Nya tider väntar

På måndag börjar vi inskolningen av Arvid på dagis. Får man som förälder säga att det ska bli rätt skönt?! Efter en låååååång paus från öppna förskolan över jul och nyår så känns det som ett ganska välbehövligt inslag. Jag gillar min lillstrumpa, men han är minst lika envis som sin mamma, om inte värre ibland... Och varken mamma eller pappa tycker det är speciellt enkelt att sysselsätta den lille stackaren. Så det blir nog bra för alla inblandade skulle jag tro.

Jag är lite, men bara lite, nervös inför inskolningen. O blir vansinnig på mig när jag funderar högt om hur man tar sig in till den avdelningen som Arvid ska gå på (ja, jag vet ju inte ens var ingången ligger...), om han ska ha innetofflor eller inte, om de har pipmuggar på dagis (daaa! suckar O), var man bäst märker kläder med namn, hur sjutton det ska gå att få lillstrumpa att sova ihop med en hel hög med andra barn när han idag alltid somnar när vi ligger brevid, om Arvid kommer att börja gilla mat nu när han får se andra ungar äta, om man kan räkna med att personalen ser till att han har tillräckligt mycket/lite kläder på sig när de går ut... Jag skulle förmodligen kunna hålla på i all evighet och fundera... Det är lite samma känsla som när man börja en ny hösttermin - spännande samtidigt som det är lite läskigt!