vid att ha det så här?! Fattar inte hur alla andra lyckas hålla det städat och undanröjt när man har småbarn. Och vi har bara en...



Arvid har blivit förkyld så igår fick han stanna hemma från dagis (annars har det gått bra!). Idag är han knappast piggelinare - det är väldigt gnälligt och snorigt. Pappan har stuckit en sväng till götet för att hälsa på gamla polare. Han såg ut att tycka att det var rätt skönt att lämna hemmet för ett dygn... Kan man klandra honom?

Läget under kontroll

Arvid tycker det är spännande med dagis. Mamma är inte så spännande. Men det är bra tycker mamma. Vi har bara varit en timme i stöten på dagis än så länge. I morgon ska vi vara där hela TVÅ timmar. Än så länge ser allt bra ut. Men man märker att hela barngruppen störs av Arvid som inte fattar att man sitter still på golvet i en ring när det är samling. Arvid har myror i brallan och springer omkring med en halv banan i munnen och en äppelbit i handen. Och dansar när de andra barnen sjunger sånger. De där myrorna verkar sprida sig även till en del av de andra barnen... Men enligt fröknarna så tar det bara någon vecka innan även Arvid sitter snällt på golvet. Vad kallar man det?! Pedagogik? Disciplin? Hjärntvätt?

Oavsett så är vi än så länge väldigt nöjda med avdelningen och fröknarna. Jag beundrar verkligen de tre fröknarna som ska hålla koll på 15(!) barn i åldern 1,5 till 3 år. Jag och O klarar knappt av att ha koll på en klätterapa!!

Mycket av det goda...

Gårdagen ägnade Arvid åt att ropa MAMMA! femtielva miljoner gånger. Insåg efter ett tag att det inte bara var mig han avsåg. Med jämna mellanrum fick O, farmor, farfar och Morgan fick sin beskärda del, de också...

Morgan har inte kräkts på flera dagar. Dieten verkar funka bra så nu räknar jag honom som frisk. Att hålla kattkräket inomhus i en vecka fungerade inte alls. Han fick gå ut redan efter fyra dagar eftersom det blev olidigt med en gnällig katt med överskottsenergi så att det skulle räcka till fem. Känns väldigt skönt - jag blir alltid så himla orolig när det är något med katterna.

Idag klockan tio ska vi till dagis för första gången. Spännande!!

Äntligen!!

Idag har hela familjen varit på underbara Torp köpcentrum (eftersom ironi inte alltid är så lätt att uppfatta skriftligt så kommer här ett förtydligande: jag bara skojade, Torp är inte alls underbart. Eller jo, när det är arton minus utomhus, då är Torp ett undebart ställe att släppa lös sin myror-i-brallan-och-benen-kille!!). Arvid var i sitt esse och babblade på H E L A tiden. Och när han inte babblade så sprang han iväg åt ett helt annat håll än vad vi hade tänkt oss.

Men det var inte det jag tänkte prata om. Det jag tänkte berätta var att ÄNTLIGEN har lillstrumpa sagt MAMMA!! Flera gånger och medvetet!! Lyckan är enorm när ens lilla monster ropar MAMMA! MAMMA! efter en i gångarna på gigantiska Coop!! Den här dagen kommer att minnas som dagen då mamma-hjärtat smälte på Coop på Torp Köpcentrum!!

Nya tider väntar

På måndag börjar vi inskolningen av Arvid på dagis. Får man som förälder säga att det ska bli rätt skönt?! Efter en låååååång paus från öppna förskolan över jul och nyår så känns det som ett ganska välbehövligt inslag. Jag gillar min lillstrumpa, men han är minst lika envis som sin mamma, om inte värre ibland... Och varken mamma eller pappa tycker det är speciellt enkelt att sysselsätta den lille stackaren. Så det blir nog bra för alla inblandade skulle jag tro.

Jag är lite, men bara lite, nervös inför inskolningen. O blir vansinnig på mig när jag funderar högt om hur man tar sig in till den avdelningen som Arvid ska gå på (ja, jag vet ju inte ens var ingången ligger...), om han ska ha innetofflor eller inte, om de har pipmuggar på dagis (daaa! suckar O), var man bäst märker kläder med namn, hur sjutton det ska gå att få lillstrumpa att sova ihop med en hel hög med andra barn när han idag alltid somnar när vi ligger brevid, om Arvid kommer att börja gilla mat nu när han får se andra ungar äta, om man kan räkna med att personalen ser till att han har tillräckligt mycket/lite kläder på sig när de går ut... Jag skulle förmodligen kunna hålla på i all evighet och fundera... Det är lite samma känsla som när man börja en ny hösttermin - spännande samtidigt som det är lite läskigt!