Mamman och pappan

För ett par dagar sedan lämnade vi Arvid till farmor och farfar för att åka till IKEA. Jag undrar lite vad som har hänt där. För sedan dess kallar han oss för MAMMAN och PAPPAN. Störtirriterande. Vad gör man åt det? Ska man rätta honom? Har gjort det några gånger och sagt MAMMA! Men då har han nästan blivit ledsen och direkt sagt MAMMAN! Suck.

Glad midsommar (i efterskott)

Så här på midsommardagen antar jag att det fortfarande går bra att säga glad midsommar, eller?!

Den här midsommarhelgen var efterlängtad av mig. Jag vet att man inte ska klaga, men nu börjar det blir rätt slitigt att gå hemma med två barn. Samma sak dag ut och dag in. Fixa mat, plocka undan mat, byta blöjor och sen börjar allt om igen. Det är konstigt nog stressigt att komma iväg i tid för att hämta och lämna Arvid på förskolan de dagar han är där. Jag är alltid sen när jag ska hämta. Och på morgonen så blir det alltid tjat och en mamma som blir arg när vi är sena och inte har kommit iväg för att någon inte vill samarbeta och den andra bara skriker. Sen har vi Ellen som bara vill bli buren hela tiden... Arvid har energi för två känns det som och tycker att det mesta är tråkigt. Jag förstår honom, han får hela tiden stå tillbaka för Ellen. Många dagar känner jag mig fruktansvärt otillräcklig och orättvis. O har dessutom jobbat mycket på sistone och så har det varit kallt, blåsigt och regnigt väder att det har varit svårt att vara ute med Ellen som inte vill ligga i vagn. Då blir det lätt lite för mycket av "det goda"... (så, nu har jag gnällt av mig!)

Så det kändes väldigt skönt att få en längre helg ihop med O. För även om jag gnäller på att han jobbat mycket på senaste tiden så delar vi verkligen på ALLT när han är hemma. Bara det är en anledning att älska honom :) Igår blev en lugn dag. Vi valde att stanna hemma bara vi fyra och ta det lugnt. Jag städade undan mina symaskiner (det är nu man ska applådera!) och plockade in pioner och rosor från trädgården. Så åt vi midsommarlunch med jordgubbar till efterrätt. Mitt i prick. Lugnt och skönt och glada barn (mest hela tiden!). Idag blir det dans kring midsommarstången (huvaligen). Fast Arvid tycker nog att det blir kul - och vad gör man inte för de små liven :)

Om en vecka ska jag och barnen åka till päronen i Småland. Det blir kul för Arvid att hänga med mormor, morfar, moster och kusinerna. Och det blir skönt för mig! O ska stanna hemma och måla golven på vår nedervåning (spännande!) - det kommer bli så snyggt med vita golv till våra teakmöbler! Två flugor i en smäll!

Ellen idag

Vägrar att äta och har svårt för att somna.
Så jag bär och bär och bär och bär. 
Och min kropp - den värker och värker och värker.

Hur man charmar tjejer

Idag hade vi alltså besök av fyra Lysekilsflickor. Arvid är mycket fascinerad av större barn och tyckte det var väldigt kul att leka med storasyster A. Mellansyster S, som är mer i Arvids ålder, var inte lika intressant. Lillasyster S var inte intressant överhuvudtaget. Där konstaterade han mest att det var en bäbis och kontrade med att fråga efter "Edden" (killen säger "Alid" om sig själv, men kan inte säga Ellen...).

I alla fall. Vi var på lekplatsen då det kommer några tjejer i tioårsåldern. Vi hade precis plockat fram vår picknick, men den övergav Arvid snabbt till förmån för de stora tjejerna. En bit ifrån tjejerna stannade han och började morra och klösa med händerna i luften. Tjejerna stirrar på Arvid och jag har svårt att hålla mig för skratt. När jag frågar vad han gör så säger han efter lite morr och klös att han är "sickosaur", dvs en dinosaur. Arvid Dinosaur fortsätter sitt morrande och klösande och går med dinosauriekliv omkring och följer efter tjejerna när de går till ett annat lekredskap. Tjejerna verkar måttligt roade. Fler stora barn kommer till lekplatsen och till slut får Arvid och Storasyster A leka med dem. Gissa om det var en lycklig Arvid som fortsatte att försöka impa. När jag frågar om han är i vägen och stör dem så svarar de att han är rolig och söt. Och det tyckte mamma också att han var. Storasyster A tyckte däremot att han blev lite störig. Det hade mamma också tyckt om hon varit i A:s skor.

En sak är dock säker, killens raggningsteknik kommer förmodligen att förbättras med åren. För vem vill dejta en dinosaur?!

Kattf*n

Igår var Morgan hos "doktorn" för att klippa sig. Förmodligen var hämnden att lämna en hög inälvor från typ någon fågel under köksbordet  = vansinnigt äckligt!! Tackar gudarna för att jag inte upptäckte detta FÖRE frukost (däremot så tänker jag rätt mycket på hur äckligt det skulle vara om jag hade satt foten i äcklet... Så jag kryper in UNDER bordet, med ett barn i sjal på magen och ett barn som står vid sidan om och frågar vad jag gör, och  torkar upp kadavret = konststycke utan dess like. Älskar jag Morgan just nu? Nä. Skulle inte tro det.

Tur för Morgan att han inte gjorde detta INNAN han åkte till veterinären.

Fint besök

Idag får vi besök av en kvartett Lysekilsflickor. Vi har tänkt oss lekplatshäng med picknick, men det verkar som att vädrets makter inte har tänkt detsamma. Vi håller tummarna för att det åtminstone ska vara uppehåll. För att tänka positivt: det har i alla fall slutat tokblåsa!

Jag ska bara... 2

Vad gör man när barnet äntligen somnat?
Jo, serru, dricker kaffe och äter kex. Därefter ritar nya mönster. Sist men inte minst: sätter sig framför symaskinen!! Men först ska jag bara passa på att sätta in smutsdisken i diskmaskinen och plocka upp lite grejjor från vardagsrumsgolvet och torka av spisen och...

Jaha. Så var barnet vaket igen. Nu sitter jag här och bloggar och undrar hur länge hon tycker det är okej att jag ignorerar hennes knorranden och viftande på armarna (som hon nyligen upptäckt faktiskt sitter på henne!)?

Att göra idag

Min vikarie R undrade för ett tag sedan vad jag gör "hela dagarna" nu när jag är ledig. Så för din skull R kommer här en liten lista på vad jag ska göra idag och lite bonusgrejjor som jag hoppas hinna med.

• Borsta tänder.
• Skriva ett kort och lägga farmors solhatt på brevlådan.
• Klippa till tyget som ska användas som fronttyg på den Mei Tei som jag ska byta till mig och lägga det på brevlådan.
• Tvätta tyger.
• Fixa lunch.
• Gå till lekplatsen med öppna förskolan.
• Laga middag.
• Borsta tänder och byta till pyjamas på Arvid.

Om jag hinner:

• Testa rullfåll på OL.
• Testa att sy med gummitråd. 
• Sy haremsbrallor till Ellen.
• Klippa till en tröja till Arvid i pirattyget.

Det var den dagen det...

Söndag

Idag har det varit gråmulet och lite regnigt här. Jag har försökt röja i min garderob och bland alla barnkläder som ligger överallt (känns det som). Det märks att vi har ännu sämre förvaring nu än innan vi drog igång källarrenoveringen (bilder från det kaoset tänkte jag visa en annan dag). Vi är i stort behov av fler byråer... En tripp till IKEA hade inte suttit helt fel. Men hur vi ska få ihop det med två barn känns som en omöjlighet när Arvid rymmer iväg varenda gång vi går på Konsum. Man måste hålla koll på honom hela tiden annars försvinner han. Antar att vi får vänta på de där byråerna ett tag till.

Vi tog även en tur till Solliden och för att köpa lite växter till trädgården. Det blev inte mycket. En funkia att sätta i kruka, några kryddväxter och lite fröer. I sommar får vi drömma om en fin trädgård, den ser verkligen inte rolig ut just nu med skrotupplaget från källaren. När vi kom hem fick jag ledigt en stund för att pula i trädgården bara för att "slippa från" barnen ett tag. Skönt. Att gå hemma med två kids har gått mig lite på nerverna den senaste veckan.

Bingo!

Nyss lyckades Arvid med konststycket att göra både nr 1 och nr 2 i pottan. Första gången. Det belönades med TVÅ klistermärken att klistra på pottan.

Säg hej till Ellen!

Här är hon. Familjens senaste tillskott. Lilla Ellen. Idag 2 månader och 10 dagar.

Dra igång bloggen igen?

Jag har funderat ett tag på om jag ska dra igång den här bloggen igen eller inte. Kanske ska ge det ett försök i alla fall? Det har onekligen hänt lite sedan sist. Nu har vi ju blivit fyra i familjen. Fem om man räknar med Morgan.

Yepp. Jag gör ett försök.

Tänk!

Tänk så fort tiden kan gå. Från januari till augusti. Bara sådär. Vips, liksom!

Min tid har mestadels ägnats åt att vara mamma, kommunalt anställt, hobbysömmerska och fru. I den ordningen ungefär. Jag har knappt ägnat tv:n en minut sedan jag började sy. Jag har knappt ägnat vårt hem en inredningstanke sedan jag började sy. Jag har knappt ägnat NÅGOT någon endaste tanke sedan jag började sy (till min käre O's stora förtret...). Men just nu är jag mätt på att sy. Så jag tänkte skriva ett litet inlägg här för att se om jag fortfarande tycker att det är kul.

Än så länge är det rätt kul.

Det har hänt massor sedan sist. Arvid har blivit stora dagiskillen. Eller, ja - det är väl ungefär det som hänt sen sist. Arvid har vuxit (vi andra har inte vuxit så hemskt mycket, eller det skulle vara på bredden i så fall...). Han är ingen bäbis längre. Han kan massor med ord, och börjar sätta ihop dem till meningar; traktom, pickepiga, dlake, hova, låsa - listan kan göras lång. Det är inte så lätt alla gånger att förstå vad han menar.

Det är ingen underdrift att påstå att dagisföräldrar är mycket sjuka. Den här våren var jag konstant förkyld i TVÅ månader. Efter ungefär fem vändor på vårdcentralen med diverse skrap av hals (ge mig någon jädrans dundermedicin - ville jag nästan skrika de sista gångerna) konstaterades det att det "bara" var virus. Dagis är en enda stor virushärd!! Nu är vi dock piggelina allihop - hade nästan glömt hur det känns...

Napoleontendenserna sitter i. Han beordrar mamma och pappa att rita, att dansa, att baka sandkakor, att komma. Han har lärt sig att sura och surar så fort han inte får som han vill. Han älskar att titta på Shrek och har blivit helt tokig i drakar. Jag skulle kunna hålla på i en evighet och berätta om Arvids bedrifter...

Nähä, nu börjar det bli långrandigt. Så nu slutar jag för den här gången.

Hej svejs!! Får se när jag skriver nästa gång :)

Tänk...

...att jag fortfarande har (mar-)drömmar om franskalektionerna på gymnasiet. Och det är nu 13 år sedan jag hade den sista lektionen...
...att jag är så vuxen att jag sagt "hej, det är Arvids mamma" (visserligen i telefon när jag ringer förskolan men ändå!)
...att jag på allvar ibland funderar på att säga upp mig från jobbet och göra något helt annat. Typ sälja glass till badgäster (förmodligen skulle jag bli rikare på det...).
...att jag blir stolt när min son försöker härma Tarzans vrål (det ni!)
...att jag har köpt en ny mobiltelefon i hopp om att jag ska bli bättre på att använda den än den jag hade förut (vad är det för psykologi?)
...att jag redan har glömt bort hur jävla skitjobbigt det är att gå upp i ottan på morgonen när en liten skitunge bestämt sig för att det är färdigsovet och att jag av någon konstig anledning börjat tycka att det vore väl trevligt med en bäbis nr 2?
...att jag har glömt hur man byter däck på bilen (oj, vad jämställda vi var här då...)
...att jag tycker att det är alldeles för kul att jobba på mitt jobb för att ta steget och säga upp mig och börja sälja glass till badgäster (och bli rik!).
...att jag får liiiiiiiiiiiite ångest när jag tänker på att jag knappast blir yngre ju fler dagar som går, snarare äldre (nej, det var ju det jag inte ville tänka på...)
...att jag lyssnar glatt på mina Lars Winnerbäck-skivor och tycker att jag är väldigt med i musiksvängen (ps. i love you, lars!)
...att jag är för svag för att orka lyfta bildäcket på plats när man byter däck på bilen (haha! tur att man är tjej och FÅR vara svag utan att någon lyfter på ögonbrynen! skit i jämställdheten!)
...att jag själv märker att jag blir mer och mer lik min mamma för varje dag som går, både vad det gäller de bra sidorna och de mindre bra ;)
...att jag fortfarande skulle göra vad som helst för Arvid fastän har I ALLA JÄVLA LÄGEN väljer sin pappa framför sin mamma.

...ja, det var väl ungefär det jag ville ha sagt nu.

Raseriutbrott pågår

Typ femte i dag eller nåt sånt.

Det är en väldigt arg son vi har just nu. Och mamman fattar noll. Det har kommit nu i samband med att vi skolar in på förskolan (det får visst inte heta dagis...). Undrar om han är otrygg eller om det ändå hade kommit...

Just den här gången fattar jag visserligen. Han skulle precis äta gröt och hade lugnt och fint ätit tre skedar när helvetet bryter lös. Orsak? Ja, fråga inte mig! Lyfter ner honom på golvet och han fortsätter att bröla och vill kolla på TV. Jag vägrar att låta honom göra det så här dags på dagen och inte innan gröten. Han protestskriker och slänger sig på golvet och klänger på möblerna. Det går inte att få kontakt med honom. Det är jäkligt svårt att inte tappa humöret.

Vad ska man göra?
1. Låta honom få som han vill?
2. Ignorera skrikandet tills han lugnar ner sig.
3. Bli arg och "säga ifrån"?

Just nu kör jag på nummer två. Jag låter honom skrika tills han vill ha kontakt med mig igen. Och då är jag inte arg. För en liten stund sedan kom han till mig och ville kramas. Log, pratade lite och pillade på mitt halsband. Efter två minuters lugn och ro så är han vansinnig igen. För att jag inte vill sätta på TVn. Ignorerade honom igen. Efter ett par minuter blev han lugn igen. Med snor över hela ansiktet.

Han vill inte ha någon gröt. Han vill inte att jag sätter ifrån mig honom. Men nu sitter han vid TVn. Så egentligen vann han i alla fall...

Var fan har jag lagt handboken?!

Skratta eller gråta?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så här ser det ut hemma hos mig just nu. Det är ingen vidare bild, men det spelar egentligen ingen roll. Det är kaoset jag vill visa. Och det framgår av bilden oavsett kvaliteten förmodar jag... Så här ser det i alla fall ut allt som oftast hemma hos oss. När jag alldeles nyss, smidig som en gasell (nåja...), hoppade mellan alla grejjor för att hämta något som hamnat längst under röran så slog det mig att det här måste jag ju bara visa. Tänk att man kan vänja sig vid att ha det så här?! Fattar inte hur alla andra lyckas hålla det städat och undanröjt när man har småbarn. Och vi har bara en...



Arvid har blivit förkyld så igår fick han stanna hemma från dagis (annars har det gått bra!). Idag är han knappast piggelinare - det är väldigt gnälligt och snorigt. Pappan har stuckit en sväng till götet för att hälsa på gamla polare. Han såg ut att tycka att det var rätt skönt att lämna hemmet för ett dygn... Kan man klandra honom?

Läget under kontroll

Arvid tycker det är spännande med dagis. Mamma är inte så spännande. Men det är bra tycker mamma. Vi har bara varit en timme i stöten på dagis än så länge. I morgon ska vi vara där hela TVÅ timmar. Än så länge ser allt bra ut. Men man märker att hela barngruppen störs av Arvid som inte fattar att man sitter still på golvet i en ring när det är samling. Arvid har myror i brallan och springer omkring med en halv banan i munnen och en äppelbit i handen. Och dansar när de andra barnen sjunger sånger. De där myrorna verkar sprida sig även till en del av de andra barnen... Men enligt fröknarna så tar det bara någon vecka innan även Arvid sitter snällt på golvet. Vad kallar man det?! Pedagogik? Disciplin? Hjärntvätt?

Oavsett så är vi än så länge väldigt nöjda med avdelningen och fröknarna. Jag beundrar verkligen de tre fröknarna som ska hålla koll på 15(!) barn i åldern 1,5 till 3 år. Jag och O klarar knappt av att ha koll på en klätterapa!!

Mycket av det goda...

Gårdagen ägnade Arvid åt att ropa MAMMA! femtielva miljoner gånger. Insåg efter ett tag att det inte bara var mig han avsåg. Med jämna mellanrum fick O, farmor, farfar och Morgan fick sin beskärda del, de också...

Morgan har inte kräkts på flera dagar. Dieten verkar funka bra så nu räknar jag honom som frisk. Att hålla kattkräket inomhus i en vecka fungerade inte alls. Han fick gå ut redan efter fyra dagar eftersom det blev olidigt med en gnällig katt med överskottsenergi så att det skulle räcka till fem. Känns väldigt skönt - jag blir alltid så himla orolig när det är något med katterna.

Idag klockan tio ska vi till dagis för första gången. Spännande!!

Äntligen!!

Idag har hela familjen varit på underbara Torp köpcentrum (eftersom ironi inte alltid är så lätt att uppfatta skriftligt så kommer här ett förtydligande: jag bara skojade, Torp är inte alls underbart. Eller jo, när det är arton minus utomhus, då är Torp ett undebart ställe att släppa lös sin myror-i-brallan-och-benen-kille!!). Arvid var i sitt esse och babblade på H E L A tiden. Och när han inte babblade så sprang han iväg åt ett helt annat håll än vad vi hade tänkt oss.

Men det var inte det jag tänkte prata om. Det jag tänkte berätta var att ÄNTLIGEN har lillstrumpa sagt MAMMA!! Flera gånger och medvetet!! Lyckan är enorm när ens lilla monster ropar MAMMA! MAMMA! efter en i gångarna på gigantiska Coop!! Den här dagen kommer att minnas som dagen då mamma-hjärtat smälte på Coop på Torp Köpcentrum!!

Nya tider väntar

På måndag börjar vi inskolningen av Arvid på dagis. Får man som förälder säga att det ska bli rätt skönt?! Efter en låååååång paus från öppna förskolan över jul och nyår så känns det som ett ganska välbehövligt inslag. Jag gillar min lillstrumpa, men han är minst lika envis som sin mamma, om inte värre ibland... Och varken mamma eller pappa tycker det är speciellt enkelt att sysselsätta den lille stackaren. Så det blir nog bra för alla inblandade skulle jag tro.

Jag är lite, men bara lite, nervös inför inskolningen. O blir vansinnig på mig när jag funderar högt om hur man tar sig in till den avdelningen som Arvid ska gå på (ja, jag vet ju inte ens var ingången ligger...), om han ska ha innetofflor eller inte, om de har pipmuggar på dagis (daaa! suckar O), var man bäst märker kläder med namn, hur sjutton det ska gå att få lillstrumpa att sova ihop med en hel hög med andra barn när han idag alltid somnar när vi ligger brevid, om Arvid kommer att börja gilla mat nu när han får se andra ungar äta, om man kan räkna med att personalen ser till att han har tillräckligt mycket/lite kläder på sig när de går ut... Jag skulle förmodligen kunna hålla på i all evighet och fundera... Det är lite samma känsla som när man börja en ny hösttermin - spännande samtidigt som det är lite läskigt!

Kattbekymmer

Morgan har inte varit piggelin sedan nyår. Han kräks flera gånger om dagen. Att torka kattspya i tid och otid är inte kul. Samtidigt blir man lite bekymrad för vad som kan vara fel.

Igår fick O ta med honom till veterinären. Hon visste dock inte vad det kunde vara. Han var inte förstoppad men visade tecken på uttorkning så hon satte ett dropp. Därefter blev de hemskickade med order om att Morgan ska vara inomhus i några dagar, ha magmedicin två gånger om dagen och kokt, mild mat i små portioner flera gånger om dagen i tre dagar. På fredag ska vi på återbesök.

För stackars Morgan är det inte roligt. Han är vrålhungrig och får inte gå ut. Så nu går han omkring som en osalig ande i huset...

Våga vägra nyårsfirande...

...eller Sagan om den förkylda mamman.

Jaha, då är vi snart en halvtimme in på 2010. Jag är kvällen till ära iklädd ett par mysbyxor, raggsockor och en gammal Helly Hansen. Varför denna extravaganta outfit? Jo, jag är dunderförkyld, visserligen den enda i familjen, men det är ändå jag som lagt ribban för vårt nyårsfirande. Större delen av dagen har jag ägnat åt att glo på resten av familjemedlemmarna, svära på Morgan som dödat och ätit upp en björktrast inomus för att därefter spy upp nyss nämnda fågel tillsammans med diverse annat snask *blä!* på en av våra stolar, funderat på att packa in Morgan i ett paket med adress nordpolen *moahahahahaha* så att han får frysa riktigt ordentligt, tvingat maken att gå till Konsum två gånger samt sovit en tupplur framför Bolibompa...

Jag orkade i alla fall hålla mig vaken till tolvslaget (uppenbarligen!), som vi skålade in med hjälp av en whiskey (Jameson, vad annars?!). Är man förkyld så är man. Nu packar jag ihop overlocken för kvällen - för sy det orkade jag minsann göra - stänger ner datorn och önskar att året inte fortsätter som det började...

Over and out.

Årets sista dag

Så här på årets sista dag, med minus 14 grader och visserligen vackert ute med snö och iskristaller, så kan det vara lite skönt att tänka tillbaka på våren och sommaren...


Mmmmm - som i magnolia!


Mmmmm - som i mannen i mitt liv!


Mmmm - som i mina pojkar!


Mmmmm - som i maskros... (för det var vad vi hade i vår trädgård i somras...)


Mmmm - som i mamma och maka!

GOTT NYTT ÅR!!

Man känner sitt hus

1. När man vet vilka golvbrädor som knarrar.
2. Hur ovan nämnda golvbrädor knarrar.
3. Vilka knarrande golvbrädor det är som väcker ens sovande barn.

Mammas lille fixare

Nu är leksakspisen från farmor och farfar ihopskruvad. Arvid har hjälpt till under stort ståhej. Det var nästan krig mellan far och son om vem som skulle hålla i skruvmejseln... Det slutade med att far fick den lilla skruvmejseln och son den stora!

God Jul!!

Från oss på Stenklev till er alla - GOD JUL!!

Julens snyggaste frisyr

Snart är det jul, och då måste man ju vara nyfixad i håret. Eller? Här på Stenklev gäller det bara katter. Vi andra har inte tid för sånt fjams. Vi andra måste ju t ex skjutsa katten i fråga till frisören. Och hämta. Men numera stoltserar katten med en snygg lejonklippning. Fast det verkar inte som att katten förstår att uppskatta en frisyr värdig ett lejon. Som dessutom kostar kattmamman skjortan. Typ 1200 spänn.

Morgan skäms (och fryser) så mycket att han inte var lätt att fånga på bild... Numera bor han i badrummet som har sköööön golvvärme...

Om de första orden

Vår lille makrill är inte speciellt talför. Eller jo, han snackar så man blir alldeles trött i öronen men det han säger låter mest som finska eller kinesiska eller nåt annat för oss oförståeligt.

Han har ett ord för pappa, som låter mer som "babba" eller "bappa". Men mamma det säger han då rakt inte! Ett enda ord är dock klart och tydligt och det är "dato" som betyder... ja, just det DATOR! HERREGUD vad har vi gjort!? Hur har det kunnat bli såhär? Vilka hemska föräldrar vi! Då tänker ni genast - hur hanterar den lille killen sin mammas besatthet av symaskiner? Han kan visserligen inte säga symaskin men han kan härma min overlock vilket låter typ "whra-whra-wrha-wrha"...

Ja, jag säger då det...

Länge sedan...

Oj, det var inte mycket fart här... Det har varit ett ganska tung höst. Periodvis kämpigt på jobbet kombinerat med att vara småbarnsförälder med gnälligt barn och en hemmapappa som tycker att tiden går lite långsamt hemma ibland. Suck! När man har sina egna föräldrar på långt avstånd och känner att man inte vill eller kan be någon annan om hjälp så kan det bli rätt slitigt. Nä, nu ska jag inte vara så negativ. Tur att mina gnällpojkar har haft öppna förskolan att gå till!

Den 11 januari börjar vi inskolningen av A på dagis. Ska bli rätt skönt då vi märker att han behöver stimulans av andra barn - han älskar öppna förskolan och blir jättesur om vi går förbi byggnaden utan att gå in...

Annars tycker jag att liten blivit ganska stor. Han går som bara den och har blivit en riktigt bestämd liten herre som talar om med hög och ljudlig stämma hur saker och ting ska vara. Jag kan ju säga att A brås på sin mor när det gäller humör - de senaste dagarna så har det varit mycket ilskna utbrott på det ena och det andra. Han är en kaxig liten skit som skäller tillbaka om man talar om för honom att han inte får göra något.

Under hösten har vi byggt en friggebod. Herregud så det ser ut på tomten... I helgen försökte O att röja upp lite, men det känns som att det kommer ta ett tag att få ordning på tomten. Vår fina "gräsäng" är inte lika fin på vinter *hrmmmm!* och ännu värre ser den ut nu med en massa byggskrot. Vi grävde även bort snöbärshäcken mot grannen och planterade en ny oxelhäck. Jisses vad jag längtar efter att få lite höjd på häckarna nu... Men friggeboden blir superbra - helt plötsligt vill man vara i den delen av trädgården, så nu känns tomten lite större.


A som i a-brunn...


Bus i trädgården



Friggeboden

Diverse ditt och datt

Idag var jag en hårsmån från att krocka med ett rådjur. Det är ju beckmörkt ute nu när man åker hem från jobbet. Såg i ljuset från mötande bil på långt håll ett rådjur som sprang över vägen. Saktade in, fick möte och svisch ser jag hur ett rådjur studsar ut rakt framför min bil och snavar omkull framför motorhuven. Men jag kör inte på det. Jag stannar och likaså gör mötande bil och bilen som kör bakom mig. Det går inte att se ett skvatt ute. Killen i mötande bil körde på ett rådjur. Kan dock inte varit samma som det som hamnade framför mig. Tänk om jag inte hade saktat in! Då hade jag smällt rejält för detta var på en raksträcka där 70 ökar till 90. Usch. Fast jag vet att det springer mycket djur där så jag brukar vara beredd. Men ändå.

Men nu lite roligare lägesrapport. Jag bara syr, syr, syr. Det är därför jättedålig aktivitet här. Sorry.

Arvid har varit hos tandläkaren idag. Det gick bra enligt pappan. Fast de tycker att Arvid ska sluta med nattflaskan. Tycker vi med. Men så himla enkelt är det inte. Om man vill sova alltså.

Arvid kallar Morgan för "na-na" - det är så gulligt. Och så är han helt såld på klockor för tillfället. Arvid alltså, inte Morgan. Något som kanske inte är så kul är att Arvid helt plötsligt har börjat bli rädd för saker. Som getingar, drakar och dinosaurier.

Vi har också blivit erbjudna en dagisplats från och med januari. På avdelningen Nallebjörnen. Enligt en annan mamma som har sin son på denna avdelning så delas barnen in i smågrupper med namn som Hamstergruppen och Marsvinsgruppen. Kunde de inte kommit på bättre namn undrar jag. Vet faktiskt inte om jag föredrar hamster eller marsvin.

Här är lillstrumpa i mammans makrill-kläder i alla fall.

Hamser eller marsvin? Kanske en gris!?

I lag med Dylan

Mycket slem och frustration senare har A lärt sig att spela på munspelet. Han är väldigt stolt och mycket entusiastisk. Och blåser i alla ändar av munspelet... Här i makrill-outfit bestående av byxor, pullover och den alltid lika användbara dregglisen.

Idag har han faktiskt gått flera steg själv. Visserligen inte fler än 3-4 åt gången. Men han är på G!

Liten blir stor

Idag har Arvid varit hos frisören för första gången. Det tog en halvtimme, men kändes som en timme! Blicken han gav till tjejen som klippte honom hade kunnat döda... Han försökte ducka för saxen. Komma här och vika ner mina öron - tycktes han säga. Men fin blev han i alla fall. Vi sparade rätt mycket hår, men klippte bort de långa lockarna vid öronen och den värsta hockeyfrillan i nacken. Det är nog första gången jag suttit på golvet bland allt hårklipp när jag varit hos frisören. Andras avklippta hår är faktiskt rätt äckligt, om jag får säga vad jag tycker! Stackars A tappade nappen i detta avklippta hår... BLÄ!

Är lite fundersam över ett sår som A har på ena pekfingret. Det läker inte som det ska och har nu blivit inflammerat och blivit som en bula. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag idag kom på lillstrumpa med att GNAGA på sitt finger. Trodde först att det kliade i såret, men killen gnager även på hela handen och armen. Måste vara kli i tänderna. Eller?! Sen gräver han ju som en tok i sandlådan och jag vågar inte tänka närmare på hur mycket skit det finns i den sanden! I morgon får pappan ringa vårdcentralen så får vi se om vi måste göra något speciellt åt det.

Sen måste jag ju bara berätta om hur söt lillstrumpa är när han ger sin napp till fjällugglan (obs! ett gosedjur). Med ett rejält tag med den ena armen kring ugglans kropp trycker han nappen mot näbben. Mammahjärtat smälter så gulligt är det!

Ensamma på torpet

Pappan har rymt till Oslo ett par dagar. Mamman och lillstrumpa (senaste namnet...) härjar fritt och har haft en jättebra dag. Vi har lekt i sandlådan och tagit hem typ 2 kilo sand, filosoferat i gungan, sorterat tvätt, plockat ur diskmaskinen, läst bok, tittat på pingviner på film, borstat tänder, klappat på Morgan, klättrat i trappan - ja, sånt där man gör när man är hemma. Mamman är mycket nöjd med dagen. Och jag tror att lillstrumpa är det också.

För övrigt har två kindtänder i nederkäken har tittat fram, ja kanske inte idag men de senaste dagarna... Förklarar de floder som han har dregglat på sistone!!

Och nej, han går inte idag heller. Fast jag tror att han egentligen kan, bara det att han är en sån fegis.

Nope, han går inte!

Det är svaret på frågan som jag fått vid några tillfällen de senaste dagarna. För det verkar som om de där stapplande stegen på egen hand härom veckan var en engångsföreteelse. Han har däremot lärt sig att krypa "ordentligt". Så numera ser han inte ut som en rultig järv som tar sig fram genom huset - utan mer som ett ordinärt barn. Yej!!

Stoppa inte tejp i munnen!

Du vet sån där brun, bred tejp man kan köpa på stooooor rulle och som man använder när man slår in stooora paket?
Stoppa inte sån tejp i munnen när du slår in paketet - ja, så där som man ibland gör när man måste ha händerna fria för att vika ner t ex omslagspappret.
Snälla gör inte det.
För om du gör det finns stoooor risk att halva läppen hänger med när du sedan ska ta ur tejpbiten ur munnen och sätta fast det på paketet.
Och sen, när du står där med halva läppen på en tejpbit och grinar illa av smärta med den andra halvan av läppen, ja den som fortfarande sitter fast i ansiktet, mer som mer ser ut som och känns som ett stooort köttsår - kom då ihåg att det var jag som varnade dig...

Slånbärsplockning

Idag har hela familjen varit iväg på slånbärsplockning. Jag har således sprättat upp diverse nagelband och har rivit låren sönder och samman. Men vädret var underbart vackert med klarblå himmel och sol (det brukar ju vara det när det är klablå himmel...). En liter slånbär hann vi få ihop innan gnället i familjen tyckte att det nu fick det vara nog. Nu ska här tillverkas slånbärslikör!

Första egna steg

Idag tog vårt lilla troll sina första egna steg!! Jag har varit hemma med A idag då pappa har varit på jobbet. En liten trött och grinig kille blev väldigt glad när pappa kom hem (han är ju favoriten...) och tog stapplande steg för att möta honom i hallen!

Imse vimse

Är Arvids nya favoritsång. Han kan rörelserna och gör dem i förväg, som för att visa att han kan! Mammahjärtat svämmar över lite i taget...

Idag har vi annars varit och hämtat nya cykeln. Vi hann tyvärr inte att provcykla den hemma idag, men i morgon ska vi ta oss ut en sväng. Fast cykeln känns nästan för fin för att användas!

Nä, nu flyger jag hem!

Hemma hos oss går Mamma Mu och Kråkan för fulla muggar. Jag tror att päronen i familjen tycker att det är roligare att lyssna på än vad den lilla draken tycker... Jaja.

Idag har allt gått med halvfart. Har svårt att komma igång med högen av arbetsuppgifter som ligger och väntar. Tänk att det inträffar när man har som mest att göra?! Förmodligen beror det på att jag har en liten, liten förkylning i kroppen som varken vill bryta ut eller ge sig. Sedan så går jag och väntar på det trevliga besöket från Uppsala som ska komma och bo hos oss över natten. Så ja, det kanske finns ett par anledningar till att det går lite långsamt på jobbet idag.

Tänkte passa på att berätta att jag har beställt en finfin Skeppshult-cykel för födelsedagspengarna jag fick när vi hade 31-årsfest! Tack alla ni som gjorde detta svindyra köp möjligt! Det blev en cykel, en barnsadel och två hjälmar (en som är ser ut som en geting, obs! ej mammans om någon nu trodde det...). Och insamlingen som mina snälla arbetskollegor hade genomfört resulterade igår i en perkolator och ett strykjärn! Tack, tack även till er!!

Bjussar här på en liten Arvid-bild, tagen i morse när jag tänkte fota honom i presentmössan. Alla kläder är sydda av mamman (ååååååhhhh, är det ett imponerat sus jag hör gå genom publiken?). Värsta färgkrocken - men söt är min lille plutt när han spelar på bongotrummorna. Ja, bongotrummorna ja, de är en del av tre (bongotrumma, ukulele och munspel) som mamman och bäbisen också fick i 31-årspresent.

Nä, nu är jag trött på det här. Nu flyger jag hem!

Onekligen har börjat blogga igen...

...och jag hade typ missat en halv månads inlägg!
Men yippi vad kul det var att återigen få läsa Lisas härliga inlägg!

30-årsåldern

Jaha, så var man då i 30-årsåldern. Känns lite konstigt att ha lämnat 20-årsåldern bakom sig. Men det känns samtidigt ganska bra att vara 30. En respektabel ålder.

Har blivit uppvaktad hemma såväl som på jobbet. Mycket trevligt! Tack allihop!!

Nu ska 30-åringen dricka hallonlikör och göra saker som folk i 30-årsålder gör på onsdagkvällar. Typ kolla på seriösa dokumentärer på tv, läsa Kafka eller skriva en veckomatsedel med tillhörande inköpslista.

Kram!

Blodbad

Idag var A på spexhumör när jag kom hem från jobbet. Han tog en plasttillbringare mot munnen och hojtade i den - lät jättekul (om man är ett... Jag tittade åt ett annat håll och hör plötsligt ett illtjut och att det är något som gör väldigt, väldigt ont. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till, men A måste ha glidit med handen på något när han skulle förflytta sig, fortfarande med tillbringaren i munnen och tappat "handfästet" så att munnen slagit i tillbringaren. A är jätteledsen och jag försöker se i munnen vad som hänt. Ingenting. Jag tröstar. Sen kommer det jättemycket blod. Blod i mängder. Och vi ser inte varifrån. Förmodligen är en stor del av "blodet" saliv, men vad gör det när hela den lilla munnen är alldeles blodfylld som om han vore värsta vampyren. A gråter och har verkligen jätteont. Jag är rädd att det har hänt något med tänderna. Men efter ett tag så lugnar han ner sig och det slutar pumpa ut blod ur munnen. Vi ser att alla tänder är på plats. Vi ser också att det verkar vara läppbandet som fått en rejäl smäll. Och när A lugnat ner sig så har även hans föräldrar gjort det.

Huvaligen vad rädd jag blev.

Shakti-matta

När den värsta vågen har lagt sig så står jag där med badringen runt magen och försöker lite tafatt hoppa i efterdyningarna... Ser ni bilden framför er?! Japp, så är det. Idag kom Shakti-mattan som jag beställt på nätet. Jag har nappat på spikmattehysterin. Och ikväll har jag provat. Och inte var det så himla skönt inte. Får väl ge det ett par försök till. Min förhoppning är ju att jag ska slippa ta på mig Björn-tröjan till jobbet VARJE dag. *blink blink*

Ett år sedan

den här bilden togs. Vart har tiden tagit vägen?



Idag har jag varit hemma mer skräpet då pappa har varit på jobbet. Det är så mysigt att vara hemma själv med A en heldag när man i vanliga fall jobbar. Han är så himla rolig att vara med. Febern gick ner under dagen. Jobbigare var det inatt, när han var stekhet och jag letade som en idiot efter alvedonsupparna som jag hade köpt på apoteket i fredags. Trodde jag. I en halvtimme ungefär. Sen kom jag på att jag inte alls hade köpt några suppar eftersom jag på apoteket hade trott att jag hade ett litet lager hemma. Det hade jag inte. Vi fick försöka med flytande alvedon som stackars A nästan kräks av. Det var en ledsen A vi hade ett tag. Usch!

1-årsdag

Idag fyllde Arvid 1 år!! Klockan 09.22 föddes en liten skrutt. Något av det häftigaste jag varit med om. Vilken omställning! Det tog några månader innan jag tyckte att alla bitar hade fallit på plats. Och nu kan jag inte riktigt fatta att han hunnit bli ett år!

Jag hade tänkt lägga upp lite bilder från året som gått, men sitter inte vid min egen dator och är alldeles för trött för att orka fixa med det nu. Födelsedagsfesten igår var riktigt lyckad. Tack alla för fina presenter och bidragen till cykel - nu ska vi bara åka och välja ut en!!! Och framför allt tack till O som har fixat alltihop!! Idag är familjen lite sliten, som sig bör när man partajat. Stackars lille A har tyvärr lite feber.

Nu ska jag ta en lång dusch och krypa till kojs...

Ont i huvudet

är vad jag har idag. Började redan i förmiddags på jobbet. Innan jag gick hem för helgen bestämde jag mig för att testa jobbets massagestol. Min grundinställning var: skeptisk. Efter en halvtimme i stolens våld reste jag mig och gick därifrån med en något mer positiv attityd - för att vara en stol så var den inte så tokig! Men huvudvärken rådde den inte bot på. Inte hinkvis med vatten och panodil zapp heller. Så nu är det väl sängen som hägrar. Innan 23.30 för en gångs skull...
Godnatt!

Sovmorgon

Kors i taket. Idag vaknade mamman innan bäbisen. Det har inte hänt på... ja, snart ett år!

Typiskt

Ikväll var Arvid varm i pannan och alldeles rosig om ansiktet. Det skulle väl vara för typiskt om han blev sjuk lagom till sin ettårsdag... För den lilla drakbäbisen fyller ett år på söndag!! Tänk att det var ett helt år sedan jag satt här med magen i vädret och bara väntade på dagen D! Inte hade jag kunnat föreställa mig att det skulle vara så här att vara mamma...

Vi firar denna stora händelse med en 31-årsfest (mamma 30 + drakbäbis 1). Så om det blir alldeles tyst på bloggen så är det p g a kalas!

Apropå födelsedagar så säger jag GRATTIS till lillasyster som fyller 24 idag, men som firar sin födelsedag tillsammans med 100 vindkraftverk (eller hur var det nu?) i de norrländska skogarna helt utom räckvidd för en mobiltelefon!!

Syblogg

Idag har jag startat upp en syblogg. Även om 9 av 10 tyckte att det var bra som det är... Så mycket respekt för enkätundersökningar har jag :)

Nu finns den i alla fall - sybloggen med det egna namnet MAKRILL.

Body + byxa

Nu är mitt första ge-bort-kit klart. En body i grönt molntyg från JNYdesign med bruna kantband samt brun muddbyxa i velour. Bodyn är ett omarbetat mönster från Ottobre 3/2005 i stl 68 (men verkar ändå väldigt bred...). Byxan är från ett grundmönster stl 70 från Åsa Lennartssons Sy barnkläder av mjuka tyger (gammal goding...).




Jag skrev i förra inlägget att jag var väldigt nöjd med muddisarna. Det skulle jag aldrig ha sagt. Upptäckte när jag fotade att midjemuddens söm hade hamnat på magen. Doooh! Inte så snyggt. Så då åkte den kära sprätten fram. Sprättade och sydde om mudden. Resultatet blev helt okej. Är fortfarande nöjd med muddisarna och hoppas att storleken blir bra. Hoppas även på att bäbisen ifråga är en tjockis så att han (för det är en han...) fyller ut bodyn ordentligt :)

Sen fattar jag inte riktigt hur man kantbandar så att inte första sicksacksömmen INTE syns när allt är klart. Tycker inte att det är så snyggt att se den i t ex halslinningen när plagget inte sitter på. När väl plagget är på så syns det ju inte. Men det irriterar mig...

Gillade färgkombinationen grönt och brunt så jag passade på att klippa till en tröja till A med samma tyg och muddväv. Har redan kantbandat den så det är egentligen bara att sy ihop. Men nu tror jag sprätten har gjort sitt för ett tag.

Så till sist: jag måste lära mig hur jag ska fota för att kunna ta bort bakgrunden på ett enkelt sätt i photoshop. Antar att det inte gör saken lättare att jag fotar när det är mörkt ute och på köksgolvet i kasst lampljus... Blir suddigt och fult. Tips emottages tacksamt!

Beroende...

Jag tror att jag snart måste gå i terapi för mitt syberoende. Det är det enda jag gör när Arvid har gått och lagt sig. Nu börjar det även gå ut över min sömn och jag har ont i rygg och axlar. Får naturligtvis skylla mig själv. Fast jag är knappast världens roligaste fru där jag sitter med nålar i munnen och sprätten i högsta hugg (livsnödvändigt verktyg det där!). Kanske måste jag börja begränsa syandet?

Enkäten om jag ska börja en syblogg eller ej är avslutad och nästan alla tycker att det är bra som det är. Jag funderar ändå på om det inte blir två separata bloggar i alla fall. Jag tror nämligen inte att de flesta av er är så intresserade av stygnlängd och mönsterproblem... För min egen skull tror jag att det skulle vara bra. Jag börjar glömma bort vilket mönster jag använde för de byxor som blev bra och vilket jag använde på de som blev kassa... Inte bra.

Ikväll blev jag färdig med ett par byxor och en body. Dessa ska jag ge bort till en bäbis som föddes i somras. Om jag törs. För bodyn blev inte jättelyckad. Inte heller jättemisslyckad, så jag kanske vågar. Byxorna däremot blev de bästa jag sytt så dem är jag väldigt nöjd med. Men först måste jag trycka i tryckknappar i bodyn. Och sen måste vi invänta dagsljus så att det går att fota underverken.

Men nu är det godnatt!!

(och så sydde jag klart en mössa också. femtielfte i ordningen ungefär. nytt mönster där med, så den fick sprätten smaka på den också...)

Jippi!

Mönsterarken fanns på biblioteket. De hade ramlat bakom hyllan!
Nejdå, jag har inte hetsigt temperament, nejdå...

Nån j-vel...

har snott mönstret ur boken från biblioteket!!! Fyyyyyy faaaaaan!
Lånade för flera veckor sedan en mönsterbok för barnkläder från biblioteket. Ikväll tänkte jag rita av ett mönster ur boken. Längst bak brukar det finnas stora, lösa ark med mönster att rita av. Men inte ikväll - nån j-ävel har snott mönstret!! Hur ända in i h-vete kan man vara så taskig!? Och inte tänkte jag på att kolla att mönstrena fanns när jag lånade boken. Så nu blir det väl jag som får skulden för att mönstren saknas. Blir på dåligt humör...

Imse vimse spindel

Favoritsången här hemma just nu är Imse vimse spindel. Arvid gillar handrörelserna. Arvid gillar också att kasta boll, sortera tvätt, slänga ur leksakerna som mamma just lagt i leksakskorgen, äta äpple, gunga, nöffa som en gris, äta smörgås, krypa uppför trappan, gå utmed sängkanten, gosa med Morgan, leka med pappas datormus, titta på bilden från morfars 60-årsfirande som sitter på kylskåpet och att dansa. Eller ja, det är några av alla de saker som Arvid gillar. Det finns naturligtvis fler saker han gillar. Som när pappa hickar, att leta efter nappen som vi gömt i rymdfängelset (obs! en ånkoksinsats från ikea...), att kladda leverpastej på bordet, att plocka disk ur diskmaskinen (läs: krypa in i diskmaskinen)...

Att sprätta felsydda sömmar...

är det mest okreativa man kan göra...

Tröja nr 2

Så här ser tröja nr 2 ut. En brun (ja jag gillar brunt) molntröja med turkos kantband. Tyget är från JNYdesign. Mönstret är från Ottobre. Jag har hört att det ska vara stora storlekar där, men tycker det funkar bra storleksmässigt på Arvid. Ska nog köra på det här ett tag framöver. Jag gjorde lite mer rätt och lite mindre fel den här gången. Men fortfarande långt från felfritt... Fast det går i rätt riktning i alla fall. Kantband är både snyggare och fulare än mudd. Nästa gång ska jag fuska mindre och pressa mer ;)

Jag har föresten lagt till en omröstning i högerkolumnen som går ut på att ta reda på om ni som läser här tycker jag ska fixa en separat syblogg där jag kan härja fritt eller om det är okej att jag ibland snöar in på tyg, symaskin, barnkläder etc här. Rösta gärna!

Sol, ny tröja, matglad unge och äppelpaj

Idag har det varit en helt fantastisk septemberdag. Solen har lyst från en så gott som klarblå himmel. Vi har varit ute flera gånger och det har varit superhärligt! Tänk att det snart är ett år sedan vårt lilla monster kom!! Jag får lyckoknip i magen av hösten!!

Idag har jag annars fått lite tid över att sy färdigt en ny tröja till Arvid - den här gången med bättre resultat, men mer om det i ett annat inlägg.

Till mammans stora glädje (och förvåning) så åt lillskrutten nästan två prinskorvar och en hel del pastaskruvar till lunch. Korv verkar vara gott om man får tro den lilla monstret. Jag vet inte hur okej det är att servera korv till såna här pluttar, men det skiter jag blankt i. Jag är nöjd bara han äter något! Tänk att mammalycka kan vara när barnet äter mat... Att äta äpple själv är också en höjdare. Kan-själv! kan kostateras som ett mantra här hemma för tillfället...

Nu har jag precis satt in en äppelpaj i ugnen. Egna äpplen från Aroma. Bäst att passa på innan alla finäpplen trillar i backen. Fuläpplena (som vi har mängder av) tänkte jag göra mos på.

Kram till alla i detta sköna septemberväder!!

1:a tröjan klar

Jaha, nu har jag sytt klart den första tröjan i trikå till A. Gjorde en massa fel på vägen, så med tanke på det får jag väl vara nöjd med resultatet. Men den kunde definitivt varit snyggare och mer välsydd.

Hade fattat fel av mönstret, det handlade inte om att bandkanta utan om att sätta mudd. Och det har jag ju hyfsad koll på nu. Men när jag klippte till dessa trodde jag att sömsmånen var inräkad (eftersom jag trodde det handlade om bandkantning...). Sedan orkade jag helt enkelt inte klippa till nya muddar - så de fick bli en aning korta. Tyckte faktiskt att det såg riktigt snyggt ut. Sedan skulle jag för första gången i mitt liv sticka ner sömmarna i ärmar och halslinning. Det var svårt att förstå hur det går till att sy med tvillingnål och förmodligen skulle jag valt längre stygn. Så nu tycker jag inte att det ser så snyggt ut längre. Sedan ser sömarna på de två ärmarna lite olika ut eftersom jag korkat nog valde att placera nålen olika, bara för att testa hur det skulle bli. Då får jag ju skylla mig själv. Jaja. Tyget bubblar litegrann och det ser utsträckt ut. Skit också. Summa sumarum känns hela tröjan skev och på sina håll onödigt uttänjd. Det där med att trikå är förlåtande att sy i känns som en klen tröst...

Usch, vad gnällig jag låter. Egentligen borde jag nog vara nöjd, med tanke på att det är FÖRSTA gången jag gör det här. Men övning ger färdighet. Jag har säker över 1.5 meter tyg kvar av de bruna elefanterna, så det här behöver inte bli den sista av sitt slag.

Här kommer i alla fall bildbevis.

Jag ska bara...

Nu är klockan över elva och jag ska bara blogga det här inlägget innan det är läggdags. Kanske fjantigt och lite väl skrytigt, men jag är så stolt över mig själv att jag ens orkade börja på projektet sy-en-tröja-till-Arvid. Det är faktiskt första tröjan i trikå! Faktiskt! A small step... Men att leta mönster, rita av, klippa till OCH börja sy är fortfarande en ganska stor grej för mig. Bara att komma igång är en stor grej.

I alla fall så har jag nu sytt ihop hela tröjan, som blir i brunt elefanttyg från Jofotex (någon som är förvånad över valet av motiv?!). Nu ska det bara till kantband i ärmar och hals. Det är det som är det kluriga. Så det får vänta tills i morgon. Har valt turkos mudd. Hoppas nu att det blir bra. Kanske ska välja brun?

Funderar även på att starta en separat syblogg, så slipper alla som inte är intresserade av vad jag syr eller funderar på när det gäller sånt som hör ihop med tyg och symaskin läsa allt mitt insnöade dravel. Vad säger ni om det?

Dagarna bara går...

Jag fattar inte riktigt vart tiden tar vägen. Jag äter, sover, jobbar och är med Arvid. That's it, ungefär.

I helgen fick jag dock ett välbehövligt avbrott då tjejerna från tiden i Uppsala var här. Vi åt mat, babblade, drack skumpa och ett starkt försökt till Caprihina, sov, gick promenad, tittade på utsikten, åkte buss till Smögen, fikade, några shoppade loss järnet, badade badtunna på SeaLodge, åt en förträfflig middag, åkte buss hem, tog kvällspromenad, somnade och sen var det söndag och tjejerna skulle hem. Det var härligt att ses!!

Nu är det åter vardag och jag har varit hemma med skrutten idag. Eller rättare sagt, vi var på jobbet ett par timmar för att klara av ett möte - Arvid skötte sig bra, men han var något missnöjd över att tre "gubbar" och mamma inte ägnade honom så mycket uppmärksamhet som han tyckte sig behöva...

Jag försöker hinna med att sy på kvällarna, men efter helgen har det inte funnits så mycket ork. Idag fick jag molntyger i några olika färger från JNYDesign. Jättefina! Nu ska jag bara lära mig att kantbanda trikå...

Latjolajban!

Idag kommer mitt gamla tjejgäng från tiden i Uppsala och hälsar på under ett par dagar. Sedan alla flög åt olika håll så ses vi ungefär en gång om året. Brukar vara efterlängtat och mycket snackigt. O och A får ta sitt pick och pack och dra till Borås till farmor och farfar. De får helt enkelt inte plats här. Första gången jag är ifrån mitt lilla skräp...

Kuddöverdrag à la lapptäcke

Måste blogga om det här, pinfärska, kuddöverdraget. Färdigsytt för sju minuter sedan. Är väldigt nöjd med färgkombinationen. Det är en riktigt, riktigt, riktigt usel bild. Nästan så jag skäms. Men hur långt är man inte beredd att gå för att skryta om sina alster...

Tyg tyg tyg

Igår fick jag ytterligare en tygleverans med post. Åkte för att hämta ut den och möttes av ett STOOOOOOOOORT paket. Hade inte förväntat mig att det skulle vara SÅ mycket tyg. Jädrans, tänkte jag genast, har jag knappat in 10 meter istället för 1 meter?! Väl tillbaka hemma igen så skyndade jag mig att öppna paketet. Och där ser jag äppelgrön polarfleece i mängder... Herregud, jag har ju bara beställt en meter, hur kunde det bli såhär? På fakturan står det också att jag bara har beställt och betalat för en meter. Men jag lovar, jag har fått minst fyra eller fem meter! Vad sjutton ska jag göra med så många meter äppelgrön polarfleece? Jag som bara hade tänkt mig att provsy en omlotthoodie med kantband i någon rolig färg. Nu kan jag säkert sy 10 sådana...

Mammans nya tillvaro

Att jobba heltid och samtidigt vilja vara så mycket som möjligt med sin bäbis, kanske sy litegrann, sticka nåt kul OCH hålla igång bloggandet är nästan en omöjlig ekvation. Dels lider jag brist på idéer vad jag ska blogga. Jag menar jag kan ju knappast berätta om vad vi pratat om på fikarasten eller hur in i norden engagerad jag för tillfället är i ett av mina ärenden. Dels saknas tiden. MEN jag har inte för avsikt att sluta blogga, det kommer snarare att bli glesare mellan inläggen.

I alla fall. Några saker kan jag ju alltid berätta om. Arvid luktar för jämnan leverpastej (som är en favorit), jag som inte ens gillar leverpastej. Nu får jag försöka vänja mig vid doften... Han pekar på allt möjligt - och omöjligt - och säger dääääää, eller nåt liknande. Han blir jätteledsen när pappan går och hämtar välling mitt i natten och låter sig inte tröstas av att mamman ligger tre centimeter därifrån. Pappan har byggt en stooor sandlåda, nu är det bara sanden som saknas! Och mamman har börjat sy en elefant i brun velour, nu ska bara alla delar sys ihop. Inte det lättaste.

Over and out.

Nu kan Arvid...

- klappa händer
- vinka (första gången idag faktiskt!)
- gå utmed möbler
- gå med hjälp av den plastiga babymobilen (gåvagnen vill han inte använda...)
- stå själv utan stöd en kort stund

Nytt på bäbisfronten

Ja, det kanske är dags att avlägga lite rapport om hur bäbisen och pappan finner sin nya tillvaro. Jodå, det verkar gå fin-fint. Mamman är inte speciellt populär, eller rättare sagt hon är inget speciellt att sakna (snyft!). Om hon skulle vilja stanna kvar och jobba hela natten så skulle bäbisen inte bry sig speciellt mycket. Pappan däremot är väldigt poppis. Och skulle pappa behöva lämna bäbisen hos mamman i typ fem minuter (hemska tanke tycker bäbisen) så är det en hulkande bäbis sin i rasande fart kryper iväg åt samma håll som pappan försvann. Mamman i sin tur, vill gärna hålla fast bäbisen och krama och gosa så mycket som möjligt. Ja, så är det hemma hos oss för tillfället.

En rejäl laddning

Idag hämtade jag ut ett stort paket från Stoff och Stil. Har nämligen beställt en massa tyger och muddväv nu när jag blivit med ny maskin. Det blev mest en meter hit och en halvmeter dit, eftersom jag inte ska sy några kopiösa mängder av varje tyg. Fast nu när jag såg hur fina tygerna var så ångrar jag att jag inte beställde hem mer av en del. Sedan väntar jag på några meter velourtyg i fina färger från Nea Nobelle. Och från annat håll har jag även beställt ett par gamla nummer av Ottobre. Har sett några fina mönster på bl a hoodie (luvtröja/munkjacka) som jag tror kan vara bra att använda som grundmönster om jag vill knåpa vidare på ett eget. Så nu har jag så gott som ruinerat mig på tyger och sytillbehör. Tur att jag jobbar igen så jag kan finansiera min nya last, tygshopping på nätet...

Mönster på hoodie?

Letar som en tok efter ett enkelt, men snyggt, mönster på en hoodie. Vill gärna sy något mer avancerat än muddbyxor och jag gillar tröjor. Antingen omlott eller med dragkedja.

Första veckan avklarad

Jaha, här sitter jag framför datorn med ett glas rött vin. Nu har jag jobbat en hel vecka. Är rätt trött och tycker verkligen att jag förtjänar ett glas rött. Hahaha, det rimmar till och med!!!

Har inte riktigt lärt mig att gå och lägga mig i tid. Det har inte blivit före elva en enda kväll. Och eftersom jag är den som går upp med A när han vaknar vid halv sex så får jag väl skylla mig själv om jag är trött... Har faktiskt sytt ett par bruna manchesterbyxor med turkos mudd till A av ett par av mina gamla, numera slaktade, byxor. Är väldigt nöjd med symaskinen och har svårt att låta bli den på kvällarna.

Att vara tillbaka på jobbet är både kul och lite vemodigt. Jag kan inte riktigt fatta vart tiden tog vägen. Samtidigt är jag väldigt medveten om att det inte var länge sen jag längtade halvt ihjäl mig efter att få börja jobba. Nu inser jag att bäbistiden definitivt är över och att det hela gick väldigt, väldigt fort. En dag efter jobbet var jag och handlade mat på Konsum. Där mötte jag en mamma med en liten kille i vagn. Han var nog som A i ålder och tittade på mig med stora ögon när mamman körde förbi med vagnen. Jag drabbades av akut hemlängtan och fick en tjock klump i halsen bara av tanken på mitt lilla drägg och skyndade mig att handla klart. Drägget ifråga är dock mer pappa-vänligt inställd för tillfället och jag ska villigt erkänna att det kniper lite i mamma-hjärtat av avundsjuka när pappa är favoriten fastän en viss person varit borta hela dagen...

Första muddbyxan

Igårkväll sydde jag första muddbyxan på nya symaskinen. Eller rättare sagt. Första muddbyxan sedan syslöjden i nian... Jag har knappast ingen erfarenhet av att sy barnkläder i trikå!

Här är några snabba bilder så här på morgonkvisten - gäller ju att passa på att blogga på udda tider nu när jag jobbar igen. Tur är det då att A vaknar redan klockan 05.30... Inte helt lätt med ljuset och fotomodellen var snabb som blixten - på väg mot kameran hela tiden.



Brun velour och limegrön mudd från Stoff och Stil. Mönster från Elsebeth Gynther Nya barnkläder 62-104, men något modifierat.

Är rätt nöjd med resultatet även om den blev STOOOOR i storleken. Det inte var helt enkelt att få till att sömmen bak på mudden skulle möta byxans söm. För att vara första försöket är jag ändå nöjd. Gjorde extra långa muddar i bensluten så att de kan användas länge. Men frågan är om det inte var onödigt med tanke på att A sliter rätt bra på byxorna nu när han kryper...

Den har kommit!!

Nu har jag varit och hämtat min Janome Easy Jeans. Det har varit första dagen på jobbet idag och jag känner mig allmänt konstig och seg i huvudet efter första dagen tillbaka till "verkligheten". Men tanken på att jag idag skulle få hämta den nya symaskinen har varit tämligen uppiggande... Så jag beslutade att gå hem en timme tidigare (har man komptid att nyttja så har man...) Så nu står den här - skinande vit!! Ska provas omgående när lillis har gått och lagt sig!

Syabstinens

Min syabstinens är enorm. Är det inte lite konstigt med tanke på att jag inte sytt en söm sedan i våras... ?! Och innan dess v ä l d i g t sporadiskt. Här hemma ligger i alla fall början till en muddbyxa nu och det känns så retfullt att inte få sy klart nu när jag är så taggad. Har ägnaty kvällen åt att spana in sybloggar och det gjorde väl knappast saken bättre. Vad mycket fint andra gör! Blir väldigt inspirerad och i tanken har jag nog införskaffat tyger för flera tusingar. Men strunt i det. Enligt Posten befinner sig mitt nyförvärv i Jönköping. Undrar om det betyder att jag kan hämta ut den i morgon eller om det dröjer ända till tisdag innan jag får in den genom vår ytterdörr?

End of no return

I morgon börjar jag jobba igen. Min föräldraledighet är till ända.
Känns J Ä T T E K O N S T I G T !

Ny symaskin beställd!!

Har nu druckit upp mitt lilla glas med vin och tryckt på knappen Genomför beställning på Skövde Symaskiners webshop. I ren frustration utropade jag nämligen jag önskar mig en ny symaskin i 30-årspresent varpå min älskade man säger köp en ny, det får bli min present till dig. Vad svarar man på det? Naturligtvis att han är knäpp och att han inte alls behöver köpa en ny maskin till mig. Samtidigt har jag varit bra sugen på att uppgradera mig lite på maskinfronten och skaffa något som är mer trikå-vänligt. Så vad säger man då? Ja, tack naturligtvis! Har jag inte världens bästa man så säg!?

Vad det blev? En Janome Easy Jeans, som fått väldigt bra kritik. Slitstark och lättförståelig! Vad mer kan man begära?! Till kampanjpriset 4 995 spänn dessutom. Ujujujujuj, vad bortskämd jag känner mig...

PUSS PUSS PUSS till världens bästa O och och TACK ett av mina dyraste spontaninköp!!

Symaskinshelvetet är numera död!

Igår fick jag äntligen tummen ur och klippte till ett par muddbyxor till Arvid. Under dagen har jag gått och kastat längtansfulla blickar på tygbitarna och bara väntat på att det skulle bli kväll och lugn och ro så att jag kan få sätta symaskinen i tyget... Vad händer?

Jo. Häller upp ett litet glas vin att avnjutas tillsammans med brun velour och limegrön mudd (det är för helskotta en testbyxa vi snackar om!). Börjar kolla maskininställningarna men blir avbruten av O som vill att jag ska kolla på ett jobb han håller på med på datorn. Där står jag i godan ro och lämnar finfina synpunkter när symaskinen på andra sidan bordet börja spraka och väsa!! Det ryker ur ellutaget till min kära (numera avskydda) gamla Singer och luktar bränt. Jag drar snabbt ut sladden ur eljacket. Efter viss demontering utan att hitta något fel vågar jag nu inte använda det jävla aset.

Är såååååååå FÖRBANNAD!! Här sitter jag nu med syabstinens, vilket inte ens det största vinglaset kan råda bot på. JÄVLA HELVETESSKIT!!

(ursäkta språket, men jag tycker faktiskt att jag kan få använda stora ord just nu!)

BVC-nytt

I måndags var vi på BVC för att stilla min oro över att Arvid inte skulle växa som han ska på grund av matkrånglet. Redan i väntrummet så insåg jag faktum - min son är den tjockaste bäbisen av alla i detta rum. Efter mätning och vägning så gick det att konstatera att killen i alla fall har vuxit sedan förra gången...

Vikt: 10 560 g
Längd: 76,5 cm
Huvud: 46,5 cm

Världen går under!

Nja, riktigt så allvarlig är det inte. MEN, min favoritaffär - Freds Värld - i Lysekil kommer att stänga igen efter augusti. Skit också, nu måste man åka ända till Götet för att klämma på och kolla storlekar på favoritmärkena. Vi pratar alltså om att bästa barnklädesaffären i norra Bohuslän försvinner från kartan! Hur ska jag överleva (förmodligen alldeles utmärkt. Om inte annat så borde åtminstone plånboken återhämta sig efter mina utmattningssessioner på detta ställe... Och det är ju inte fy skam). Blev tvungen att dämpa separationsångesten med några små inköp. Men inte ens 30 % rea ville fungera som plåster på såren...

Knäppgök?

Arvid har de senaste dagarna fått för sig att han ska ha leksaker i munnen. Gärna sådana som blir som ett "lock" över näsan - ja, lite som en näbb! Legobitar går bra liksom den här babyleksaken på bilden. Det är bara det att vårt lilla kryp inte ser ut som någon duvunge precis, snarare som en knäppgök...

Gulp

På måndag börjar jag jobba igen. Då har jag gått omkring här hemma och släpat sedan mitten av september förra året. Och vad har jag åstadkommit under denna tid? Har jag låtit framkalla bilderna från Indienresan år 2005 och gjort ett fint album? Har jag låtit framkalla bilder på Arvid och gjort ett fint album? Förstorat fina bilder och ramat in dem? Målat listerna i köket? Fixat så att hantverkare kommer och gör klart i köket? Hälsat på vänner på olika håll runt om i landet? Sytt barnkläder? Stickat barnkläder? Förfinat mina grundkunskaper i yoga? Börjat träna? Gått på babysim? ...

Nä.

Vad gillar Arvid?

Arvid är en väldigt gnällig bäbis. Men han är ändå mammas lille gullegris. Det är konstigt att han kan komma undan med allt gnällande... Jag kånkar och jag bär, jag kramar och jag gosar, jag leker och jag sysselsätter. Men är han nöjd? Nä, skulle inte tro det. Nu har han som sagt börjat krypa, visserligen på sitt eget lilla sätt. Men fram kommer han. Det ser så himla roligt ut när han försöker skynda sig! Häromdagen kröp han, iklädd pyjamas, in till pappa som stod i duschen. Fast det där med krypande var inte riktigt vad han hade tänkt sig. Han vill ju GÅ! Så därför tar han alla chanser han får att knipa tag hårt om mammas fingrar och dra sig upp till stående. Försöker jag då sätta honom ner (för den här mamman får väldigt ont i ryggen av att gå dubbelvikt med vinglig bäbis hängandes i fingrarna...) blir han vrålilsk, stel som en pinne och får värsta raseriutbrottet/gråtattacken. Ja, jag är en hemsk mamma!!

Det här gillar Arvid just nu:
- Lyssna på musik och dansa.
- Alla ljud som är rytmiska.
- Bada.
- Åka vagn.
- Titta på fåglar. (mås/trut/pilfink)
- Gå med hjälp av förälder.
- Leka i närheten av andra lekande barn eller titta på lekande barn.
- Klappa Morgan (nu har Morgan börjat säga ifrån...)
- Plocka ur alla mammas tidningar ur tidskriftsamlarna (och det är måååånga...)
- Plocka fram alla dvd-fodral från tv-bänken.
- Leka "var är mamma/pappa" kring sittpuffen i vardagsrummet.
- Leka med sladdar.
- Bryta sönder ihopbyggt duplo.
- Krypa och leta efter mamma/pappa som gått och gömt sig.
- Läsa Pussboken (att pussa gorillan är favoriten)
- Åka bärstol i skogen.
- Ersättning/välling som ges i sängen.
- När någon dammsuger/fönar håret/klipper gräs.

Det här gillar Arvid INTE just nu:
- Äta mat. (Thank God! för nappflaska och ersättning säger jag bara)
- Leka för sig själv.
- Borsta tänderna.
- Byta blöja.
- Ta på sig kläder.
- Ta av sig kläder.
- Somna själv.
- När mamma/pappa säger nej.
- När mamma/pappa försöker sätta ner honom på golvet.
- När mamma/pappa försöker göra något som innebär att han inte får odelad uppmärksamhet.

Han är nog i en utvecklingsfas. Eller hur?

Ensamma på torpet

När katten är borta dansar råttorna på bordet...

ZZZZZZZZZZZZZZZZWWWWOOOOOOOOSCH!!!!!

Blixt från klar himmel slog idag ner i Stenklev. Bäbisen är nämligen inte längre "bara" en bäbis. Bäbisen är på väg att bli ett B A R N.

Det är ungefär som när drakägg kläcks och det kommer ut små drägg, ja ni vet små, väldigt, väldigt, väldigt jobbiga drakbäbisar!! Man vet liksom att det bli små drakbäbisar av det där runda, goa, varma ägget. Och sen, VIPS, så har det bara hänt! Ut ur ägget kommer... ett litet DRÄGG. De små dräggen måste växa till sig för att få kallas riktiga drakbäbisar.

Vi trodde i vår enfald att bäbisen redan var motsvarigheten till en drakbäbis. Men ack så fel vi hade. Nu gäller det bara att ha tålamod med vårt lilla drägg så ska det nog kunna bli en fin liten drakbäbis av honom också!!

Kan man annat

...än skratta?! Har fått tummen ur och målat de tre översta luckorna till det gamla överskåpet i köket. YEJ!! Men där tar inte överskåpshistorien slut, nej. Att en av skjutluckorna skulle behöva målas om, det visste jag redan när jag började med de tre jag nu målat klart. Av någon mycket skum anledning är nämligen den ena skjutluckan gul i tonen jämfört den andra. Och hur kan det komma sig? Jo, jag måste haft slut på färg och gjort sista strykningen med en annan vit... Hur smart är inte det på en skala?! Men nu kommer vi till det roliga. Jag måste måla om BÅDA skjutluckorna. Detta eftersom färgen jag använde nu var halvblank, eftersom jag trodde att det var sådan jag använde till skjutluckorna när jag målade dem (förra våren...). Med facit i handen kan det knappast ha varit samma färg som nu. De tre översta luckorna är definitivt blankare. Så fram med penseln igen...

När ska vi lära oss att hålla bättre koll på färgburkarna? Alternativt, när ska vi bestämma oss för vilken snickerifärg vi använder i det här huset?

Nu "kryper" Arvid!

Dålig fart

...är det här på bloggen. Det beror på att Arvid är helt jäkla apjobbig när det kommer till mat just nu. Det får mig att bli alldeles ur form och det enda jag tänker på är om, när, vad och hur mycket den lilla drakbäbisen får i sig. Känns som att det här krånglandet har hållt på i evigheters evigheter, eller åtminstone i flera månader. De facto är det nog så att krånglet har pågått av och till sedan han var tre-fyra månader och att krångelperioderna bara blir längre och längre medan jag-gillar-mat-perioderna blir kortare och kortare. Idag åt han en halv burk yoghurt på hela dagen och - jag höll nästan på att glömma! - lite smörgås. Då började dagen kl 05.00 med en flaska ersättning och avslutades kl 18.45 med en flaska välling/ersättning. Vilken mamma skulle inte bli knäpp när det är samma visa dag ut och dag in? Sedan tre veckor tillbaka har han bara ätit sämre och sämre och sämre för varje dag som gått.

Och som jag letar efter ORSAKER till detta krånglande. Först var det tänder. Sen utvecklingfas. Nä, troligtvis tänder. Nja, kanske är det en utvecklingsfas ändå? Nope, det var tänder. Sen var det värmen. Definitivt värmen. Japp, värmen. Eller är det kanske tänder? Kan även vara utvecklingsfas. Nä, det är nog så att han inte gillar bitarna i 8-månadersburkarna. Sen blev det svalare och vi åkte till Danmark. Han fick nog lite resfeber. Blev lite hård i magen. Fast det skulle kunna vara tänder så som han dregglade. Igen. Men å andra sidan är det ju inte helt lätt att vara på resande fot. Sen kom vi hem. Ingen skillnad. Det måste vara tänder. Definitivt tänder. Eller, är det bitarna i 8-månadersburkarna han inte gillar? Utvecklingsfas? Vill han hellre äta plockmat själv? Måste vara tänder...

Nu är jag är helt slut i huvudet. O påstår att jag är jobbigare än drakbäbisen. Förvånar mig inte ett smack. Jag VET att jag är fruktansvärt enkelriktad. Jag gör inte annat än googlar och läser på föräldrasidor på nätet om barn som matvägrar eller har dålig aptit. Och fastän jag numera borde vara expert på detta ämne efter allt jag läst så känner jag mig ändå lipfärdig när jag, optimist som jag är, ser år av matkrångel framför mig. Och fastän jag vet att föräldrar till matvägrande barn ska hålla huvudet kallt och inte tjata/truga eller visa att de blir arga/ledsna/oroliga så är det inte riktigt förnuftet som regerar i detta huvud. Jag blir VANSINNIG - väldigt smart reagerat Ingrid, väldigt smart!

Ifall ni undrar varför det är så dött här, menar jag.

Barnvakt = dag-spa

Idag har vi haft barnvakt för första gången. Mina päron är i Bohuslän och hälsar på och hade lovat att ta Arvid i några timmar så att jag och O skulle få göra något själva. Sagt och gjort, jag bokade in oss på dag-spa på Vann. Fyra timmar med god mat och sköna pool- och bastubad. Bodyscrub, fotbad och ansiktsmask avverkade vi också. Utsikten var inte fy skam den heller. Lyxigt värre. För mina egna stackars föräldrar var det nog inte lika avkopplande. Arvid matvägrade hela dagen. Inte ens specialinköpta hallon, enkom för den lille prinsen, ville han ha. Och att somna utan sin mamma eller pappa, det var inte heller det lättaste. Min mamma lät smått utmattad när jag ringde hem (ja, är man nervös förstagångsmamma som lämnar ifrån sig sin bäbis till någon annan än äkta hälften så är man...) i halvtid för att höra hur det gick. Nu har vi precis nattat en trött drakbäbis som slukade 170 ml välling efter att ha ätit 3/4 portion gröt (i matvägrantider håller den här mamman stenkoll på hur mycket som slinker ner i den lilla magen.). Efter vällingen somnade han på tre röda.

Stort tack till mamma och pappa, alias mormor och morfar, för dessa timmar "i frihet"!!

Kantareller

Vill någon få mig på bra humör så ska man föreslå skogspromenad med svampplockning. Oslagbar humörförhöjare. Ner med bäbisen i bärstolen och fram med korg och kniv. Och tro det eller ej, men vi hittade hyfsat med kantareller som vi avnjöt smörstekta till lunch. Sen kom regnet. Jag menar, hur mycket flyt kan man egentligen ha?!

Aptrött

Igår var vi på 40-årsfest. Det var jag som var chaufför. Och det blev inte ens sent. Och inte heller behövde jag ge Arvid någon mat under natten, det gjorde O. Däremot fick jag gå upp med A när han vaknade vid 04.48 (som vanligt...). Jag var inte glad. Jag var, och är, bara aptrött. Aptrött, aptrött, aptrött. Är rent ut sagt jävligt less på att ungen inte kan sova längre på morgnarna. Fattar inte när jag ska kunna uppbåda lite energi så att jag orkar ta tag i målningen av köksluckor och garderobsdörrar. Det är ju egentligen inte speciellt jobbigt. Men jag blir på dåligt humör bara jag tänker på att jag inte orkar börja. Vad fanken käkar ni - syrra nr 1 och Linda - för piller som gör att ni orkar hålla på i ett, i ett, i ett - som Duracell-kaniner?! Tala gärna om det för mig...

Mammas cirkusprins

När vi blev fotade i Skagen så tog fotografen även några bilder på Arvid. Han var inte speciellt lättflörtad till en början. Men sen gav det sig vill jag lova... Då leggings från Plastisock är favoriten här hemma just nu, fick det naturligtvis bli ett par såna när päronen gifte sig!

En pappas ord till sin son

"Pappa ser allt.
Pappa hör allt.
Pappa vet allt.
Du förstår, pappa är lite som Gud."

Herr & Fru

Fredagen den 10 juli klockan 16.00 gifte vi oss i Svenska sjömanskyrkan i Skagen!







Regnet öste ner HELA dagen och de där fina utomhusbilderna jag hade drömt om fick istället bli ateljebilder med värsta 80-talsbakgrunden... Lite smått besvikna måste vi ju erkänna att vi är. Det där ljuset som Skagen är så känt för syns inte direkt i våra bilder... Vidare så blev bilderna från kyrkan väldigt suddiga, detta berodde nog dels på vädret dels på att en viss liten kille satte en hand över linsen strax innan vi skulle vigas. Men allting blir inte som man tänkt sig och tur är kanske det. Vi kommer förmodligen att skratta åt bilderna om några år sådär. Summa sumarum är vi dock väldigt nöjda och hoppas att ingen blir stött av att vi valde att gifta oss i hemlighet och utan att ordna någon fest. Vi ville ha det så här.

Dagen började klockan 04:46 med en illvrålandes Arvid. Och han ville inte låta sig lugnas. På ett fint hotell där övriga gäster utgjordes av 55+ kände vi att det var nog lika bra att ta ut honom i vagnen. Det blev jag som drog på mig regnjackan och sedan fick jag promenera runt i en timme och fyrtio minuter i ÖSREGN! Behöver jag säga att det inte var någon annan än jag och tidningsbudet som var ute i detta väder... När jag kom hem var jag genomblöt. Vid frukosten klockan åtta fick vi onda ögat av våra rumsgrannar. Tror jag det. De hade nog inte räknat med att det ingick att bli väckt i ottan av en skrikandes bäbis på deras semester i Skagen.

I kyrkan var det bara vi, Arvid, två vittnen (plockade från gatan?), kantorn, en snäll herre som jobbade i kyrkan som fick agera vigselfotograf (och så passade han Arvid) samt en svensk och en dansk präst. Efter själva vigseln fick vi jordgubbstårta och kaffe i Sjömanskyrkan. Sedan drog vi tillbaka till hotellet, delade en flaska skumpa och fick Arvid att somna. På kvällen åt vi trerätters på hotellet (med Arvid i vagnen, tyst och snällt sovandes hela tiden) och maten var verkligen fantastisk!

Så nu är vi herr och fru. Fast fortfarande med våra vanliga efternamn.

Middagslur

För en stund sedan vaknade hela familjen från en middagslur. Två och en halv timmes massmiddagslur. Jag behöver väl knappast säga att det var väldigt skönt. Arvid vaknade dock alldeles vrålhungrig så vi fick skynda oss att servera överhoppad lunch som tidig middag istället.

Tips från coachen...

...nu är det läggdags för mamman!

Orientaliska kycklingbullar med groddsallad

Måste tipsa om ett supergott GI-recept: Orientaliska kycklingbullar!!!

400 g kycklingfärs
1 citrongrässtjälk, fint hackad
5 cm färsk, riven ingefära
1-2 gröna chilifrukter, fint hackade (men vi kör med 1 röd istället)
2 vitlöksklyftor, fint hackade eller pressade
1 ägg
1 tsk salt
1 krm peppar
2 kaffir limeblad
sesamfrön

Sätt ugnen på 250 grader. Blanda alla ingredienser. Forma färsen ungefär som järpar. Trä upp färsen på grillspett (det struntar vi i). Rulla kycklingbullarna i sesamfrön. Grilla i ugn eller på grill i ca 15 minuter eller tills kycklingen är genomstekt.

Till kycklingbullarna serveras en groddsallad (smaskens!).

1 paket böngroddar
2 salladslökar
ett knippe färsk koriander
en näve jordnötter eller cashewnötter (jordnötter är godast...)
1 msk soja (vi körde kikkoman - gott! - i något större mängd)

Blanda ihop allt utom soja. Häll på sojan precis innan servering.

Ovanstående recept avser 4 personer. Hittade det i boken Våra bästa GI-recept av Ola Lauritzson och Ulrika Davidsson från ICA bokförlag.

Obs! Första gången vi lagade kycklingbullarna så gjorde vi inte groddsalladen utan serverade med ris (helt GI-oriktigt...). Det blev inte alls lika gott. Groddsalladen är så krispig och står sig utomordentligt bra till konsistensen på bullarna.

Shoppat loss

Idag har vi varit i Uddevalla och shoppat loss. På Bauhaus. Egentligen åkte vi dit för att köpa säkerhetsgrindar nu när skrutten börjar bli lite mer mobil. Vi behöver tre stycken, men en har vi redan fått från snälla M. Alltså behöver vi bara köpa två. Men de var hutlöst fula OCH dyra. Så det bidde inga grindar. Vi kom istället hem med ett hjul till skottkärran, en torkvinda till tvätten, ett runt cafébord med två klaffstolar i nåt utrotningshotat träslag (just kidding!!) till en av alla tänkta sittplatser i trädgården och sist men inte minst ett sopskyffelset till köket (kommer väl till pass nu när Arvid tror att han kan äta själv...).

Sedan passade mamman på att köpa lite nytt smink (dock i annan butik än Bauhaus...). Min vinterfoundation står sig inte speciellt bra mot mitt solbrända ansikte - om man säger så... En mascara och sommarfräscht nagellack trillade också ner i påsen i bara farten. Var även förbaskat sugen på att köpa nya rengöringsprodukter och ny ansiktskräm med dyrt namn eftersom mitt ansikte verkar fastnat i tonårsträsket... Men där gick smärtgränsen för min plånbok. Så det får helt enkelt bli en annan gång.

Loppis i Tanum

Igår bestämde vi oss för att åka en tur till Tanum och kolla in den stora loppisen där. Den är gigantisk, men jag tycker det är svårt att hitta något man gillar. Dessutom är på såna saker som faller mig i smaken relativt dyra.

Arvid blev gnällig i bilen redan innan vi hunnit till Fjällbacka. Strax innan Grebbestad skrek han för fulla muggar... Vilket inte bådar gott inför vår minisemester till Danmark i slutet av veckan.

Skit samma. På loppisen hittade jag i vilket fall som helst lite smått och gott för 400 spänn; en oval plåtbricka i svagt mintgröt (mmm, me like mintgrönt...), tre femtiotalsvaser i glas (två i turkost och en i brungult - har numera en gedigen samling i färgerna lila, turkost och brungult) en gulvit trådkorg med handtag, ett fyrkantigt femtiotalsfat i keramik samt en (så gott som ny, men vad gör väl det när färgen är så läcker!) pajform i bäbisblått à la Leila.

Händer massa saker

Arvid tycks ha lärt sig en hel massa nya saker de senaste veckorna:
...han "rockar" till musik han gillar - även till Var bor du lilla råtta, kanske den rockigaste av dem alla.
...han kan numera stå på alla fyra!! Krypet är kanske inte så långt borta nu?!
...han babblar non-stop med en massa egna ord så vi blir alldeles trötta i öronen.
...han kan själv äta puffat ris med sitt lilla pekfinger-grepp (heter det så?).
...han säger till å det bestämdaste om det är något som inte passar honom, t ex om vi tar någon förbjuden sak ifrån honom.
...han kan resa sig till stående i spjälsängen.
...han smaskar girigt i sig av smultron och blåbär.
...idag gick han målmedvetet om vi bara höll honom i händerna - det kunde han inte så sent som igår!
Låter kanske inte som så avancerade grejjor, men vi är tämligen imponerade av lillkillen!

Mmmmmmm... som i molnigt!

Semester

Nu har den här familjen semester.
Härligt!

Bara lufta rumpan?

Mamman måste ringa Telias kundtjänst och sätter ner bäbisen, som har bar rumpa, på vardagsrumsgolvet. Rumpan ska bara luftas en liten stund.
"Näää, det här var ju inte så lattjolajbans att sitta här. Hmmm, vad kan man hitta på?" tänker bäbisen.
Bäbisen bajsar på det såpskurade trägolvet.
Mamman pratar i arg i telefonen och märker ingenting.
När mamman pratat färdigt känner hon att det luktar konstigt.
"Vilken jävla idiot jag är!!!" tänker mamman när hon upptäcker orsaken.
Bäbisen håller med om det och kissar en pöl. Fortfarande på vardagsrumsgolvet.
Mamman suckar, tar upp bäbisen och duschar av honom i badrummet.
Bäbisen illvrålar när mamman stänger av vattnet.
Mamman sätter ner blöt och sur bäbis på vardagsrumsgolvet.
Nu ska hon bara torka och skura golvet.
Straffet kommer omedelbart. I form av en ny kisspöl på trägolvet.
Mamman svär så det osar och förbannar sig själv.
Pappan kommer hem.
Mamman lämnar omedelbart över bäbisen till pappan.
Bäbisen kissar på pappan.
"Lika bra att alla får sin beskärda del" tänker bäbisen.