Jag är mamma till världens mest exemplariske kille. Han smajlade mot alla på nämndmötet. Han pratade lite gulligt och charmade till och med min chef... Inte en enda gång skrek han under mammas dragning. Frågan är om ledamöterna lyssnade på mig eller var fullt upptagna med att titta på den bedårande lille killen med Tintin-lugg?
2 kommentarer:
Åå, jag förstår att han brås på sin moster ;-)
Bravo! Det låter som om saker och ting har vänt, till det bättre.
Skicka en kommentar