Liten blir stor

Idag har Arvid varit hos frisören för första gången. Det tog en halvtimme, men kändes som en timme! Blicken han gav till tjejen som klippte honom hade kunnat döda... Han försökte ducka för saxen. Komma här och vika ner mina öron - tycktes han säga. Men fin blev han i alla fall. Vi sparade rätt mycket hår, men klippte bort de långa lockarna vid öronen och den värsta hockeyfrillan i nacken. Det är nog första gången jag suttit på golvet bland allt hårklipp när jag varit hos frisören. Andras avklippta hår är faktiskt rätt äckligt, om jag får säga vad jag tycker! Stackars A tappade nappen i detta avklippta hår... BLÄ!

Är lite fundersam över ett sår som A har på ena pekfingret. Det läker inte som det ska och har nu blivit inflammerat och blivit som en bula. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag idag kom på lillstrumpa med att GNAGA på sitt finger. Trodde först att det kliade i såret, men killen gnager även på hela handen och armen. Måste vara kli i tänderna. Eller?! Sen gräver han ju som en tok i sandlådan och jag vågar inte tänka närmare på hur mycket skit det finns i den sanden! I morgon får pappan ringa vårdcentralen så får vi se om vi måste göra något speciellt åt det.

Sen måste jag ju bara berätta om hur söt lillstrumpa är när han ger sin napp till fjällugglan (obs! ett gosedjur). Med ett rejält tag med den ena armen kring ugglans kropp trycker han nappen mot näbben. Mammahjärtat smälter så gulligt är det!