Operation: bäbis sover i egen säng

Inatt var första natten som vi försökte få Arvid att sova i egen säng igen. Natten till söndagen blev nämligen ett fiasko med en mamma som slet sitt hår och morrade för att bäbisen inte ville sova i egen säng. Till sist kapitulerade mamman, på pappas uppmaning, och det lilla skitungen sov resten av natten alldeles förträffligt i en betydligt större säng än den som egentligen är ämnad för honom.
Men så i natt var det dags för nya, hårda bud.
Han nattades i vår säng för att flyttas över till sin säng när han somnat.
Det gick bra.
Han vaknade till några gånger under kvällen men somnade om på egen hand.
Kalasbra!
Jag gick och la mig vid 10 för att ta igen några förlorade timmars sömn.
Trodde jag ja.
I spjälsängen låg en skruvande mask.
Lagom till att O gick och la sig en timme senare (jag hade fortfarande inte somnat) satte en liten mistlur igång.
Ingenting hjälpte.
Inte välling. Inte napp. Inte buff i rumpan.
Lille plutten ville INTE sova själv i spjälsängen.
Lille plutten ville upp.
Mamman var benhård - inga bäbisar i min säng!
O fick ta hand om alltihop då jag var alldeles för trött för att ha något som helst tålamod.
Efter en halvtimme med gråt somnade den lille stackaren om igen - i spjälsängen, som mamma ville.
Han sov till halv tre då det var dags för en flaska välling/ersättning. Efter den somnade han om igen och sov i egen säng fram till fem. Då fick han komma upp i stoooora sängen och bli buffad i rumpan fram till klockan sex då bäbisen tyckte att nu fick det vara nog - dags att vakna!

Undrar hur det går inatt...