Symaskinshelvetet är numera död!

Igår fick jag äntligen tummen ur och klippte till ett par muddbyxor till Arvid. Under dagen har jag gått och kastat längtansfulla blickar på tygbitarna och bara väntat på att det skulle bli kväll och lugn och ro så att jag kan få sätta symaskinen i tyget... Vad händer?

Jo. Häller upp ett litet glas vin att avnjutas tillsammans med brun velour och limegrön mudd (det är för helskotta en testbyxa vi snackar om!). Börjar kolla maskininställningarna men blir avbruten av O som vill att jag ska kolla på ett jobb han håller på med på datorn. Där står jag i godan ro och lämnar finfina synpunkter när symaskinen på andra sidan bordet börja spraka och väsa!! Det ryker ur ellutaget till min kära (numera avskydda) gamla Singer och luktar bränt. Jag drar snabbt ut sladden ur eljacket. Efter viss demontering utan att hitta något fel vågar jag nu inte använda det jävla aset.

Är såååååååå FÖRBANNAD!! Här sitter jag nu med syabstinens, vilket inte ens det största vinglaset kan råda bot på. JÄVLA HELVETESSKIT!!

(ursäkta språket, men jag tycker faktiskt att jag kan få använda stora ord just nu!)