torsdag 16 juli 2009

Aptrött

Igår var vi på 40-årsfest. Det var jag som var chaufför. Och det blev inte ens sent. Och inte heller behövde jag ge Arvid någon mat under natten, det gjorde O. Däremot fick jag gå upp med A när han vaknade vid 04.48 (som vanligt...). Jag var inte glad. Jag var, och är, bara aptrött. Aptrött, aptrött, aptrött. Är rent ut sagt jävligt less på att ungen inte kan sova längre på morgnarna. Fattar inte när jag ska kunna uppbåda lite energi så att jag orkar ta tag i målningen av köksluckor och garderobsdörrar. Det är ju egentligen inte speciellt jobbigt. Men jag blir på dåligt humör bara jag tänker på att jag inte orkar börja. Vad fanken käkar ni - syrra nr 1 och Linda - för piller som gör att ni orkar hålla på i ett, i ett, i ett - som Duracell-kaniner?! Tala gärna om det för mig...

2 kommentarer:

Kristin sa...

Syrra nr 1 här. Koffein är ett magiskt medel. Min jävla envishet ett annat. Men skit i att försöka måla garderoberna nu när du är trött, du blir bara irriterad nu att du inte orkar. Och då blir det ändå inte bra.

Jag klarar inte heller sena nätter. Spelar ingen roll om jag är chaufför eller den som kan dricka (typ två ynkliga glas vin), jag är ändå lika väck och världens baksmälla. Jättetrist, men min gräns går vid tolv sedan blir jag hemskt dassig dagen därpå. Typ mammasyndromet. Eller tecken på att man passerat 30.

När var det ni passerade metropolen på väg österut? har glömt det, och kom inte ihåg att fråga igår på telefon. Att inte minnas är väl också ett mammasyndrom.

Kram kram i alla fall!
Koffein-Kristin

Linda sa...

Ojoj... första gången jag blivit kallad duracellkanin:)
Men jag håller med syrra 1 om att koffein har ett finger med i spelet.
Socker har två..
Du ska se att både lust, vilja och tid ramlar över dig en dag så du får det gjort:)

Sömn ja... en utopi